Teoretiska perspektiv

Unga idag

Att våga vara vuxen tycker jag innebär något annat än att vara den som sätter regler utifrån en nästan godtycklig samhällelig norm. Det är kanske en smula oroande att jag säger så för vissa – självklart ska jag som vuxen och som går på stan ställa upp på de normer och regler som gäller för ungdomar. Självklart – men inte rakt av. Måhända beror det på mitt förflutna inom anarkistiska rörelser men också på att jag inte ser att Jesus rakt av köper samhället normer – han utmanar dem genom att visa att vissa är orättfärdiga. Vårt mål är ungdomarnas bästa – därför försöker vi sätta gränser inför alkohol och droger, våld och annan kriminalitet. Men alltid i diskussion om värderingar och moral.

För att exemplifiera: det finns någon sorts allmängiltig regel att ungdomar lyssnar på ”dunka-dunka”. Det har iofs ungdomar nu gjort sedan 50-talet men ändå. Det gör mig förbannad. Och det handlar också om en sorts respektlöshet mot ungdomarna. För vi kan knappast begära att få respekt om vi inte respekterar.

För att kunna vara vuxen bland ungdomar och vara kyrka bland ungdomar menar jag att det är viktigt att man förstår ungdomskulturen – det är inte detsamma som att bara respektera den: jag respekterar att en nynazist har en åsikt men jag varken förstår den eller accepterar den – och det är inte detsamma som att säga att man måste gilla det som ungdomskulturen innehåller: jag skulle inte idag sätta på mig ett par baggy-jeans eller gå omkring i Stenmarkstoppluva.

Att förstå ungdomskultur och därmed också kunna s a s använda den i sitt jobb som ledare och vuxen är centralt. Det är viktigare att jag har koll på vilken reklam som sänds, vilka låtar som spelas på NRJ och att inlinesåkare och skateboardåkare inte gillar varandra. Det är viktigt att ha nån sorts koll på Baren och Vita Lögner, inte nödvändigtvis följa dem men ändå ha lite hum om vad det handlar om. Det är viktigare än att ha total kontroll på kyrkohistoria, eller hur brödbönen i Fader vår kan översättas. Viktigare än allsköns pedagogiska trick.

Man måste fråga sig: vad används det här till? Varför lyssnar man på det här? Till vad använder man det här eller det här?

Jag tror inte att kultur bara är underhållning, det är inte bara tidsfördriv. En ung människa är sin kultur. Kultur är bärare av en livstil som skapar mening och identitet. Detta tillsammans med annat skapar en identitet och skapar ungdomars värderingar. Man skulle kunna säga att livstilen som en ung väljer handlar om att lite skapa en kokong runt sig själv – de värderingar som ungdomen kommer att ha skapas mer i fred genom att livstilen får fungera som ställföreträdande identitet. Ni tittade på mig och såg mitt yttre – visst var rätt annat var fel – men min identitet går djupare än så.

Att skapa en identitet

När man talar om att skapa en identitet, att bestämma vem man ska vara som människa så beträder man svår mark. Det finns ungefär lika många förklaringar som det finns sociologer och psykologer och alla tjänar pengar på att berätta om hur det är. Å andra sidan finns det ingen teori som fullt ut kan förklara.

Det man ändå talar om är att det finns olika vikt av vilka man influeras av: föräldrarna är de första – de är signifikanta under de första åren, fram till 11-12. Men redan har skolan börjat påverka och blivit viktig i identitetsskapandet liksom vissa fritidsintressen. Fritiden och kompisar kommer att bli viktigare och föräldrar och till viss del även skolan bli mindre viktiga under 13-17 årsåldern. Efter gymnasiet kommer det att bli andra personer som få inflytande: äldre arbetskamrater, studentkompisar, flick/pojkvän. Och under hela tiden, faktiskt är media en stor influens. Men inte i sig själv utan det som media influerar måste hela tiden ha en grund i ens relationer. Det måste finnas en grogrund och en relevans för att media ska bli viktig. Därför är inte nyheter viktiga för ungdomar men däremot såpor, våldsfilmer och kärleksfilmer – relationer är det viktigaste för dem. Alltså tittar de, och skapar bilder om sig själva utifrån detta.

Det man kan se är att eftersom skolan och fr a föräldrarna är primärt viktiga när man skapar en identitet så kan andra vuxna få komma in, för det handlar inte om att vuxna är pest och pina rakt igenom utan vuxna som fungerar som motstånd men som också är viktiga utan att man väljer det: föräldrar är nödvändiga och lärare är nödvändiga och man är s a s tvungna att ha en relation med dem eftersom de belönar. Däremot kan en tränare, en kompis farsa, en fritidsledare, en storesyster bli viktig vuxen.

Värderingar

Ett identitetsskapande handlar om att grundlägga värderingar. Utifrån dina värderingar är din identitet och genom din identitet visas dina värderingar. Som vi ser ovan så slutar jag beskrivningen ungefär vid 25. Faktiskt är det så illa. Runt 25 har man ungefär de värderingar som man kommer att ha. Med stor sannolikhet kommer de att modifieras genom att man blir mindre radikal när man får familj eller när man börjar få bra lön är det lite svårt att vara hyperanarkist. Detta är vad som kallas den tysta revolutionen – värderingar förändras genom generationsskiften och är därmed viktiga eftersom det ”set of values” som en generation visar är den som kommer att inom några år styra samhället.

Hur ser då värderingar ut i ett postmodernt samhälle? Om ni vore omvärldsanalytiker med 30000 kronor i månadslön och ett fett optionskonto – vad skulle ni då säga om ungdomars värderingar?                 

