Efter ett par månaders intensiv träning av våra fyrbenta kamrater, kondition, fågelarbete, fart, stil, lydnad och den för oss nya tillämpningen av avance den så kallad gångavance var det äntligen dags. Avresa från Skåne var planerad till tidig morgon söndagen den 23/3. Vi som åkte var Anna Berg med Luna, Per-Arne Ahlebring med Alex, Tommy Wingren med Karlsson och Näslund, Richard Persson lagledare och undertecknad med Kawa. Stefan Nilsson var tvungen att ge återbud i sista sekund pga. att hunden ej tyvärr var 100 % frisk.

På min tågbiljett stod det Linköping-Malmö med avgång kl 18.05, ett sista släpp innan avresan förlöpte väl med tre bra fågeltagningar på rapphöns. Tågresan till Malmö blev spännande, kupén var fylld till sista plats, men min hund hade en del ”gaser” att släppa ut efter sista släppet på fältet, varpå kupén aldrig var mer än halvfylld och med en hel del rynkande näsor. Misstänker att SJ:s personal i bistrovagnen var desto gladare.

Avresedagen från Skåne var kall och klar, vi hade bestämt träff med Anna och Tommy utanför Malmö och de stod klara och väntade på oss övriga som åkte i samma bil. Då var vi äntligen på väg på riktigt, två fullastade bilar med hundar, packning och glatt humör.

Nerresan gick via Danmark över till Tyskland och vidare till Schweiz och Italien. Vi avklarade drygt 120 mil första resdagen och stannade för övernattning i Schweiz. Efter en delikat frukost tog vi oss igenom bergen i ett strålande fint väder. Vi hade siktet inställt på en stad som heter Alessandria och ligger ca 8 mil sydväst om Milano. Efter ytterligare 40 mil nådde vi Alessandria vid lunchtid måndagen den 24/3. I Italien var det vårlikt med blommande körsbärsträd och en och annan blommande mangolia. Det var 17 grader varmt då vi klev ur bilen vid hotellet. Efter inkvartering blev det en lunchmacka och öl i det gröna gräset. Per-Arne, som hade visat en del frusna tendenser på vägen ner genom Europa, insåg att det var hög tid att ta av sig de i den 17-gradiga värmen påtagna långkalsongerna. Tommy och Anna, som åkte i samma bil, anlände någon timma senare till Alessandria efter en smärre felkörning.

Under bilresan ned så sade våran lagledare Richard att han hade pratat med några i Italien och att han hade fixat en träningsmark åt oss alldeles utanför Alessandria. Efter att ha lyssnat på Richards språkkunskaper i Tyskland och Schweiz skulle det bli intressant att höra hans italienska… Alla i sällskapet var förstås mycket sugna på att komma ut i marken och få rasta av hundarna och förhoppningsvis kanske någon fågeltagning. Sagt och gjort, vi åkte till ett ställe som heter La Tolara. La Tolara visade sig vara en mycket fin anläggning, en klubblokal utav det bättre slaget och otroligt fina träningsmarker.

Vi fick en markvisare med oss och efter en timme hade alla hundar haft chans på fågel. Det var väldigt varmt och det visade sig att våra hundar mattades fort av värmen. Ägaren av träningsområdet visade stort intresse av våra hundar och följde släppen med kikare från sin bil. Väl tillbaka i klubblokalen bjöds där på öl och husets vin. Det var en samling glada och nöjda svenskar som styrde kosan tillbaka mot hotellet.

Tisdagen ägnades åt en stadsvandring och shopping. På eftermiddagen var vi återigen vid La Tolara för träning, nu började de för oss ”nya” provreglerna att sitta på plats. Vi hade anmält oss till ett jaktprov på onsdagen som låg ca 30 min körning söderut från Alessandria. I inbjudan gick att läsa att det var samling kl. 06.30 på morgonen, så kvällen gick i lugnets tecken.

Till onsdagen hade våra vänner från Danmark också anlänt, vi var på plats vid samlingslokalen i utsatt tid. Det är ingen överdrift att säga att vi var först vid samlingsplatsen som var ett Hotel i en by som heter Mornese. Efter inskrivning av hundarna var det bara att vänta, och efter en timme började de övriga deltagarna att droppa in. Väl ute i provmarken var det inte riktigt som vi hade tänkt oss, provmarken var en kulle med vinrankor, små öppna ytor och en del bräskemark. De inhemska hundarna som deltog var till stor del Bretoner, små snabba och de rörde sig med fin stil något som prioriteras högt på kontinenten. Vi svenskar hamnade alla i samma grupp, och först ut var Karlsson som fick gå i ca 10 min innan han olyckligt stötte ett par rapphöns i medvind. Dagens andra svenska hund var Luna med Anna Berg som förare, hon lyckades mycket bra med en perfekt fågeltagning, och hon fick gå tiden ut som är 15 minuter. Denna prestation skulle visa sig räcka långt, när alla gruppens 18 hundar hade gått, blev det ett finalsläpp mellan Annas Luna och en Italiensk breton. I finalsläppet var Luna lite för intresserad av sin partner och bretonen kunde sluta som vinnare och Anna med Luna blev tvåa med exellent som bedömning. Per-Arnes Alex var lite olydig och åkte ut på grund av det, och jag med Kawa hade en stöt på morkulla och dagens prov var slut.

