I Amazonas fladdrar en fjäril till en extra gång med sina vingar. Luftströmmen skapar ett nytt tillstånd och pressar sig framåt genom rymderna. På Manhattan blir det till en vindil som rufsar om Sonjas hår. Regnet skvätter till över Londontaxins vindruta och chauffören sätter på vindrutetorkarna. Den finska flaggan fladdrar hårt i den starka vinden. På den sibiriska tajgan blir fjärilens viftning till en stormby som drar upp buskarna och bufflarna söker skydd hos varandra. Men vindilen torkar inte Sonjas tårar. Hon längtar efter ett leende där hon sitter på en parkbänk i Central Park. Men de som svischar förbi på sina rollerblades bevärdigar henne inte med en blick. Inte ett leende.
Vi är civiliserade, kulturers bärare och vi ska värna om den heliga integriteten. Ensamhet och sorg är tecken på svaghet. Det är inte vår sak. Ansvar och kraft. Det är lätt att tänka på de stora kraven, det arbete som kräver stora mängder svett och uppoffringar. Det sätt som är Òkristet rättÓ är att alla ska vara små moder teresor eller desmond tutuar. Offra ditt liv för en annan. Det vore fantastiskt om det var så. Men det är det inte. Det vet vi alla. Och vi känner oss alltid otillräckliga inför de problem vi ser. Och meningslöshet sköljer över oss och vi gör till slut ingenting.
När jag var i New York för några år sedan och besökte kyrkor i South Bronx, den del av New York som i folkmun kallas The Warzone (krigszonen) kände jag denna stora meningslöshet, vad kunde jag göra för skillnad. I dagboken på morgonen innan vi åkte tillbaka till Bronx skrev jag:
I South Bronx mötte vi också människor som insett att skillnaden görs i det lilla. I en av de lutherska kyrkorna arbetade den lutherske pastorn tillsammans med en Black Muslim och en jude. De såg "här har vi ett problem" och sedan "hur ska vi lösa det". Pastor Heidi Neuman och reverend Kalke insåg att man inte kan förändra världen men att man kan förändra ett faktum och när man förändrat ett faktum kan man förändra ett synsätt och då kan man förändra en människas röst och då har man förändrat världen. Att börja i det lilla skapar till slut en omvälvning.
Den matematiska kaosteorin har en bra bild av detta: fjärilen som fladdrar till med vingarna en extra gång och den luftströmmen som detta skapar accelererar och blir till en stormby på den sibiriska tajgan. Det lilla är alltid början till det stora. I texten tillämpar Paulus egentligen bara den gyllene regeln på korintierna, en regel som bygger på ett ansvar för jämvikten, en regel som bygger på en enkel logik som visar på helheten det du vill att andra ska göra dig det ska du göra dem. Viftningen blir till en stormby som förändrar landskapet. Var och en av oss har fått gåvor av Gud. Och det är dessa vi ska använda för att fylla upp det ansvar som vi fått som medskapare. Någon är duktig på att plantera blommor, och blommorna blir till glädje. Någon skriver vackra dikter, och dikterna blir till glädje. Någon spelar vackert och musiken blir till glädje. Ytterligare någon har lätt för att prata och pratet blir till glädje och synliggörande liksom någon som kan lyssna.
Vi har ansvaret att låta våra gåvor bli till gott i vår omvärld, gåvorna är ett ljus och när man tänder en lampa, sätter man den inte under sädesmåttet, utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset.(Matt 5:15).
Tillbaka till Sonja. Ett leende kan frälsa världen, för om vi låter det lilla förändras enligt Guds vilja, kommer också resten att komma. Den lilla muskelanspänningen i mungiporna kan göra under. Befria och upprätta till människovärde. Och Sonja får se ett leende, en man som går förbi ler varmt och inkännande. Hennes isolering bryts och hon reser sig för att ta tag i sitt liv. Ett liv som kom att bli till nytta för många människor, tack vare leendet mannen gav i Central Park.
DePecheMode New Dress på lpn Black Celebration
You can´t change the world
But you can change the facts
and when you change the facts
you can change the point of view
if you change point of view
you may change a vote
and when you change a vote
you may change the world
