Söndag

Det kan vara svårt att förstå varför man är där man är, vad har ödet för plan, hur mycket spelar tillfälligheterna in i vem man blir? Många unga som jag möter känner sig stressade av att hela tiden behöva välja när man själv inte riktigt vet vad man är menad att vara. Och jag har mött många äldre som slagit in på en ny livsstig – funnit en ny möjlighet för att bli mer hel, bli mer den man är menad att vara.

Eva Dahlgren har skrivit en låt som heter Jorden är ett litet rum. Jag ska be att få citera lite: "Åh jag undrar så ibland om jag levt mitt liv någon annanstans i ett annat land med ett annat namn"

Många frågar mig hur jag kunde komma att bli något så udda som präst. Jag ser ju inte ut som en och uppträder inte som man förväntar sig av en tråkig gammal präst. Det är en lång historia

men den handlar om Gud, om planen men också att hela tiden få kämpa med kallet – kämpa med känslan och önskan om ett annat liv, kanske ibland ett lättare liv eller ett roligare ibland.

Jag vägrar att tro att varje människa inte har en mening, jag är övertygad om att Gud har en plan med varje människa. Men vi måste lära oss att tolka tecknen, förstå och se de dörrar som Gud öppnar åt oss för att vi ska kunna gå den väg som passar oss. Den väg som är vår mening. Vi är inga kasperdockor – Gud visar på möjligheterna men vi måste välja dem.

Mitt mål med att vara pappa är just detta – att ge min son visheten att se tecknen och ta vara på de möjligheter som Gud ger. Att bli sann mot sig själv och bli en del av den plan som Gud tänkt för honom redan när spermien mötte ägget.

Eva Dahlgren får avsluta – ur sången Jorden är ett litet rum: