Spel Centralen
Spel
Recensioner
Fusk
Trainers
Patchar
Guider
Annat
Hemsida
Gästbok
Nytt
Länkar
Kontakta mig
     
Forsaken

Utgivare: Acclaim     
Betyg: 93%     
Hemsida: ???     


Descent är ett av de mest originella spelen någonsin men det har aldrig ärats, kopierats, efterliknats, plagierats... kalla det vad du vill. Tills nu dvs.

Låt oss reda ut en sak direkt: Forsaken är praktiskt taget identiskt med Parallax ytterst revolutionerande, yrselframkallande Descent, som nästan spöade Doom. För att förstå hur Forsaken är ska du tänka dig tillbaka i tiden till 1994 och tänka på Descent, tack och lov minus några av de mer irriterande egenskaperna men tyvärr saknar det också några av dess otroligt svåra och adrenalin-pumpande ögonblick.

Forsakens 3D-accelererade skönhet må vara den första anledningen till att du trillar av stolen, men det är faktiskt nivådesignen du kommer att lägga märke till när du flyger genom Forsakens 3D-labyrinter. De som läser C-kursen i Nivådesign vid Växjö Högskola år 2006 kommer att få studera Forsaken, som ett exempel på hur man gör saker på rätt sätt. Probe har skapat en miljö som besitter en sällsynt perfektion - från första nivåns mjukstartande, linjära design till Prison Ship-nivåns vindlande förgreningar och djävulska dykande ner i avgrunder. Genom hela Forsaken känns det som om varje rum, varje håla alla tunnlar noga har tänkts ut, diskuterats, testats och (om det har behövts) förbättrats. Det är bara några små sektioner i spelet som (mestadels upprepade spegelsekvenser) som ger intrycket av att ha hastats igenom på något sätt.

Resultatet av detta är en ständigt stigande känsla av klentrogenhet allt eftersom du glider från ett fantastiskt designat rum till det andra. Stora hålrum fyllda med finurligt placerade vapen, rymdskepp, luftströmmar och minor. Skakande och snurrande tar du dig an vreden hos metlliska bestar som lurar i hörnen och du tappar andan av mjukheten, finessen och skönheten i alltihop.

Detta kommer sig av att Forsaken har den bästa 3D-motorn i något spel hittills. Unreal kanske ser marginellt bättre ut med dimeffekter och fraktala ljuseffekter, men Forsaken driver på sitt orgiastiska, 3D-kortsgenererade sceneri med en hastighet som Unreal aldrig kan matcha. Ibland känns det fullt tillräckligt att bara flyga runt bland miljöerna med nitron inkopplad (den powerup som nyttjas med jämna mellarum) och bara njuta. Njuta av den gigantiska kristallen på sista nivån och se hur många transparenta ytor du kan se igenom.

Den absurda nivån på 3D-ljuseffekterna och spelets motor gör att t o m det överdådiga Incoming (se sid 56) ser trist, långsamt och repetitivt ut ibland (vilket är extremt oturligt för Rage eftersom deras spel är mycket bra). Forsakens variation på de olika stämningsförhöjande effekterna är otrolig.

Att bara skjuta röda missiler nerför trånga koridorer och se dem lysa upp omgivningen är bara början - här har vi ett smörgåsbord fullt av effekter. Varje sväng konfronterar dig med en ny eldkastare, en stämningsfullt upplyst korridor, ett radioaktivt rum, enorma pulserande grottor, studsande laser och bäst av allt: de fantastiska blåvita plasmablixtarna som används föredömligt sparsamt, till skillnad från Incomings lila blixteffekt.

Grafiken plus den varierade nivådesignen är mer än vad de flesta spel kan hoppas uppnå, men Forsaken är dessutom packat med tusentals små roliga detaljer som håller dig sysselsatt medan du far fram genom trånga korridorer och skjuter på allt som rör sig. "Historien" i spelet går i korthet ut på att du ska flyga runt på svävarhojar och samla guldtackor på 16 olika nivåer. Tackorna visar sig vanligen när du har skjutit en tuff fiende eller när du har hittat en hemlighet. Svårare eller farligare hemligheter kanske avslöjar mer än en guldtacka, eller kanske en blå kristall - den verkliga dyrgripen.

Forsaken är ett svårt spel och båda dessa föremål används för att ge dig extra liv - du måste samla tio guldtackor eller en kristall för att få ett liv. Faktum är att svårighetsnivån är sådan att den är nyckeln till att verkligen gilla spelet, men kann också göra att du missar upplevelsen totalt. SPELA INTE PÅ EASY! Spela på Medium, dö ofta i början, svär och gnäll men fortsätt kämpa. Det är värt det.

