Spel Centralen
Spel
Recensioner
Fusk
Trainers
Patchar
Guider
Annat
Hemsida
Gästbok
Nytt
Länkar
Kontakta mig
     
Gene Wars

Utgivare: Electronic Arts      Fusk
Betyg: 84%     
Hemsida: ???     


Tänk dig en blandning mellan Populous och Lemmings som sedan programmerats av den ökände regissören Ed Wood. Då har du Gene Wars knäppa sci-fi-värld.

Många TV-spel ger dig en chans att ta del i intergalaktiska krig, men få börjar när kriget är slut och involverar dig i uppstädningsarbetet. Gene Wars är ett av de få som gör det.

Idén är till en början inte särskilt lovande - det är nästan som om tillverkarna bjudit hem dig efter en riktig brakfest (som du inte fick komma till) och förväntar sig att du ska skrubba rödvinsspyan från mattan. Du kan inte hjälpa att det känns som om det roliga redan har varit. I fallet Gene Wars, så tar du dock helt fel.

Handlingsmässigt så är Gene Wars ganska enkelt: det är i framtiden och fyra sorters krigande varelser - Earthlings, Saurians, Schnozzoids och Bohemians - har investerat många år i blodiga strider i hela kosmos. Detta till stort förtret för en andeliknande grupp högt stående utomjordingar, som kallas the Ethereals, som bor i samma galax och som ärligt talat är fruktansvärt trötta på att det ser ut som svinstia där. En dag konfiskerar de alla stammarnas massdestruktionsvapen och säger åt dem att nu ska de jobba ihop för att reparera de skadade ekosystemen på 25 planeter. Som du kanske redan gissat så är det spelarens jobb att ha befälet över en av stammarna.

Att reparera en planet låter lätt. Du blir tilldelad ett antal olika specialarbetare med annorlunda färdigheter: några bygger din grund, några driver djurhjordar, några skördar o s v, och alla rör sig på det vanliga PC-sättet (klicka på dem, och klicka sedan på det ställe där du vill ha dem). Men saken är den att varje gång du kommer till en planet för att städa, så släpps andra stammar också ner där. Och samarbetsandan vara inte länge, en av de bästa aspekterna i spelet är att komma på hur du kan använda dina specialister till att ställa till olovlig förödelse bland de rivaliserande stammarna. Oturligt nog kan de andra göra samma sak med dig. Du vinner om du är först med att utföra the Ethereals önskningar - då får du åka vidare till nästa planet och börja om igen.

Fastän Gene Wars till en början liknar ett strategispel i Civ-stil (Du genomför dina egna planer på ett helt fritt sätt), så är det faktiskt ett strikt organiserat pusselspel. I början på varje uppdrag tar spelaren emot en rad specifika instruktioner från the Ethereals om vad som behöver göras - det kan vara allt ifrån att driva vissa djur till en speciell plats på planeten till att plantera vissa växter och sedan återanvända dem. Gene Wars är mer en sorts Populous möter Lemmings: du får alla möjliga krafter och verktyg att spela med, som i det första, men väldigt specifika problem att lösa, som i det senare.

På många sätt är det här en bra idé - spelet visar dig sakta olika uppgifter du kan utföra, så du förväntas aldrig veta allting på en gång. Att attackera de andra stammarna är också en viktig del i spelet, men det måste göras i hemlighet när the Ethereals inte tittar på. Det är skön omväxling från de spel där slagen alltid står i centrum.

Fastän Civ-fans kanske tycker att pusselstrukturen känns stel, om du accepterar det, så är Gene Wars fantastiskt kul och om du är i rätt stämning, irriterande beroendeframkallande. Efter de första nivåerna, som bara är till för att lära dig grundläggande färdigheter, blir problemen mycket krångligare och du kommer på dig själv med att behöva tänka i nya ansträngande banor för att genomföra uppdragen.

Grafiken är, utan att vara det minsta innovativ, detaljerad och underhållande, speciellt de små arbetarna som har massor av karaktär trots att de är så små. Bäst av allt är spelets självmedvetet smaklösa 50-talsstil: the Ethereals rymdskepp är i plåtaktig Ed Wood-stil ett tefat som svävar som om det hängde i en tråd, och musiken är den där mystiska synthesizer-musiken som många älskat i tidig science-fiction.

Det finns baksidor också. Gene Wars kan bli väldigt hektiskt - växter och djur dör till höger och vänster, fienden förstör dina grundbyggnader hela tiden, dina specialister äts upp - och om du inte får kontroll över situationen kan det bli väldigt frustrerande. En annan sak är att målen känns himla likartade efter en stunds spelande.

När du väl upptäckt några nya djur eller nya växter, så känns det kanske som om du sett det förut och längtar efter de strategiskt invecklade Sim City eller Civilisation.

Gene Wars är, precis som Populous, lite för begränsat. Jaa, massor av nya växter, djur och byggnader dyker upp på senare nivåer. Men några spelare, som är ute efter en taktisk nyhet, kan bli besvikna. De flesta kommer dock att tycka att det är ett egendomligt, stiligt peka-och-klicka gåtfullt spel, med mycket karaktär och en hel del att erbjuda mellanstrategen. Bullfrog vet hur man gör ett beroendeframkallande och individuellt spel, Gene Wars är inget undantag.

En beroendeframkallande blandning mellan 'Populous och Lemmings', med massor av visuell stil och en annorlunda humor.

Av KEITH STUART
(Ur PC Gamer nr 1 1996)