”Några mil norr om Tärna kyrkby i Lappland mitt inne i fjällvärlden utsåg konungen en fiskeplats åt sig på 1920-talet. Platsen ligger vid Forsavan i Tärnaån. Utanför udden där kungens fiskestuga nu ligger är ett utmärkt fiske och invid udden har älgarna sina vandringsvägar. Längs Tärnaån drar samerna upp till fiske i Tärnasjön och udden har sedan gammalt varit en samlingsplats för dem.
Kungen är dock inte den förste som slagit sig ned på udden. Redan under stenåldern fanns folk här. Den saken upptäcktes när man i början av 1960-talet hittade några kvartsbitar som bearbetats av människor i gammal tid. När kungen fick höra talas om fyndet väcktes genast hans intresse och på hans initiativ påbörjades år 1967 en utgrävning under ledning av doc. Hans Christiansson. Det blev den första större systematiska stenåldersutgrävningen som utförts i högfjällsområdet så långt norrut. Utgrävningarna som pågått i fem somrar har givit ett överraskande resultat.
Utgrävningarna Riksutställningar 1973
Första grävningssommaren framkom en härd och intill den låg inte mindre än 22 000 avslag från tillverkning av pilspetsar i kvartsit.
De låg samlade på ena sidan av härden. Här har varit en jägares tillverkningsplats för jaktvapen.
Man hittade också pilspetsar som gått sönder under tillverkningen och slängts åt sidan. På andra sidan härden fanns endast ett hundratal skärvor.
Här har troligen kvinnans plats varit ehuru inget organiskt material påträffats som bevisar detta.
Vidare grävning kunde konstatera att här troligen legat en hydda av exakt samma konstruktion som de ”moderna” torvkåtor, som rests på 1900-talet på kungens fiskeudde.
Denna framtagna hyddlämning kan rubriceras som den äldsta kåta vi känner. Den anses vara omkring 3 000 år och användes alltså när vi hade bronsålder i Sydsverige.
Hela konstruktionen och mannens arbetsplats på ena sidan av härden och kvinnans plats på den andra är desamma som man påträffar i sentida samekultur.
Nära hyddlämningen har man också fått fram en fint lagd stenring intill ett större jordfast block.
Anläggningen bör tolkas som en offerplats, men om den tillhör samma tid som hyddan är omöjligt att avgöra. Man vet att lapparna i gammal tid hade liknande offerplatser.
På Kungaudden, som ännu ej är färdigutgrävd, har också påträffats lämningar efter åtskilliga andra hyddor men de har blivit rubbade i gammal tid, så att endast rester är kvar.
Men på de ca 400 m2 som nu utgrävts har 100-tals fynd av skrapor, avbrutna pilspetsar, ämnen till pilspetsar m.m kommit fram.
Tyvärr är allt benmaterial och allt övrigt organiskt material förintat. En samisk boplats?
Forntidsmänniskan på Kungaudden torde ha tillhört samma kulturkrets som de tidiga samerna.
Deras fint tillhuggna pilspetsar har påträffats i norra Finland, Ryssland, norra Sverige och Norge. Troligen hade de ej renskötsel men däremot har de levt på älgjakt och fiske. Är det de själva som ristat fiskliknande bilder på ett grönskimrande stenblock som kungen själv upptäckte för en del år sedan vid Tärnaån, någon km norr om Kungaudden? Det vet vi ej men det är möjligt. I vart fall framstår Kungaudden som en av våra viktigaste undersökningsplatser inom nordsvensk förhistoria. Det är signifikativt att just kungen själv är den som inspirerat till denna undersökning och som hela tiden med personligt intresse följt utgrävningen och beskyddat den.”