Spel Centralen
Spel
Recensioner
Fusk
Trainers
Patchar
Guider
Annat
Hemsida
Gästbok
Nytt
Länkar
Kontakta mig
     
UBIK

Utgivare: Cryo Interactive
Betyg: 85%
Hemsida: ???


Genom att titta på datorspel och filmer lär vi oss att framtiden kommer att bli mörk och full av elaka människor. Börjar det att bli enformigt? Nej, vi stortrivs i mörka och hotfulla miljöer där ingen går säker.

Författaren Philip K Dick skrev under sin levnadstid ett par dystra framtidsvisioner och den mest kända av dem är den som blev filmen Blade Runner. Westwood Studios norpade som bekant den titeln, men Dicks övriga böcker passar även de som bakgrundshistorier till datorspel. Franska Cryo Interactive köpte rättigheterna till boken Ubik, som är ett av Dicks största verk. Cryo är mest kända för att skapa medelmåttiga spel översållade av videosekvenser. Hade Ubik varit ett sådant spel skulle denna recensionen snabbt ovandlats till en brutal sågning.

Den som kontrollerar informationsflödet styr världen. I Ubiks värld är detta uttryck mer än sant. Jorden styrs inte längre av regeringar utan av stora internationella företag. Den som ta över makten måste alltså först ta över företagen. Hotet mot världsordningen i Ubik heter Hollis Corp, ett företag som sysslar med industrispionage på hög nivå. För att förhindra spionerna bildas olika skyddsstyrkor som hjälper företag att bli av med plågoandarna. Spelets huvudperson Joe Chip jobbar för Runciter Associates, en av Hollis Corps värsta fiender. Det är Joes uppgift att utföra militära aktioner mot fienden, vilket inte alltid är lätt när fienden är just spioner.

I Blade Runner byggde handlingen på motsättningar mellan människor och replikanter, konstgjorda människor. Philip K Dick använde ett liknande tema i Ubik, där vissa människor muterats till psykiskt starkare varelser. Mutanterna ser ut som människor men de har väldigt användbara egenskaper, vilka gör att de är eftertraktade av både Hollis Corp och Runciter Associates.

Ubik är en blandning av äventyr och strategi som faktiskt fungerar väldigt bra. Spelaren ska vid varje uppdrag rekrytera ett antal agenter, utrusta dem och sedan led ut dem på slagfältet. Agenterna kan väljas från en lista med både vanliga människor och mutanter. Det gäller att sätta ihop en välbalanserad trupp som inte spränger Runciter Associates snäva budget. Agenterna kostar en del att hyra och sedan tillkommer kostnader för vapen och ammunition. I Ubik finns det över 50 olika vapen att välja mellan och sedan tillkommer mutanternas förstörande egenskaper. Mutanterna kan förgöra fienden bland annat genom att förlama dem, bombardera dem med energi och driva dem till vansinne. Joe Chip är en helt vanlig människa med förkärlek för gammal teknologi. Medan de andra agenterna utrustar sig med ultramoderna vapen använder Joe sitt gamla hederliga avsågade hagelgevär. Frågan om detta beror på att han vill vara macho eller att han är stendum lämnar jag obesvarad.

När jag spelade Ubik för första gången blev jag väldigt imponerad av rollfigurernas AI. Agenterna ställde sig nämligen så att de täckte varandra och alla möjliga ingångar till det rum de befann sig i. Mindre imponerad blev jag när mina agenter sprang omkring som ett par yra höns mitt under en eldstrid. Mina trogna brottsbekämpare verkade missuppfatta även de mest enkla order jag gav dem. I Ubik fungerar styrningen ungefär som i Syndicate. Spelaren förflyttar den aktiva agenten genom att klicka på det ställe denne ska flytta sig till. De flesta problemen inträffar när spelaren flyttar alla agenter samtidigt. De små idioterna verkar inte bry sig om varandra i stridens hetta. Om tex Joe går in i närstrid med sitt hagelgevär, kan en av hans undersåtar plötsligt få den brillianta id‚n att skjuta in en granat mitt i smeten. En annan detalj som är väldigt störande är att agenterna tar alldeles för lång tid på sig att skjuta när de väl fått order om det. Dessa irriterande och onödiga tabbar fick mig att vilja slita ut CD-skivan ur datorn i ren frustration, men något annat fick mig att låta bli. Ubik är nämligen ett underhållande spel när allt fungerar som det ska.

Cryo har inte sparat på krutet i de videosekvenser som florerar i Ubik. Gränslöst vackra och atmosfäriska stadsscener visar sig mellan varje uppdrag. Mycket jobb har lagts ner på att modellera realistiska människor. Grafiken inne i spelet är inte tokig den heller, men däremot presenteras den på ett klantigt sätt. Rollfigurerna är uppbyggda av polygonobjekt som animeras i realtid, men bakgrunderna är helt förrenderade. Detta gör att alla kameravinklar är statiska, vilket leder till många problem under strider. Det hade varit smidigare om allt kunde realtidsrenderas, även om det skulle dra ner på skärpan. Ubik använder inte 3D-acceleration om det finns tillgängligt, vilket annars hade varit en bra lösning för att sänka systemkraven. En Pentium 133 med 32MB RAM klarar inte av spelet när flera soldater är i bilden samtidigt. Egentligen borde inte systemkraven vara så höga med tanke på att det mesta i spelet är förrenderat.

Musiken passar helt perfekt till spelets mörka handling och bygger därför upp stämningen. Till en början lät det som om musikern ville låta som Vangelis i Blade Runner, men stilen är helt annorlunda. Härliga metalliska trumljud blandas med gotiska körer och bildar en inspirerande avvikelse från filmmusiksgenren. Ljudet i övrigt låter bra utom under striderna, då alla vapen låter som ärtpistoler. Inte ens Joes hagelgevär låter som det ska. Ljudet i dialogerna är däremot bra.

Ubik är det bästa spel Cryo Interactive någonsin lyckats ta fram. Tyvärr drar alla småtabbar och avsaknaden av multiplayerstöd ner betyget en bra bit. Om mer arbete hade lagts på spelets spelkontrollerna hade jag inte tvekat en sekund med att sätta ett toppbetyg. För spelare som gillar strategi, äventyr och inte är särskilt lättirriterade är Ubik dock ett utmärkt val.

Ett bra och underhållande spel som tyvärr fått en släng av Artificial Stupidity.

Av Mikael Hjalmarson
(Ur PC Gamer nr 17 1998)