[Hem]
[Göra sommar]
[Fjällguiden Register]
[Nästa kapitel]
Fjällguiden
G. Tängvattnets dalgång
Vy från Tängvattnet
Från avtagsväg 3 km norr om Hemavans centrum leder den smala kurviga grusvägen förbi Stabbfors och Tängvattnets byar fram till Rönäs, 20 km.
Återvändsväg, då endast vandringsled fortsätter in till Norge.
Många fina vyer från vägen utmed Tängvattnet med snöfälten på norska Olfjället i bakgrunden.
Fiske vid Tängvattsån
Fint iordninggjord fiskestig med vindskydd längs Tängvattsån från utlopp ur Tängvattnet ner till Maisor.
Båt bör användas för sjöfisket. Röding och öring.
Som till alla andra fiskevatten behövs fiskekort. Fiskekorten säljs vid bostadshus utmed vägen.
Till Ruttjebäcken är det ca 15 km längs den slingrande grusvägen utmed Tängvattnet till Rönäs.
Den fina stigen börjar på andra sidan bron över Ruttjebäcken. Efter några hundra meter kan du lämna stigen och gå ut på klipporna. Strosa omkring här och leta jättegrytor, tunnlar, kanaler och fantasifulla slipningar i de mjuka skifferbergarterna.
Ju mindre vatten det är i bäcken, desto fler vackra formationer kommer fram.
Ruttjebäcken har genom årtusenden grävt sig ner i den mjuka skifferbergarten. Här finns också stråk av kalksten i berggrunden.
När sluttningen börjar plana ut minskar formationerna i bäcken. Härefter blir också stigen dålig och blöt.
I STF:s årsbok 1980 finns en artikel om Ruttjebäcken.
Den lilla holmen mitt ute i Tängvattnet utanför Rönäs by finns beskriven redan i Egil Skallagrimsons saga.
Enligt denna skulle konung Torulf Kveldulfson, från norska Hågoland vid kusten, ha bedrivit handel med samerna på denna holme redan ca år 880 e.Kr. Här har troligen bedrivits ting, skatteuppbörd, och handel med samerna i närmare 900 år.
Från Tingsholmen har man en fantastisk utsikt framförallt in över Oxtindarna.
En stenring minner än idag om den gamla tingsplatsen.
Den 2,5 meter höga äggformade domarstenen av granit sprängdes dock 1933 och användes till brobygget över Ruttjebäcken.
På ön finns även två gamla samiska gravar, rester av en kåta och fiskebod.
En helt ny orkidé har hittats här på Rödingsnäset.
Länge trodde doc. Olof Rune att den blomma, som han hittade här 1960, var den sällsynta Brunkullan, Nigritella nigra.
Men han var tveksam, den såg inte riktigt likadan ut och växte bara på några få platser norr om Jämtland.
1987 fick han den genbestämd i Österrike och det uppdagades att det var en helt ny art, en korsning mellan Brudsporre och Brunkulla.
Efter sin upptäckare har den rara blomman nu fått det latinska namnet, Gymninigritella runei.
Den kan naturligtvis ses i Fjällbotaniska trädgården.
Under en särpräglad klippa vid fjällsluttningen ca 1 km längre upp längs Ruttjebäckens dalgång finns en gammal samisk grav.
I en akjaliknande kista ligger troligen en kvinna i 30- årsåldern begravd.
Vandringen till Rödingsfjället börjar vid vägslutet i västra delen av Rönäs by.
Först längs en förbommad bilväg 700 m fram till några fjällstugor. Sommarleden är bitvis lite svår att finna.
Efter ca 4 km blir landskapet öppnare. Stigen leder upp mot stora gräsmatteliknande öppningar på en platå, där marken är nästan helt slät.
Härifrån ser man i väster resterna av en stor glaciär uppe på Olfjället, samiska Ulevuole.
Samen Nils Matias Andersson välkända jojk ”Renhjorden på Ulevuole” har sin handling härifrån.
Men de tänkte nog.
Oulavuolies vackra renar är bättre.
Oulavuolies högväxta renar är bättre
Se dem.
De många bläsiga, bläsiga,
Renarna med de vita prickarna på nosen
De gråvita, de snövita.
Renarna med de framåtriktade horntaggarna,
Renarna med de höga vajande hornen.
De snedställda hornen,
De höga vajande hornen.
Se dem på jökeln, på jökeln
Jökeln, jökeln.
Oulavuolies jökel.
Farlig är den.
Många högväxta renar,
Mina är de.
På Oulavuolies jökel.
Nej, inte bara mina.
Den har sugit en stor hjord,
Sugit till sig och slukat.
Den stora sprickan,
Oulavuolies jökelspricka
Oulavuolies jökelspricka
Har sugit till sig, sugit till sig
Mången vacker ren.
Nils Matias Andersson
En så kallad stalotomt alldeles intill stigen grävdes ut 1978. Den var ovanligt stor, 15 x 13 m med oval form.
Ingen härd i tomtningens mitt iakttogs och inga fynd tillvaratogs. Därför finns inget som kan datera den.
Tyvärr undersöktes inte några mindre tomter i närheten vilka troligen haft eldstäder.
Se även sid 39 om stalotomterna på Brandsfjället och teorier om benämning och ursprung.
Ca 6 km efter vägbommen nås en litet privatägd hus. Huset, som uppfördes av försvaret, står på ungefär samma plats som beredskapsårens gränspostering. Isolatorer till en gammal telefonledning från denna tid kan fortfarande ses inskruvad i äldre fjällbjörkar längs stigen.
För att komma till Rödingsfjällets grottor viker man just före den privatägda kojan av på en stig uppåt fjället.
Några hundra meter upp längs bäcken kommer man fram till där den västra branta bäcksidan rasat samman. Här finns intill varandra ingångarna till två stora grottor, Glimåkragrottorna.
Den Övre Glimåkragrottan har en hög imponerande ingång längs en vertikal spricka.
Vid lågvatten är grottan helt torr, men vid högre vattenstånd rinner en bäck genom den.
Ingången leder in till en rymlig hög sal, som avgränsas av en lodrät, vackert slipad vägg och ovanför denna vägg fortsätter grottan.
Mitt emot Övre Glimåkragrottan ligger den Nedre Glimåkragrottan. Ingången är mycket rymlig.
Sedan avsmalnar grottgången, men är det lågvatten är det ändå lätt att ta sig in 60 m. Där innanför finns relativt djupa stup, som går att friklättra.
Grottan avslutas 155 m från öppningen i en stor djup grottsjö. Vid högvatten är det enbart möjligt att ta sig 20 m in i grottan. Speleologer, grottforskare, rapporterade 1993 om upptäckten av ett bestånd röding i den underjordiska sjön.
Strax ovanför, på bäckens södra sida, finns en låg, vackert utslipad 30 m lång grotta, Grytrännegrottan, som vid högvatten är nästan helt vattenfylld.
[Hem]
[Göra sommar]
[Fjällguiden Register]
[Nästa kapitel]