[Hem]
[Göra sommar]
[Fjällguiden Register]
[Nästa kapitel]
Fjällguiden
F. Jovattnets dalgång
Från vägkorset i Västansjö går asfalterad väg längs med Nedre Jovattnet, Jovattsån och Övre Jovattnet till Joesjö, 22 km.
Därefter nyomlagd väg upp till norska gränsen, 7 km.
Genom Norge fram till Hattfjelldal på delvis belagd väg, totalt 63 km från Västansjö.
Lång rundtur via Trofors, E6 till Mo i Rana och Blå Vägen åter till Tärnaby, 35 mil.
Söder om Nedre Jovattnet på Södra Storfjällets nordsluttning ligger Tjårro- eller Tärnagrottorna.
Fram tills dess Artfjällets och Kåtavikens grottor upptäcktes på 1960-talet var Tjårrogrottorna ett välbesökt utflyktsmål. Numera är de bortglömda och inte ens utmärkta på fjällkartan.
Lättaste vägen dit är att först få båtskjuts från Joeström över Ned. Jovattnet. Därefter 5 km upp till bäcken sydväst om Kungstjärn.
En längre gångväg startar från Mosekälla söder om Nedre Jovattnet. Först längs traktorväg till bron över Storbäcken, 3 km, sedan efter karta och kompass 4 km till Tjårrobäcken sydväst Kungstjärn.
En 35 meter lång gång några meter under markytan är möjlig att gå igenom med stövlar och lampor.
Jofjällets fiskeområde
I Joeström, 5 km efter avtagsvägen från Blå Vägen, går stig upp till Jofjällets fiskeområde.
Inplanterad röding i flera små tjärnar. Ett system av stigar och vindskydd gör det lätt att fiska i området.
Länsstyrelsens fiskekort.
Härifrån nås även blomsterfjället Gieravardo, se sid 51, och malmfyndigheten vid Tjåtern, se nedan.
För att nå malmfyndigheten vid Tjåter går man först upp 2 km längs samma stig som till Jofjällets fiskeområde, ovan.
Vid Jenerejaures västra ände viker en snitslad stig, 1 km, fram till det lilla stenbrottet.
Malmen består av blandad sulfidmalm bestående av svavelkis, zinkblände, blyglans och kopparkis.
Halten av zink-, koppar- och blysulfidmalm är hög, men malmkroppen bedöms ha för liten volym för brytning.
Malmen ägs av Boliden. Mindre prover får tas med som souvenirer.
Presenter och café
I västra Joeström, 7 km från Blå Vägen, har företaget Present & Gravyr en presentaffär och ett sevärt café.
Cafébyggnaden är en gammal restaurerad loge och inredd med idel gamla saker - ett hembygdsmuseum i miniatyr.
Fiske i Jovattsån
Jovattsån och Övre och Nedre Jovattnet har naturligt bestånd av laxöring och röding med bra storlek.
Som till alla andra fiskevatten behövs fiskekort, som köps bl a i gårdarna utmed vägen.
Kanoting på Jovattsån
Mycket bra kanotvatten på Jovattsån. Lämplig startplats 1 km nedströms utloppet ur Övre Jovattnet, där vägen går nära bäcken. 18 km från Blå Vägen.
I Boxfjäll, 2 km efter Joesjö, har Tärna Vilt förädling och försäljning av fjällvärldens råvaror.
Färskt, rökt och torkat renkött, älg, björn och bäver. Fjällröding och öring, ripa, tjäder och orre, hjortron och kantareller, allt efter årstid.
Tärna Vilt har erhållit Gastronomiska Akademiens diplom för sin förädling av lappländska råvaror.
Viltbutik och café i jättekåta.
Atostugan och Atoklinten ligger längst in i Joesjödalgången nära norska gränsen.
Från parkeringsplatsen är det 700 m fin traktorväg fram till Atostugan.
Kartskiss över området
Atostugan
Platsen där Atostugan nu ligger är en av de äldsta i litteraturen kända samiska boplatserna.
Den finns dokumenterad från 1700-talet och heter egentligen Risbäckens sommarviste.
Den lilla Atostugan byggdes som ett svartbygge av den samisk familjen Klementsson under början av 1920-talet. Då var det förbjudet för samer att uppföra fasta byggnader i fjällområdet.
Mycket tack vare det bråk som uppstod kring Atostugan ändrades redan 1928 den för samerna så diskriminerande lagen och de var inte längre tvungna att bo i kåtor.
Stugan var senare lärarbostad vid den kåtaskola för samiska barn som fanns här fram till 1945.
Undervisningen skedde i kåtor. Barnen bodde också i kåtor liknande den nyrestaurerade som nu finns på platsen.