Det man kan se är att klassiska kollektiva värderingar har förändrats. Det är fel att säga att de är försvunna men de har förändrats. Genom att den kollektiva produktionsapparaten mer och mer försvunnit och ersatts av ett än mer specialiserat yrkesliv så har även individen blivit viktigare. Kollektivet är inte nödvändigtvis det primära i tjugohundratalets värderingar utan individen som en del av kollektivet. Tittar man på undersökningar om ungdomars önskan om arbete ser man att det inte självklart är att ingå i ett kollektiv och vara en viktig del av ett samhälle som är det viktiga utan att man ska trivas med sig själv i sitt jobb och att man har möjligheten att flytta på sig. Den personliga integriteten är viktig och möjligheten att välja sitt kollektiv. Detta finns även hos ungdomar, även om vi tycker att de gärna går in i ett kollektiv vad gäller livsstil: skatare, svenne, hiphopare osv. Men det är ett eget val som de gör. En avart kan man se i dokusåpor som Robinson, Villa Medusa och Baren där ”free-riding” – att inte göra någonting för kollektivet utan att man möjligen kan tjäna på det själv. Man kan säga att en ung människa idag lever i ett spänningsfält mellan att vara någon och att tillhöra något. Individen är viktig likaväl som kollektivet.

Hur ser era värderingar ut? Ni ska få göra en test: ni ska bestämma er i gruppen över Alligatorfloden…Vem gjorde rätt?

Alligatorfloden

När vi gjort den här bland ungdomar mellan 18-25 har vi fått intressanta genomslag: Olle har alltid setts som den som gör mest rätt och Kajsa respektive Hans har legat på sista plats. Hur ser det ut för er?

Förändras åsikten om vi förändrar frågeställningen: Vem skulle ni helst vilja ha som vän? (Gå tillbaka till alligatorflodssidan och fundera)

Plötsligt förändras det – Olle som värnar om den personliga integriteten genom att säga ”inte mitt problem” blir plötsligt inte intressant. För ungdomar ställer upp för varandra.

Följaktligen kan man se ett set of values:

Grundläggande skapas värdet av vad du gör snarare än vad du är.

Att ta över ett rum – om rumsliga perspektiv

Vilka är ungas rum idag?

Fundera över en vanlig vecka – i vilka fysiska rum men också sociala rum befinner ni er? Vi ska följa Lisa 14 år, en vecka:

Kort bakgrund – medelbetyg i skolan, spelar piano för att det fanns ett piano hemma och tränar fotboll. Har ganska många kompisar och hennes intressen är att umgås med kompisar, killar och att styla sig. Ganska ordinär vanlig konfirmand. Hur ser hennes vecka ut? Varje dag går hon i skolan – där är klassrummet styrt av vuxna och rätt stor del av uppehållsrummet även om man kan gömma sig i en vrå bakom skåpen och prata om det där som ingen ska höra eller få en cigarett som man sedan röker utanför skolgården. Där står alla rökarna och här har skolan ingen direkt kontroll. Efter skolan går hon hem, sätter på lite musik och äter en macka på sitt rum. Köket och vardagsrum är styrt av föräldrarna men hennes stökiga rum med affischer på Britney Spears, Backstreet Boys och Leonardo Cappricciosa… är hennes revir. Klockan blir fem och hennes pappa kör henne till fotbollsträningen där själva träningen är styrd men omklädningen är en sorts frizon för tjejerna där diskussionen om snygga killar och korkade tjejer ständigt pågår. Så går veckorna, ibland har hon kompisar på rummet eller är på kompisars rum, ibland tar de en promenad eller åker ner till köpcentret. Fredag innebär disko. Det kan innebära fest och att dricka alkohol i smyg ofta på någon undanskymd plats eller halvöppet på väg till diskot. Kan innebära på någon fest hemma hos någon kompis. Diskot i sig är inte alltid det viktiga utan att vara där något händer. Där visar man upp sig. Efter diskot drar man ner till Gyllene bågen och äter en glass och kollar läget där. Hänger, skapar kontakter. Lördag innebär sen shopping i köpcentret med några kompisar, mycket tittande provande men också rörelse och kolla andra som är där. Lördag kväll så rör man sig på stan, fram och tillbaka. Visar upp sig och kollar in andra, skapar nya kontakter, upprätthåller gamla.

Verkar det tråkigt? Meningslöst? Kanske inte. Detta drivande på stan är ytterst meningsskapande och därmed också utmanande för vuxenvärlden.

Liebergs rumsindelning

Inom ungdomsforskningen Man talar om en människas olika rum. Dels pratar man då om rummet i fysisk mening men kanske mer i meningen i social mening. I urbansociologi talar man om tre olika zoner: normzon är det offentliga rum som är institutionaliserat, skapat av någon för någon annan och i enlighet med de normer och regler som gäller i samhället. För ungdomar handlar det om av vuxna tillåtna och önskade rum: skola, fotbollsträning, disko, fritidsgård etc. Nästa rum kallas frizon som är icke-institutionaliserat, alltså inte bestämt av någon annan – skapas av personen själv: det kan vara det egna rummet med en lapp på dörren ”kom för fan inte in här”, men också stadens gator som görs till egna rum. Sedan finns förbudszonen, den plats och det sociala rum som anses farligt av vuxenvärlden: skogen på kvällen, tunnelbaneperronger, källarrum. Det förbjudna ligger dels i att det kan vara förbjudet att vistas där men fr a i vad man gör av rummet: tjuvröker, dricker och träffar personer man ”inte borde träffa”.

Läs vidare: Reflektioner och framtid