Madde hoppar vigt från sten till sten...eh?

Kixen: "Så skimrande var aldrig havet, och stranden aldrig så befriande..."

Madde: "Fågelskuggor över vattnet drömlikt glida..."

Kixen: "Den flaxar till, skrattmås, jag älskar din frihet..."

Kixen: "Jag kan aldrig gå tillbaka till gräset där jag satt en sommarmorgon..."

Madde: "Visslande från träd till träd flyr morgonvinden.
Häpen står den himmelsblåa skogen..."

Madde: "Den sena våren brast i juniregnet och sköljde sakta alla minnen klara.
Och bortom årens långa vågor kom emot mig en rak gestalt djupt ur en sollyst skog."

Svan: " Ja. Det finns skönhet. Det finns kärlek. Det finns glädje."

Tillbaka