Ett stort bildmaterial från Atostugan och kåtaskolan hittar du på Samegården, se sid 31.
Atoklinten
Från Atostugan är det 3 km upp till toppen av Atoklinten 1006 möh. Kängor rekommenderas.
Under vägen passeras stora områden med död fjällbjörkskog, p g a björkmätarlarver som för några år sedan åt upp alla björkblad.
Lämpligt rastställe vid den lilla tjärnen uppe på kalfjället. Allt rinnande vatten drickbart.
Den säreget formade Atoklinten, på samiska Atoklippie, betraktades av samerna som ett mycket heligt fjäll.
Fjället bjuder på många geologiska och botaniska sevärdheter.
Ordet Ato, i Atoklippie, betyder 'Den där' på samiska. Fjället var så heligt för samerna att det inte fick nämnas direkt vid namn.
Här har funnits flera offerplatser.
Offerplats
En modern offerplats hittar du 10 meter under toppen av den första branta backen upp på fjället.
Stenhällen har här formen av ett stort halvklot. I springorna i stenen skall man stoppa en slant för fortsatt lycka. Riskera inte att utsätta dig för de fasansfulla olyckor som drabbar den som bortför en offergåva!
Atoklinten består av en vulkanisk bergart, peridotit, som omvandlats till serpentinsten, asbest, talk och täljsten.
Vandringen uppe på toppkammen bort mot själva toppröset ger stora möjligheter att hitta fina olika stenar.
Elefanthud
Klipphällarna är mjukt rundade av inlandsisen och kon- serverade av bergartens vittringshud s k elefanthud.
På flera ställen är stenen rödfärgad av en alg. Denna röda alg är typisk för peridotitberg liknande Atoklinten. På samiska kallas de därför för Routeke, rödfärgade fjäll.
Atoklinten är mycket intressant också ur botanisk synpunkt. Detta på grund av den speciella berggrunden, som innehåller flera ovanliga giftiga metaller och är starkt basisk.
Allmänt hittar du den tjärblomsterliknande fjällnejlikan i vittringsgruset. Detta är ett tecken på att det finns koppar i berget, se även Koppargruva nedan.
I en plåtburk i toppröset finns en gästbok.
Renskiljningsplats, klabbgärda
Några hundra meter från Atostugan ner mot Risbäcken ligger en gammal renskiljningsplats.
Här samlade samerna sina renar för att skilja dem från andra samebyars eller för att märka kalvarna som fötts under sommaren.
Stängslet, en så kallad klabbgärda, har rasat så att stammarna ramlat utåt i ursprunglig ordning. Indelningen i en större hage och flera mindre syns därför tydligt.
Skiljningen gick till så att renarna fördes in i den stora hagen. Efter hand som renarna infångats och märkts fördes de in i de mindre hagarna.
Det första renskiljningsgärdet byggdes på 1890-talet.
Före det, när renarna vallades på gammalt sätt, skilde man ut enstaka renar på renvallen eller på ett näs medan hjorden vilade.
På bergets sydvästra sida, ovanför Risbäcken, finns en samisk grav, Suoivingiellas, Skuggmannens grav.
Skuggmannen lär ha fått sitt namn av att han skulle ha varit lika lång som sin egen skugga. Graven är en hällgrav och mycket omtalad i den lokala traditionen, inte bara som grav utan även som kultplats.
En arkeologisk utgrävning 1950 visade att en 30-40 år gammal man, 160 cm lång, låg direkt på marken i en akkja.
Tre km nordöst om Atoklintens topp, invid bäcken från Autjejaure, syns gruvhålet efter en koppargruva.
Under några år på 1740-talet bröts här kopparmalm sommartid. Under vintern fraktades den med hjälp av renar ut till Korgen i Norge.
16 km in i Norge, efter att man passerat en ladugård med bilfälgar och liten bro, startar leden upp till Kristallgruvan.
Relativt lätt vandring upp till övre björkskogen, 3 km. Bergkristaller bröts här under 1940-talet fram till -47.
De vackra kvartskristallerna finns i en pegmatitgång som är upp till 10 m tjock och 100 m lång.
Lättast hittar man kristaller i sprängmassorna nedanför själva gruvan. En stor del av bergkristallerna är dock tyvärr mjölkiga p.g.a. ovarsam sprängning.
Många kristaller har en beläggning av järnhydroxid som kan tvättas bort med saltsyra.
Det är tillåtet att plocka med sig små enstaka bergkristaller från krosshögarna som souvenirer.
Det är däremot absolut förbjudet att bryta kristaller ur det fasta berget.
[Hem]
[Göra sommar]
[Fjällguiden Register]
[Nästa kapitel]