Ibland kan jag tycka att Jesus är förbryllande. I så många texter är han kärleksfull och öm. Och så många gånger får vi höra att det är vad tro handlar om - kärlek. Men så stöter man på texter som den i dagens evangelietext. Hårda ord, ett nära nog ouppnåeligt krav på en människa.
Vid första åsynen. Jag menar, hur vettigt är det att inte få bli arg. Vrede likställs med att ta livet av någon, okvädningen är detsamma som mord.
Vreden som kan kännas helig. Utan den blir kristendomen en tandlös huskatt, bakbunden och satt i isolering. Vreden, den heliga. Ett lika viktigt instrument som förlåtelsen. Och inte är dessa heller satta i motsats mot varandra. Att vi skulle bli fråntagna ett av dem är som att sno gaspedalen för en busschaufför. Man kommer inte så långt enbart med en bromspedal, och man kommer inte hela vägen enbart med förlåtande ord. Det blir enbart en misch-masch av fina och vänliga ord. Vissa skulle säkert uppskatta en kyrka som än mer höll sig till det "religiösa" och inte blandade sig i annat. Den heliga vreden måste finnas. Vi ska vara ett världens salt och det handlar om att se och föra fram orättvisan, och det ord som känns gammalt men som verkligen har schvung och står för allt som den heliga vreden vill förgöra - orättfärdigheten.
Jesus, som i evangelierna målas upp med samma penseldrag som Gamla testamentets profeter som med ljungande ord och med ögon upptända av den heliga vreden fördömde folkets syndfullhet, var ju själv många gånger fylld av en helig vrede. Han gick bärsärkagång mot knallarna på templets förgård och la inga fingrar i kors när han fördömde de fariseiska påhitten. Vad är det då han menar i dagens text? Håller han inte reda på sig? Det finns större djup i texten än detta. Den heliga vreden är inte fördömd utan det är synden som fördöms. Först måste man då kanske spjälka upp hur man kan se synden. Alltför ofta har syndens setts som handlingar.
Jag minns en bok som stod i bokhyllan hemma, där "syndaregistret för sanna kristna" var satt på pränt. Man fick inte dansa, eller dricka sprit och inte heller måla ögonen eller bära örhängen. Min mor menar att det var en fruktansvärd dubbelmoral, då man fördömde och försökte leva i enlighet med reglerna men sedan kunde tala illa och tänka illa om andra. Man gjorde rätt-trogna istället för rätt-färdiga handlingar.
Men synden handlar inte om handlingen i sig. Synden handlar om var man står i det kosmiska rummet, gentemot Gud. En synd är att ha vänt sig om och gått från Honom. Syndens essens handlar snarare om en handlings intention än om själva handlingen. Men för att omintetgöra synden kräver Jesus en handling - att göra synden omintet genom förlåtelsen.