|
|
Starship Titanic
Vilket sammanträffande: precis när stormen lagt sig efter Titanic-febern kommer ett spel om ett annat skepp som det gått illa för. Douglas Adams bankkonto är fett. Riktigt fett. Du skulle inte tro oss om vi berättade hur ofattbart, sinnessjukt fett det är. Och varför inte? Han har skrivit fem av de mest beundrade komiska sf-romanerna i historien... och några böcker till. Starship Titanic är Douglas Adams senaste bok och dessutom ett äventyrsspel, typ - men det har inga likheter med hans försök hos Infocom för länge sedan. Nej, med ett och ett halvt öga på den amerikanska marknaden så är Starship Titanic en Myst-klon: renderade miljöer, obegripliga gåtor och väldigt lite hjälp. Läs vidare ändå, för till skillnad från det populära men innehållslösa Myst så blir Starship Titanic bättre ju längre du spelar det. I storyn ingår förstås skeppet, det mest avancerade fartyg som någonsin byggts, som ger sig ut på sin jungfruresa bara för att krascha på ditt hus. Hjärnan som kontrollerar det enorma, tomma skeppet har flippat, precis som alla servitörrobotar ombord, så du får ta hjälp av "doorbot" som heter fentible för att få skeppet att fungera igen. Inte särskilt originellt, men det finns gott om detaljer som kommer att fånga ditt intresse. Skeppet och figurernas design är en bisarr blandning av elegant 20-talsstil och funktionell futurism, vilket ger en mycket intressant visuell stil. Mindre välkommet är de förrenderade, begränsade miljöerna och de frustrerande långsamma rörelserna, som gör att du hoppar mellan positioner som i 7th Guest och involverar för mycket byta mellan CD-skivorna. Skräckinjagande är också att det finns ett textgränssnitt. Detta används dock bara för konversationer, vilka kan vara förvånansvärt sofistikerade. Och gåtorna? Tja... vi kan väl säga att vi är glada över att ha fått en walkthrough inför recensionen. Gåtorna är grymt svåra, såvida du inte är van att fundera tills hjärnan rinner ut ur öronen på dig. Återigen, som är fallet med Myst, så fattar man ingenting av Starship Titanic tills man listar ut huvudmysteriet och kan börja lösa de mindre problemen. Var beredd på mycket frustration. Framhärda och du kanske börjar att njuta av spelet. På typiskt Douglas Adams-vis är humorn pratig, surrealistisk, ibland riktigt kul och ofta något självbelåten. Terry Jones bidrar med sin karaktäristiska röst till en galen papegoja och John Cleese är sig själv som en talande bomb. Alla röster och ljudeffekter är suveräna. Som den tänkande mannens underhållning är Starship Titanic fängslande, men det är lika stor chans att du älskar det som att du hatar det. Det minsta man kan säga är att det går utöver det vanliga och det är inte ofta vi får nöjet att säga det. Inte lika bra som den kända filmen, men inte på långa vägar lika dåligt som det verkliga skeppet. Gå ombord med varsamhet. Av Ed Ricketts (Ur PC Gamer nr 19 1998) |