Lena "Demons"

"Demoner som skrattar,
Demoner som ler.
Demoner som dödar,
När ingen ser..."

* * * * *

"Ryckande i spasmer
Jag klöser ut mina egna ögon
Utan att veta varför
Konstigt nog är allting en lek.
Ingenting är på riktigt
Jag är en lögn
Som föddes för att dö
Utan fruktan, utan skräck
En helvetes massa blod"

* * * * *

"Första gången jag älskade
Sviken och dödligt sårad
Förblöder framför dina ögon
Att älska
Att inte veta hur

Hur kan jag älska,
Utan att veta hur?"

* * * * *

"Drick upp min sorg
Andas bort min smärta
Vad skulle sedan finnas kvar?
Du lämnade ingenting
Och ändå lämnade du allt"

* * * * *

"Jag tappade andan
Jag upphörde att tänka
Jag upptogs till de levande
Jag betalade för mina synder
Betalade, tackade,
Och gick"

* * * * *

"Smärtan bakom orden
För stor för att kännas
För liten för att synas
Men ändå alltid där
Trots allt

Smärtan bakom rösten
Rösten som talade till mig
i stunden av svart
Alltid hörs den eka
Trots allt

Lidandets försvar
En mur, en vägg, en annan dimension
Lika lite...
Lika lite som en dödsdömd
Kan jag förlåta min bödel
Lika lite
Kan du höra smärtan bakom orden

Smärtan i en tår
En tår som torkar
innan den ens nått din kind
Ändå kan jag inte gråta
Trots allt

Lidandets försvar
En barriär, en blockad, en känslornas bojkott
Lika lite...
Lika lite som du bryr dig
Lika mycket älskar jag dig
Hur mycket
Kan du känna smärtan i en tår?"

* * * * *

"Kan du förstå mig
När jag säger att jag älskar dig?
Kan du höra mig
När jag skriker?
Kan du känna mig
När jag slår?

Berätta vad jag måste göra
För att få dig att reagera
Vad jag behöver säga
För att du ska lyssna
Jag vill ju bara ha din kärlek

Kan du se mig
När jag dunkar huvudet i en vägg
Ser du att jag blöder
När jag dunkar mitt huvud blodigt
Märker du hur desperat jag är
När jag gråter mig till sömns

Berätta vad jag måste göra
För att få dig förstå
Vad måste jag säga
För att du ska lyssna
Du måste tro mig när jag säger
Jag begär bara din kärlek"

* * * * *

"Tänker ibland hur jag skulle må
om jag fick vara en ros
En röd ros som såldes i en affär
Skulle jag köpas för att lätta på någons skuld
Skulle jag köpas som ett tecken på kärlek
Eller skulle jag sakta vissna bort
Utan att någonsin blivit såld?

Jag undrar ibland hur det skulle kännas
Att vakna upp och vara en planet
En planet i ett annat solsystem
Skulle folk komma i rymdskepp
Skulle folk undra vem jag var
Eller skulle miljontals år bara passera
Utan att någon ens visste att jag fanns?

Tänk att få vara en tärning, eller ett kort
Då skulle jag vilja vara esset, kortlekens högsta höns
Skulle alla de andra korten vilja vara jag
Skulle människor älska och hata mig
Beroende på när jag dök upp
Eller skulle ingen ens bry sig
Skulle de spela tärning istället för kort?

Tankar som kan göra en galen
Surrar, surrar
Tankar som irrar runt inuti
Irrar, irrar
Undra om jag är förvirrad?
Snälla, berätta om jag är knäpp!"

* * * * *

"Ensamhetens mörker
Svävar i en tomhet
Ekot av röster
Tonar ut och dör
Jag sträcker ut mina armar
Men ingenting stannar kvar
Rinner genom mina händer
Sipprar mellan mina tår
Iväg
Försvinner ut i mängden

Mitt huvud värker
Kan höra mitt hjärta slå
Varje slag dunkar i mig
Dunkar i mitt blod
Dansar i min kropp
Som ett gift
Ger mig kramper
Jag inte kan stå emot
Jag vrider mig i smärta
Sliter i mig

Demoner
Så kraftfulla
Så starka
Men lösgjorda, Aldrig
Stannar de kvar
Till imorgon
Då jag minns
Alla hårda, varma
Och förbannade slag
Som brinner av eldar på min hud
För intet är slagen för mig
Förblindad av styrkan
Bakom mig
Går jag tillbaka
Till sanningens ögonblick
Då tiden mötte min kropp
Då världen talade med min själ

Så lätt
Att bara flyta iväg
Över hav, svarta hav
Eller röda som blod
De färgar min tankar
Mina drömmar flyger bort
Genom luften
Och lämnar en tomhet jag aldrig känt
Som ett stort blödande sår
Ett hål som gör ont
Det droppar av avdunstade ord
Fastnar i taket
Varför?
Varför fastnar jag i taket?"

* * * * *

"Mörker
Endast tystnaden sluter sig omkring
Döljande
Dröjande
Tvekande
Vad väntar den på, denna tystnad, detta mörker?
Slutligen kommer den att kräva ett offer
Detta offer är jag
Jag vet.

Jag längtar
Jag våndas
Jag vill att den ska göra slut på lidandet
Var barnhärtig! Ropar jag
Det kommer inget svar
Ingen mild dom är att vänta mig

Jag väntar
Tystnaden och mörkret finns där hela tiden
Tystnaden väntar
Liksom mörkret
Jag kan känna det
Så nära, så påtagligt
Om den inte slutar mig,
slukar jag mig själv.
Om någon skar ut mitt hjärta
skulle de finna att det var svart.

Vill gråta, vill skrika, vill döda det svarta inom mig
Men varför ska jag gråta,
när det inte finns någon sorg?
Vad ska jag skrika,
när jag inte finner ord?
Och vem ska jag döda?
Det finns ju ingen att skylla."

* * * * *

"Sökande, darrande kryper jag fram
Genom taggar, taggar,
Taggar av hat
River mig
Klöser mig
Aj, de gör mig illa
Vill inte finnas
Vill inte leva
Varför gör det så ont?
Vill finna det jag söker
Men det ligger långt, långt bort
Lång bort i evigheten
Existera?
Leva?
Förstår ej vad det är
Berätta, förklara
Vill så gärna förstå
Sökande, darrande kryper jag bort
Bort, långt bort
Långt bort i evigheten"

* * * * *

Copyright © 1996, Lena Byrdeman, Last Updated - 1996-09-11 16:54:23