För våra vänner från Danmark gick det bra, i sin grupp lade de beslag på de tre första placeringarna. Provdagen avslutades med en utsökt middag i detta jaktsällskapets klubblokal där intresset för oss och våra hundar var synnerligen stort och vi möttes av en fantastisk gästfrihet under hela dagen.

På torsdagen var vi återigen på La Tolara för en sista träning inför Europacupen på lördagen, genrepet gick bra, men värmen som var ca 20 grader var besvärande för hundarna. De mattades fort. Så har långt hade vi förberett oss så väl som möjligt och tankarna började gå mot lördagens tävlingsdag.

På fredagskvällen var det invigningsceremoni i Rådhuset med tal, lottning av hundar mm. Hundarna delades i fyra grupper med 12-13 hundar i varje grupp, man tog då en hund från varje land och placerade in de i de olika grupperna. Vi svenskar kom således i varsin provgrupp. I programmet stod det att vi skulle bli bjudna på free dinner varpå vi inte hade ätit så mycket under dagen och döm om våran förvåning när free dinner var detsamma som ett litet smörgåsbord och ett vinglas. Free dinner var förbehållet FCI delegater och Anders Eriksson och Norges representant Kai-Rune var väldigt belåtna på lördagsmorgonen. Efter samordning med danskarna löste sig även logistiken med bilar så att vi alla skulle komma till rätt provgrupp och område.

Avresa på lördagens morgon skedde i kolonn, med hjälp av polis och blåljus, mot den stora invigningen med hundparad och nationalsånger från de olika länderna. Efter den ceremonin delades vi upp i de respektive grupperna och drog iväg ut på provmarkerna. Marken som vi var anvisad till låg i en stor dal, terrängen var något kuperad. Det var ca 15 cm hög brodd, blandat med små plöjer och skogsdungar. Något stormässigt sök och regelbunden reviering var det inte lätt för hundarna att prestera. Man sa att marken var av ”medium high level”-typ. Väl framme vid parkeringsplatsen drog provet igång direkt, första hund ut var en korthårig vorsthe från Holland. Nu hade pulsen nått provstatus och man gjorde de sista förberedelserna inför släppet. En stor nackdel var att man som publik inte fick gå med provet, hundarna och förare blev upphämtade när det var dags för deras tur. Detta gjorde det svårt att se de övriga hundarna på ett bra sett.

Mitt släpp blev odramatiskt och aldrig riktigt spännande, Kawa sökte och revierade bra efter förutsättningarna, men tyvärr fanns där ingen fågel. Den något kuperade terrängen i kombination med värmen gjorde dock att hon inte höll tiden ut, utan gick ner sig så att domaren hade sett nog efter 10-11 minuter. Bristen på fågel (rapphöns) blev tyvärr avgörande för detta prov, när alla 52 hundarna var klara visade det sig att bara två hade godkända och korrekta fågeltagningar. Några hundar hade säkert haft chans på fågel och misslyckats men jag tror inte att det var mer än en handfull. För övriga svenska hundar så var det Luna med Anna som var närmast att lyckas, hon hade chans på ett rapphönspar men tyvärr så resulterade det i en stöt och dagen var slut för hennes del. Strax innan hade Luna haft en perfekt fågeltagning på fasan som dock inte räknas i dessa mästerskap. Tommy med Karlsson gick tiden ut och han skötte sig bra under hela släppet även Karlsson hade en fågeltagning på fasan som ej fick tillgodoräknas. Per-Arnes hund Alex startade bra men mattades också i värmen och var färdigprovad innan full tid. Resultat för danskarna var detsamma, hundar som mattats i värmen och hundar som inte kom för fågel. Sammanfattningsvis kan man från provdagen säga att det största misslyckandet var arrangören som upplät så dåliga marker att max fem hundar kom för fågel.

Kvällen avslutades med prisutdelning och middag.

På söndagen var det ytterligare ett prov, trail of exelance. Resultatet var detsamma som dagen innan med bra hundprestationer men brist på fågel. Det som återstod av en bra vecka var 160 mil i bil vilket avklarades fram till måndagskvällen.

Sammanfattningsvis vill jag tacka de som ställt upp och jobbat för att ha gjort detta till en minnesvärd resa. Vi har bra klass på våra hundar och stora möjligheter att få framskjuta placeringar vid fortsatt deltagande i Europacupen. Jag tycker det har varit lärorikt och hoppas att SVK i fortsättningen har en klar och tydlig ambition att Sverige skall delta med ett lag i Europacupen framgent.

Vill även tacka våra Danska vänner Karl Georg Kristensen, Henrik Bennedsen och Anders Due som för 16:e året startade i Europa Cupen, där dom tidigare haft fina framgångar, som tålmodigt svarade på alla våra frågor.

Vid Pennan

Torbjörn Elofson