Åter har Björn Fries, kommunalråd i Karlskrona, varit i TV och framfört åsikten att nynazistiskt material måste bort från nätet och det genom lagstiftning. Den lagstiftning han verkar föreslå är att varje webbsajt måste ha en sorts ansvarig utgivare och som man därmed kan lagföra. Fries har under senaste året bland annat försökt stänga Flashbacks webbhotell genom att få deras nätleverantör att säga upp kontraktet (och i princip lyckats sedan artikeln skrevs: nws anm.).
Problemet med Fries åsikter är dels tekniska men också tryckfrihetsrättsliga liksom demokratiska.
Vad gäller det tekniska så handlar det om att Internet är till skillnad mot mycket av tidningsdistributionen fullständigt gränslös – om en lag skulle få något som helst bett så skulle man antingen behöva skapa ett internationellt lagrum eller skapa en lag som utgår från vilket språk som sidan "talar". Vilket därmed lätt skulle kunna gås förbi genom att skriva på ett annat språk. Vidare skulle man i princip behöva skapa en obligatorisk personlig signatur för det som skapas på nätet eftersom man annars inte kan spåra en skapare av en text på webben på ett enkelt sätt. En sådan signatur vore en synnerligen gigantisk teknisk utmaning.
En annan möjlighet är att lagen skrivs så att det blir webbhotellägarens ansvar att se till att alla sidor har en ansvarig utgivare – vilket innebär att webbhotell både lär bli dyrare eftersom det kommer att innebära en gigantisk administration och att de blir färre, fr a färre som är gratis. Och frågan är om man ska stanna där? Det stora problemet med nynazism på nätet är inte nödvändigtvis hemsidor utan den gigantiska mängd av nyhetsgrupper som innehåller nynazistiskt material, BBSer och malinglistor som har nynazistiska kopplingar. Dessa sprider informationen och ofta sker nyrekryteringen snarare där än enbart via hemsidor. Detta innebär att lagen måste innefatta den digitala kommunikationen via mail och diskussionsinlägg på BBSer vilket ger en ännu större kontrollapparat.
Om vi kommer så långt i diskussionen om en lag mot nynazistiskt material på nätet så framstår plötsligt Björn Fries förslag som, förutom tekniskt oöverstigligt, rejält odemokratiskt och tryckfrihetsvidrigt eftersom det skulle innebära att alla elektronisk trafik skulle kunna övervakas, eller behöva övervakas i stil med det mytomspunna Echelon-projektet. Detta innebär att allt som skrivs och sänds via nätet likställs med en tryckt publikation, oavsett om det är en webbsida eller ett e-mail. Nätpolisen (som också kommer vara en åsiktspolis) kan slå ner på allt som verkar vara nynazistiskt. Problemet ligger i definitionerna – vem bestämmer vad som är rasistiskt?
Det odemokratiska i det hela är att man på det här sättet försöker att omgärda yttrandefriheten och framför allt försöker att näpsa friheten på Internet. För en lag skulle kräva en mer allmän skrivning vilket skulle innebära att sidor som innehåller kritik mot staten, mot företag eller andra organisationer också skulle behöva en ansvarig utgivare och i flera fall där kritiken kräver anonymitet på grund av hot om repressalier skulle det göra att även motståndet mot nynazistiska åsikter skulle tystna. Liksom kritik mot totalitära regimer om detta skulle bli en internationellt giltig lag. För åter igen: en sådan lag måste för att inte bli tandlös innebära att man kräver att alla sidor som visas i svenska datorer har en ansvarig utgivare och får man göra en kinesisk form av censur och i D-ginxen sätta ett filter som förvägrar alla sidor utan ansvarig utgivare tillträde till det svenska stamnätet. Detta innebär att alla sidor som inte är svenska och har en juridisk person som ansvarig utgivare stoppas. Det blir ett litet Internet det. Vi skulle därmed förlora all kunskap om vad som händer internationellt, all underhandsinformation från länder där kritik mot regimer är detsamma som en dödsdom. Även om man lägger lagrummet på webbhotellen så innebär det att sidor som ägaren kan tänka sig kommer under lagrummet försvinner och därmed har man lätt och geschwindt snävat av möjligheten att ge uttryck för en åsikt som kritiserar en företeelse eller ett företag.
Fries åsikt blir tyvärr (medvetet eller omedvetet) totalitär och inte demokratiskt sinnad och kan få till följd att fler och fler åsikter som marknaden eller staten inte tycker om blir svartlistade. Genom att de flesta EU-länder har en mycket snävare yttrandefrihet så blir en svensk lag om förbud mot vissa webbsidor livsfarlig för vår svenska yttrandefrihet och offentlighetsprincip.
Om vi, som jag ändå tror att även Björn Fries vill, ska ha kvar en stark yttrandefrihetslagstiftning i Sverige så får vi inte skapa lagar som snävar in den. För med friheter kommer alltid sådana som missbrukar dem, och det är genom att debattera, bemöta och skapa kunskap som vi kan bemöta det onda – inte genom lagstiftning som antingen är tekniskt omöjlig eller blir tandlös men som däremot försvagar yttrandefriheten. Fries med flera har använt webbhotellens policydokument och påpekat att de sidor som innehållit nynazistiskt material kanske är emot den och sedan är det upp till serverägaren att besluta om sidan ska få vara kvar eller inte. Fler av oss kan göra det. Och vi kan stödja de hack-tivister, istället för att dra alla hackers över en kam, som krigar mot nynazister genom att hacka sig in på deras konton och ändra sidorna. Kampen är god men bör ske utifrån en icke-statlig inblandning eller utifrån redan befintliga lagar såsom hets mot folkgrupp och PUL. Att däremot bekämpa odemokratiska krafter genom att försvaga demokratins grunder är att bita sig själv i benet.
nws©2000