Spel
Recensioner
Fusk
Trainers
Patchar
Guider
Annat
Hemsida
Gästbok
Nytt
Länkar
Kontakta migG-Nome
| Utgivare: | 7th Level | |
| Betyg: | 36% | |
| Hemsida: | ??? |
Världen i G-Nome är inte platt, långt därifrån. Synd då att spelet måste sammanfattas med det adjektivet.
Behöver vi verkligen ännu ett Mechspel? När allt kommer omkring klarar vi oss ganska bra med MechWarrior 2: Mercenaries, Earth Siege 2 och det mer än hyfsade Terra Nova. Men, enligt 7th Level i alla fall, finns det gott om utrymme för ytterligare spel, och därför har de försett oss med ännu en ursäkt för att få dundra fram i vackert texturerade landskap i stora metallkostymer fullt beväpnade med Stora KanonerTM och skjuta andra krigare med liknande utrustningar.
Precis på samma sätt som ämnet inte längre känns fräscht, gör inte heller G-Nome det. Men varför har det inte samma dragningskraft som de tidigare spelen? Det saknar engagemang, interagerande med miljön, och sedan har vi det oerhört melodramatiska soundtracket som avleder från vad som till en början verkade vara ganska våldsamt och lovande.
Sedan har vi det frustrerande antal gånger som man måste spela t o m de enklaste av uppdrag för att slutföra dem. Det är bra med en utvecklingskurva på den svårare sidan av något som inte är omöjligt, men när det är fåfängt att ens försöka kan t o m de som kan spela Mercenaries i sömnen få krupp. Som exempel kan man nämna det allra första uppdraget - där får man ge sig på en ENORM Mech medan man själv inte har mer skydd än lite aluminiumfolie. Sådant dör man av.
Ja, det finns ett stort antal motståndare av alla möjliga storlekar och former, och strukturen på uppdragen är lite mer komplicerade än att bara "döda några och sedan döda några till," men det räcker inte för att rädda det här meningslösa Mechspelet. Det är i grunden livlöst, och du uppmuntras inte att med risk för ditt eget liv kasta dig in i de olika striderna. Det krävs felfritt agerande för att klara sig i det här spelet, och det gör att det här är mer en simulation än vad föregångarna har varit, och ändå är den här simulationsaspekten utklädd till ett spel - en oförenlig blandning av idéer som aldrig riktigt lyfter.
Visst, spelet ser ju snyggt ut och så, särskilt om du har en tillräckligt kraftfull PC (vilket inte är särskilt troligt - vår test-P200 med 16 Mb RAM och en 8x-CD-ROM lyckades pausa innan musik spelades, vilket gav ovälkomna hack i handlingen), men G-Nome har ett annat problem: det är inte kul att spela.
Stick iväg och leta reda på originalet istället för att hålla på med den här taskiga MechWarrior2-varianten.
Av Paul Pettengale
(Ur PC Gamer nr 7 1997)