Här följer en kort presentation av personen Arvid Slagmark.

 Jag föddes i Norrköping och flyttade kort därefter till Stockholm. Större delen av    mitt  liv har jag bott i stadens södra förorter och är tämligen nöjd därmed.

 Att svara på frågan vem jag är kanske jag inte är den rätta personen till men jag ska göra ett försök.

Om vi tar den rent fysiska biten först kan jag ståta med att vara en av de få personer som på frågan om hur lång jag är kan svara "ett par meter".

De som känner mig brukar säga att jag har lätt för att skratta och tar tämligen lätt på saker och ting. Åtminstone visar jag inga större känslor utåt. Utom när jag är riktigt arg. Men då brukar det i de flesta fall vara befogat.

Folk som försöker imponera på mig lyckas oftast inte så bra. Det skall mycket till innan jag lyfter på ögonbrynen. Men det händer. Senaste gången det hände ordentligt var när jag var i NeW York för några år sedan. Det var inget jag ville men det blev bara så. Resan dit alltså.

De tre första dagarna jag var där lyfte jag, inte bara på ögonbrynen utan gick omkring och gapade av pur förvåning, innan jag kom tillbaka till verkligheten. Det var, hittills, min absolut största reseupplevelse.

Ser man mer på mig som person kan jag uppfattas aningen reserverad innan jag har lärt känna människorna runt omkring mig i olika sammanhang. Men så är det inte egentligen. Jag vill bara bilda mig en uppfattning om dem som jag har att verka tillsammans med för att veta "var ribban skall ligga".

Jag har många ideér men lyckas inte alltid genomföra dem. Nuförtiden kastar jag mig inte heller aningslöst ut i okända projekt på samma sätt som jag gjorde förr i tiden. Man blir mer behärskad med åren, kan man säga.

Men visst, det finns plats för spontanitet även hos mig. Det är t. o.m. ganska befriande att emellanåt avvika från det invanda och se vad som händer, eller hur?

Framförallt tror jag på devisen; Det är bättre att göra någonting och göra det fel än att inte göra någonting alls. Det är ett bra sätt att lära sig på även om det naturligtvis inte är fel, tvärtom, att göra rätt från början.

Till detta ska naturligtvis läggas att jag anses lätt att samarbeta med, har nära till skrattet, men kan bita ihop när det behövs för att få saker och ting gjorda.

En stor del av den privata sfären är familjen. Något som jag

sätter stort värde på.

Den består av hustru, Helena, och två barn, Joel 11 år och Martin 6 år.

De fritidsintressen som jag har och försöker ägna mycket tid åt är fotografering, simning, cykling och att vara ute i naturen.

Skulle någon däremot försöka sätta på mig ett par slalomskidor skulle han/hon få sig ett gott skratt och jag ett brutet ben har jag en känsla av.

Att vara ute i naturen inkluderar föstås att paddla kanot eller en fjällvandring. Då får man tillfälle att uppleva naturen ganska nära. Lisa för själen kan man säga.

Mer om mig kan du få reda på genom att titta på remsan härnere. Vilken utbildning jag har kan du också få reda på. Vilka arbeten jag haft kommer inom kort.

Mer privat än så blir jag inte här. Då får vi allt lära känna varandra bättre först. Man kan ju inte lämna ut sig hur som helst här där vem som helst kan gå in och titta. Eller?