Per Enoksson Målningar

Galleri Ahnlund

ALLTFÖR OFTA är det väl så med konstutställningar att man går där med verkförteckningen i handen och nickar gillande, eller rynkar lite försiktigt på näsan om det är något man inte finner tilltalande. Ja; går man på själva vernissagen dricker man förstås ett glas vin, tuggar några käx och minglar en smula. Det är sällan själva konsten får en att rycka till och lämna såväl vinet, kexen som galleribruset åt sidan: Inför Per Enokssons oljemålningar på Galleri Ahnlund kändes det heller inte vid ett första ögonkast som om det var något extra på gång. Men så, långsamt började de stora dukarna ta rummet i besittning, sorlet fortsatte liksom någon annanstans.

Enokssons konst är så långt ifrån insmickrande och lättköpt man kan komma. Den spänner upp ett estetiskt motstånd som man bara med viss möda tar sig fram igenom. Till en början tycks den i stort sett helt non-figurativ men under betraktandet träder former fram som bildar ett slags pussel. Verkens titlar lägger ytterligare ledtrådar till vägen in i målningarna. "Näsa för väder" är som ett kvadratiskt utbrott med sidan 170 centimeter. Det är brutala möten mellan färger och former och det mullrar tungt snarare än skriker gällt. Konstnären verkar vara uppfylld av en målmedvetenhet där konventioner och anpassning får stå åt sidan. Och mitt i krevaden sitter en svart fågel med näbben i vädret som för att känna efter vartåt det barkar.

I målningen "Roddare" öppnar sig innanför ett brunmålat och stjärnbestrött ramverk något som skulle kunna vara en utsikt över något norrländskt landskap med sjö och granskog. En smått osannolik färgsammanstötning sker mellan en renässansblå himmel, något kraftiga brandgula penselsvep och den bruna omramningen. Det är som en hämningslös ihopkokad sjuttiotalspalett med åttiotalsturbo i penslarna. Med facit i hand ser man också de skissartat målade roddarna; den ene gräddgul den andre svart. Motsägelsefullt kan det tyckas med de vilsamt guppande roddbåtarna och den dramatiska dissonansen i färgattacken.

"KAKTUS" HETER utställningens största målning. Den mäter 190x180 centimeter, och mellan de plankstrykartjocka svepen och de snabba färgtruddelutterna finner man också en kaktus. Ibland samlar sig målarfärgen till pastosa klumpar och ibland är den slät som i en graffitimålning, en effekt som konstnären uppnår genom att blåsa med en tunn luftstråle i den våta färgen. Och som om målningen inte riktigt bestämt sig för på vilken ledd den ska hänga har färgen runnit både uppåt och nedåt.

Jag vet inte om man egentligen ska jämföra unga konstnärer med äldre; men jag gör det i alla fall och tycker att det finns ett konstnärligt frändskap mellan Per Enoksson och dansken Per Kirkeby, åtminstone beträffande Kirkebys senare måleri. Bådas konst är motbjudande i den goda bemärkelse att den just bjuder emot. Kirkeby söker sig ju gärna till geografins utmarker, han har bland annat inspirerats under vistelser på Grönland, och när han be sökte Umeå i höstas angav han som tungt vägande skäl det norrländska landskapet. Per Enoksson har den med sig genom sitt ursprung i den västerbottniska fjällvärlden.

Anders Björkman