Jag har många favoriter när det gäller att skriva ner vackra ord och komponera ihop medryckliga och inspirerande texter. Wiehe, Afzelius, Vreeswijk och Thåström är i särklass bäst på det. Men det finns såklart även andra dikter och diktare som berör en:
 

Säg till om jag stör
sa han när han kom in
så går jag med detsamma.
Du inte bara stör, svarade jag.
Du rubbar hela min existens.
Välkommen!!

Hur kan jag säga om din röst är vacker.
Jag vet ju bara att den genomtränger mej,
och kommer mej att darra som ett löv
och trasar sönder mej och spränger mej.
Vad vet jag om din hud och dina lemmar.
Det bara skakar mej att de är dina,
så för mej finns ingen sömn och vila,
tills de är mina.

Han tar i mej å jag glöder,
Han rör vid mej med sina läppar
och han kramar mej.
Han går med mej ut på gatan.
Han trampar på mej.
Varför trampar han på mej?
Jo, jag är blott en fimp som Han tänt,
en fimp som Han bränt, en fimp som Han slängt.

Vi går alla omkring med en vinge,
som vi inte kan flyga med,
som blir till en börda för oss,
som vi måste smyga med.
Vi hade nog kunnat flyga,
om inte alla dom praktiska,
taktiska, kritiska, anemiska, akademiska,
felfinnarna med pekpinnarna hade sagt:
"Du kan väl inte flyga! Håll dej på marken, din envingade jävel!"
Och drömmer du ens om att våga
med ett enda vingeslag,
pröva din flygförmåga,
så tar vi din vinge en dag!
Vi går alla omkring med en vinge,
en dröm, en längtan, en sång.
Tänk om våra vingar finge,
flyga tillsammans en gång.

Bestjäl oss och kalla det nationalekonomi.
Gör oss hemlösa och kalla det regionplanering.
Förnedra oss och kalla det socialvård.
Gör oss galna och kalla det mentalhygien.
Förgifta oss och kalla det miljövård.
Söv ner oss och kalla det konsumtionsideologi.
Gör oss arbetslösa och kalla det rationalisering.
Vilseled oss och kalla det reklam.
Sälj våra kroppar och kalla det sexuell frihet.
Bedra oss och kalla det inkomstpolitik.
Förtingliga oss och kalla det lenvnadsstandard.
Håna vårt arbete och kalla det förtidspensin.
Ljug för oss och kalla det ordets frihet.
Förtryck oss och kalla det demokrati!

Av ständig oro för stort och smått
Jag blev alltmera som en igelkott.
Gott folk som klampar min väg förbi
de viskar ofta om hysteri.
Och några talar om stämning,
och de moderna talar om hämning.
Gott folk må prata vad helst dom vill:
mej kryper ingen för nära intill.
Jag har en fullgodrepertoar,
av tricks och konster och självförsvar.
Jag önskar inte bli biten,
fast jag är konstig och liten.
Ja, konstig är jag till övermått,
och en besynnerlig igelkott.
Ty dessa spjut som jag sträcker ut,
har genomborrat mej själv förut.
Så ber jag, vänligen, bara
gott folk att låta mej vara.

Minuten tar 60 korta steg och börjar på nytt.
Sextio steg, sextio steg
timme efter timme,
och dygn efter dygn.
En fånge som ständigt gör sig fri flyr,
men ändå alltid finns där.
Du hinner gå ungefär ett stenkast längd.
Du hinner dricka ett stort glas mjölk,
och andas emellan.
Du hinner läsa en halv sida
och kanske skriva ditt namn inunder.
På en minut.
Ett skott kan avlossas, nå sitt mål
och döda.
Ett barn kan avlas utan att ändå bära spår av slarv.
En gruva kan rasa igen och två bilar köra in i varandra.
På en minut.
En kyss kan sträckas ut en minut,
utan att förlora sin friskhet.
En minut kan hejda ditt hjärta eller tömma ut ditt blod.
Formeln som förintar världen
kan skrivas ner,
på en minut.