Att skapa en läsvänlig text är något som egentligen är mycket svårt och kräver
både stora kunskaper och en hel del erfarenhet. Dels i konsten att formulera
sig men också i konsten att kunna "sätta" texten så det spåkliga innehållet
uttrycks, kanske sker det i kombination med bilder. Till vår hjälp har vi idag datorer
och mycket av det som för bara 10-20 år sedan gjordes manuellt, är idag
automatiserat. Det finns dock ett antal regler som utvecklats genom boktryckarkonsten
som är nödvändiga att känna till. Det som är kärnan i resonemanget är att
typografi och design av text och bild-textkombinationer både handlar om regler och
om känsla.
Reglerna kommer från boktryckarkonsten som uppstod under 1400-talet,
och består framför allt i en rad grafiska mått och tumregler samt de
grafiska begreppen.
Känslornas avdelning är de intryck olika typer av text kan ge läsaren. Typografi är det samma som disposition och komposition av text och illustrationer till en läsvänlig estetiskt tilltalande helhet. Enkelhet och funktionalitet brukar i de flesta fall vara nyckeln till god grafisk form.
När vi, erfarna läsare, läser en text, läser vi inte bokstav för bokstav utan vi känner igen en ordbild. Tolkningen vi gör sker ofta helt omedvetet. Det faktum att vi faktiskt läser text i ordbilder gör det viktigt att bokstäverna händer ihop på ett korrekt och tilltalande sätt. Att sätt ihop vackra ordbilder är en konstart sedan långt tillbaka i tiden.
Ett teckensnitt (också typsnitt) är en hel uppsättning av bokstäver, tecken och siffror. Den vanligaste måttenheten för teckensnitt är punkter (1 punkt=0,376 mm). En annan relativt vanlig måttenhet är Cicero. 1 Cicero är det samma som 12 punkter. Cicero och punkter är måttenheter inom Didotsystemet.
Det finns teckensnitt av olika typer anpassade efter speciella ändamål tex som brödtext, rubrik etc. Det finns också olika varianter av teckensnitten (snittvarianter):
Fet - Bold
Halvfet - Semi
Normal - Regular
Kursiv - Italic
Oftast finns bara fet, normal och kursiv i ett teckensnitt.
Det enskilda tecknet i ett typsnitt är uppbyggt av specifika mått och relationer. Här följer en kort beskrivning av dessa.
Tecknets grad beskriver hur stort tecknet är då vi använder det. Graden beskrivs i punkter tex 10 punkters New Times Roman.
Det finns ett stort antal användbara och oanvändbara teckensnitt. Grovt kan dessa delas in i tre grupper.
De som har seriffer (Antikva): Seriffen är till för att förenkla läsningsprocessen och har funnits med i en rad teckensnitt sedan lång tid tillbaka. Seriffer skall användas till brödtexten i böcker och längre sammanhängande text. Tex:
Times New Roman
Garamond
New Century Schoolbook
Palatino
Bookman
Teckensnitt utan seriffer: Sans Seriffer - skapades i början av 1900-talet. Används ofta som rubriktext eller ingress. De kallas också linjärer
Arial
Helvetica
Futura
Gill Sans
De övriga: Bland de övriga finns tex olika former av skrivstilstypsnitt (Scripter), eller specialutformade rubriksnitt med grova seriffer (Mekaner), och "fantasitypsnitt" där effekten är viktigast.
Skapa textblock med läsvänliga ordbilder. Ett textblock, dvs en längre sammanhängande text brukar också kallas för brödtext. När man anpassar textmassan till sidan, eller spalterna, är det viktigt att tänka på att brödtexten är "satt" med en antikva och att förhållandet mellan tecken, ord och rader är balanserat. Den tumregel man kan hålla sig till då det gäller brödtext är att från 8 punkters teckengrad och 8 punkters radavstånd sedan öka radavståndet med ca 10 % per punkt. Denna tumregel gäller fram till ca 15 punkters grad då förhållandet skiftar.
När man skriver ut tecken grad och radavstånd brukar man skriva tex 10/11 (uttalas 10 på 11), alltså 10 punkters teckengrad på radavståndet 11. Detta förhållande sker automatiskt i PageMaker. Här följer några lämpliga teckengrader på radavstånd.
10/11
11/12
12/13,5
14/16
18/18
20/19
24/20
Radlängden också viktig för radavståndet, man kan ju använda spalter också och då vid tex två spalter blir radavståndet lite mindre. Tumregeln för en rad är att den skall vara ca 60-65 tecken.
Tillrikning betyder att man justerar tecknens förhållande till varann i ett ord. Det finns tre typer av tillrikning; knipning, kerning och spärrning.
Knipning: Kallas också för generell tillriktning eftersom alla bokstäver i ett ord eller ett textblock sätts tätare.
Kerning: Individuell tillrikning. Används mellan två bokstäver i ett ord om ett för stort ljusrum indikeras, tex mellan versalerna L och A, och mellan L och V.
Spärrning: Används ytterst sparsamt, för versaler i rubriker, mycket sällan i löpande text. Spärrning innebär att avståndet mellan bokstäverna ökas.
Spärra aldrig gemener
Spärra alltid versaler
En rad skall vara högst 55-65 tecken
Minst skall en rad vara 30-35 tecken
Använd kapitäler endast undantagsvis i tex rubriker
Läsbara brödtextgrader är för vuxna 10-12 punkter
Tidningar och tidskrifter med smalare spalter brukar använda 7-9 punkter
Gör tydliga avstavningar (inga "nya" ord får uppkomma).
Avstava bara två rader i följd.
Använd "anfang" sparsamt.
Avstava för att undvika ljusfloder i texten.
(Dokumentet kommer snart bli tillgängligt i PDF-format)