En del av anledningen till detta är att (precis som i alla bra spel) de olika vapnen tar ett tag att samla ihop och att vänja sig vid. Ammunition är ganska, men knappast deprimerande, sällsynt och måste ransoneras. Som i Descent finns det en primär laser och en sekundär missil/mina, den senare i begränsad tillgång. Precis som Descent så fungerar de olika vapnen på olika energinivåer och har distinkt spridning/färg/dödlighet och alla måste behärskas för att man ska kunna överleva.

Ibland kan det vara så att de sekundära vapen du plockar upp faktiskt kan ta bort en del av nöjet. Att kasta ner en mina i en grotta packad med fiender och sedan retirera bakom hörnet medan grottan rensas på fiender är smart och strategiskt, men det är 60 tråkiga sekunder. Som i Ravens Heretic och Hexen ligger det tanke bakom dessa extra föremål, men trots allt är det bara en ursäkt för att flyga in och röja.

Att flyga in och säppa loss med knallpåken kräver en hel del på de svårare nivåerna, vilket leder till att du kikar in, skjuter lite och sedan duckar, vilket (ibland) blir repetitivt. Ganska ofta är detta det enda sättet att hålla sig levande, även om sköldarna som fienderna lämnar ifrån sig gör det möjligt att reparera hojen från ett till synes hopplöst vrak på ett otroligt spännande sätt, som vi hittills egentligen bara sett Doom bemästra.

Probe har gjort sitt yttersta för att ge personlighet åt de vanligen själlösa metallfienderna och för det mesta fungerar det bättre än någonsin. De ser verkligen annorlunda ut, men deras undanmanövrar är fortfarande ganska snarlika varandra och det är inte mycket förföljningsmoment. De har dessutom en irriterande vana att dyka upp bakom dig utan förvarning och skjuta dig i ryggen - inte ens den älskade "backspegeln" och missilkameran kan alltid garantera din säkerhet.

Hur som helst, trots allt beröm så besegrar Descent Forsaken i mina ögon. För den late spelaren är det ingen tvekan om att Forsaken erbjuder en snyggare, mer lättillgänglig och mindre förvirrande upplevelse. I sin målsättning att "popularisera" det fria 3D-spelet har Probe lyckats på varje enskild nivå.

Trots detta saknar jag den känsla av förvirring som var unik för Descent. Det är färre löjligt placerade tunnelöppningar i taken, inga absurt långa loopande rör som går runt hela kartan och allt är i allmänhet mer symmetriskt och vettigt. De flesta nivåerna är lätta att navigera runt på, så förutsatt att du inte har problem med att hitta ut genom ytterdörren på morgnarna så ska du inte ha något problem med att hitta vägen.

På samma sätt skulle det vara helt fel att säga att den automatiska kalibreringen av din futuristiska svävarmotorcykel är ovälkommen. Ibland förtar det dock en del av det roliga. Det silkeslena sätt på vilket den alltid ser till att du vet vad som är upp och ner, eliminerar åksjuka och behovet av att titta på horisonten som Descent ibland orsakade, men den gör också spelet till en korsning av Descent och Quake II med fly-mode på. Majoriteten av alla dörrar finns "framför" istället för under ett galler i golvet som du verkligen måste leta efter. Detta är återigen mycket praktiskt men inte lika varierat. Kanske om Capsized Ship-nivån hade varit obligatorisk att genomföra med auto-levelling avstängd, så hade detta kunnat vara tillräckligt, men som det är nu så dämpas Forsakens potentiella hårdlir av autolevellingen.

Det som Forsaken borde ha tagit direkt från Descent är sekvenser med längre tid. Nuclear Reactor ger dig 20 minuter och en rejäl utmaning, men de flesta slut på nivåerna känns som fiaskon jämfört med de tidsbegränsade nivåerna och det nöje som de erbjuder. Inte finns det nån karta heller.

Detta är förstås bara mina petiga och högst subjektiva åsikter - Forsaken är ett verkligt suveränt spel och det kommer definitivt att bli en av årets topptitlar. För att kunna njuta av det så måste du förbereda dig på den intelligens, action, skönhet och överbelastning av sinnena som möter dig i Forsaken. Jag föreslår att du förbereder dig med en gång. En uppenbart stulen idé, men spelet håller din själ i ett järngrepp i veckor.

Av James Flynn
(Ur PC Gamer nr 19 1998)