Playlist >>

Jag lyssnar på musik. Hela tiden.

Billy, James, D'arcy och Jimmy i The Smashing Pumpkins har varit med väldigt länge, och jag var ganska nära att tatuera sp-hjärtat på axeln för några veckor sedan. Jag hade inte ångrat det, men på senare tid har jag blivit rejält kär i Dave Matthews Band, som jag upptäckte efter att Petter kört övertalning modell kinesisk vattentortyr. Till slut fungerade det, och nu har jag svårt att leva utan framför allt Crash, mästerverket. De bästa Smashing Pumpkins-låtarna kommer jag skriva om så småningom, men de får en egen sida.

En melankolisk kvinna som också börjar stå mig nära är Polly Jean Harvey, som trots oförstående musikskribenters ord om stangering fortfarande skriver väldigt vacker, väldigt svart popmusik. Stuart Staples i Tindersticks gör mig också ledsen på ett bra sätt, speciellt på Simple Pleasures och Rented Rooms.

The Jesus & Mary Chain har jag inte lyssnat så mycket på än, antar att de hör väl till skaran av band man vill gilla. Flaming Lips har jag inte heller lyssnat så mycket på än, men ska det spelas lofi-pop så känns det som att jag klarar mig rätt bra utan tråkiga Grandaddy tack vare de här människorna. M. Hederos & M. Hellbergs skiva är iofs nästan ännu bättre.

Fast jag saknar stråkarna tills jag får lyssna på Elvis Costellos samarbete med Burt Bacharach. Så andlöst vacker musik som I still have that other girl är svår att skaka av sig.

Singer/songwriter på svenska: Tomas Andersson Wij. Är iofs besviken på Ebeneser, men Ett slag för dig kommer nog aldrig att lämna min skivsamling. Belle & Sebastian har nog också några givna plattor där, men det något med deras musik som får mig att vilja slå sönder saker. Eller lyssna på Marilyn Mansons Antichrist Superstar. Till skillnad från resten av världen tycker jag att Mechanical Animals är hans näst bästa skiva.

Precis som resten av världen gillar jag Coldplay, speciellt Trouble. Spain är dock några snäpp bättre, även om jag kanske inte pratar om samma genre. Seattle-rocken kan jag inte heller motstå. Nirvanas skivor måste man äga, och jag är lite småkär i supersingeln Little Pink Stars av superslynglarna Radish också.

Avdelningen killar jag vill hångla med innefattar Håkan Hellström som gjorde förra årets bästa svenska album och Brian Molko, vars band är bra på på scen och skiva. Jag tror inte jag vill hångla med de skäggiga gubbarna i Built To Spill, men jag köper alla deras skivor ändå. Vackra gitarrmelodier...

Popflickan Lisa Loeb är jag helt förälskad i. Hennes båda skivor borde stå modell för alla framtida alster i genren. Rösten gör såklart sitt till, men mest är det nog charmtrollstexterna.

Karin i Honey is Cool börjar jag alltmer hata för helvetesprojektet The Knife, men Crazy Love var åtminstone lysande.

Stenhård rockattityd: Monster Magnet, Peepshows, Hellacopters, Hives, Social Distortion, New York Dolls, gamla Stooges och Nomads. Antagligen det jag lyssnar mest på just nu.

Beth Orton vad jag ganska inne på ett tag förut, men det börjar avta. Detsamma kan man nog säga om Chemical Brothers, som förvisso fortfarande är det bästa jag sett live. Världens resa, även om man inte är Under the influence... :)

Kent är ett av Sveriges bästa band, men jag vill inte gifta mig med Jocke som alla popnördstjejer i det här landet. Bara för att man säger kevlarsjäl med underligt uttal är man inte Jesus.

Amerikansk radiorock: Blues Traveller, Barenaked Ladies, Vertical Horizon, Goo Goo Dolls och Matchbox 20. Hit hör också Naked, världens mest underskattade FM-band (haha). Köp debuten och förundras.

Världens tuffaste människa, Sandra, har lyckats få mig att lyssna på Led Zeppelin också, vilka jag börjar misstänka är musikaliska genin. Robert Plant åtminstone.

Tjejtjejen Tori Amos gillar jag massor, men hon kommer inte i närheten av Pulps, vars This is Hardcore började misstänka ett blekt och tanigt geni även i Jarvis Cocker. Radiohead får skärpa till sig till nästa platta efter tråk-Kid A. Mer Plastträd på låtsas tack.

På dansmusiksidan är jag ganska så inne på asiatiska breakbeats i stil med Outcaste-folket Mo Magic, Niraj Chag och Ges-E & Usman. Mycket vackert med tablas. Presence och Björk kan jag också somna till. Portishead värker lite för mycket i hjärtat för att bara kunna ignorera.

Får jag bara välja en knappvridare vars musik jag vill dansa till under 16 timmar när solen går upp i skogen så är det California Sunshine.