Spel Centralen
Spel
Recensioner
Fusk
Trainers
Patchar
Guider
Annat
Hemsida
Gästbok
Nytt
Länkar
Kontakta mig
     
Final Fantasy 7

Utgivare: Eidos
Betyg: 93%
Hemsida: www.eidos.co.uk/ff7/


Ett klart annorlunda rollspel
Kampen mellan PC och Konsol är hård och skoningslös. De båda sidorna skickar hela tiden allt mer imponerande salvor över den postapokalyptiska (och helt texturmappade) terrängen i ett försök att visa var skåpet ska stå. Titta där borta! En hemlig enhet ur Quake II har drabbat samman med ett komplement till GoldenEye på den norra åsen. Det är en hemsk syn, men det är bra gjort.

I det här utstuderade scenariot fungerar Final Fantasy VII som en infiltratör på fientlig mark. (Bry dig inte om de andra sex Final Fantasy-spelen - i FF-landet är det ny handling och nya karaktärer varje gång, så du missar inte något om du är ny på det här med Final Fantasy.) Det har smugit sig in på PlayStations flank och försöker se ut som toppmodern PC-underhållning. Pinsamt omedveten om den gyllene regel som säger att konsolspel inte gör sig på PC. FFVII har uppenbarligen aldrig sett Resident Evils ryckande lik och de flesta av Sega PC:s konverteringar - kom igen, Last Bronx någon? Nu ska vi dock inte vara trångsynta utan istället komma ihåg vilken framgång de här spelen har haft. PlayStation-versionen av Final Fantasy har trots allt sålt i mer än sex miljoner (just det, sex miljoner) exemplar sedan förra året. Det var det spelet som fick japanerna att köa i ösregn i Tokyo i flera dagar innan det släpptes.

Den första fördelen med Final Fantasy VII är att det inte finns något liknande spel på PC:n. "Men det är ett RPG!" ropar du kanske nu. "Sådana finns det mängder av." Visst, men FFVII är ett annat slags RPG - det är ett japanskt rollspel som inte är som de rollspel vi känner och älskar. En akronym som skulle passa bättre är "IsmS" - Interaktiv Saga med Strider. Här finns inget Daggerfall-liknande karaktärsgenererande eller separata scenarion, och definitivt inga fria val gällande de långsiktiga målen. Din uppgift är att reda upp handlingen. Det skulle kunna göra det ungefär likadant som alla andra PC-äventyr vi känner och älskar fast utan pekandet och klickandet, så Final Fantasy VII måste ha mer att erbjuda. Och vet ni vad - det har det.

Till att börja med är handlingen ungefär tusen gånger mer fantasifull än i de flesta PC-spel. Utvecklarna, Square, har kommit på en mångfacetterad handling som hoppar fram och tillbaka på vägen till klimax. Shin-Ra Electric Company kontrollerar planeten med en energikälla som sakta men säkert suger ut planeten. Hjälten, Cloud, brukade hålla till i armén, men är numera en slags legoknekt. Det är inte det lättaste, eftersom Cloud på något sätt är en produkt av det onda Electric Corporation. Hjältar dör, de slåss mot sina egna egon och mängder av Manga-affärsmän expedieras i jakten på det Rätta. Det tar dig ungefär 150 timmar att få reda på hela sanningen.

Om man ska vara riktigt ärlig finns det så många olika element i spelet att det är svårt att veta i vilken ände man ska börja. Om man helt kallt och analytiskt bryter ner det i sina beståndsdelar, får man fram följande:

LUCASARTS-LIKNANDE ÄVENTYR
FF-världen är stor. Nej förresten, den är enorm, men FFVII är designat så att man inte kan gå vart man vill och bli vilsen och tappa tråden. Oh nej, det skulle vara för lätt. Avsaknad av transportmedel, floder och till och med hela kontinenter blockerar vägen för dig (tills handlingen gör att du måste ta dig dit ändå). Efter att ha traskat omkring på realtidskartan som går att snurra hur som helst, kommer du så småningom till en stad eller en annan plats av intresse. Många platser är filmlika med snyggt designade, renderade bakgrunder och dynamiska kameravinklar där din karaktär en minut är en liten prick i landskapet, för att sedan vara i extrem närbild. För en gångs skull fungerar FMV:n perfekt. De filmer som för handlingen framåt är korta och passar in i allt det andra. Det finns till och med sektioner där de smälter in med spelskärmarna. Det är genialt, helt enkelt, och får nästan all tidigare PC-rendering att se helt tafatt ut.

DUNGEON MASTER-STRIDER
Närsomhelst (utom när du är i närheten av affärer och hus, märkligt nog) kan du och ditt sällskap överfallas av de otäckingar som strövar omkring. Du kan inte se dem, men de är alltid ute efter dig (se Våldets ansikte).

Även om striderna utspelas i turordning, med hjälp av ett menysystem, har man verkligen ansträngt sig för att gör det hela så spännande som möjligt. Varje karaktär (och det kan ingå tre stycken i ditt sällskap när som helst - se "Fast sällskap") har en egen tidsmätare, som när den är full tillåter karaktären i fråga att anfalla. Eftersom mätarna fylls olika fort, beroende på en mängd olika faktorer, kan det nästan bli "arkadliknande" när man hoppar mellan menyerna i ett försök att hålla koll på spells och attacker. Kombinera detta med våg efter våg av fantastiska specialeffekter, några otroliga motståndare, en kamera som sveper och dyker, och för det mesta är det lika kul att slåss i FFVII som det är att utforska. Det är oerhört tillfredsställande.

ULTIMA ONLINE-LIKNANDE KARAKTÄRSHANTERING
Med en inventarielista som kan innehålla hundratals föremål, är det nödvändigt att du förser ditt sällskap med den senaste utrustningen. Det här känner de flesta PC-ägare till, men en sak som komplicerar det hela är de fack där man placerar särskilda kristaller, s k Materia. Varje Materia (det finns runt åttio olika sorter) ger en karaktär särskilda kunskaper, och de blir allt mer kraftfulla ju mer de används. Det kan tyckas verka lätt, men eftersom olika utrustning utvecklas olika fort gäller det att mixa och matcha på rätt sätt.

ARKADINSLAG
FFVII nöjer sig inte med ett äventyrs- och stridssystem, utan har även gott om arkadliknande småspel, utan tvekan bara för att visa att det går. Vid ett tillfälle hamnar din brokiga skara vid ett jättelikt underhållningskomplex med spelbara arkadmaskiner, en bana och möjlighet att åka snowboard i 3D.

Det borde räcka med att säga att det är svårt att komma på något som inte finns med. Strategispel? Visst, det finns ett "peka-och-klicka-avsnitt" där man ska tilldela sina enheter olika uppgifter.

Det finns några aspekter som är irriterande. Det är inga problem med spelet i och för sig, men det är störande när: a) ett spel som på PlayStation körs direkt från en CD med 2 Mb minne men klen eller helt utan diskåtkomst faktiskt installerar hela 300 Mb på din PC:s hårddisk och kräver 32 Mb RAM för att starta över huvud taget; och b) man inte alls verkar ha brytt sig om det faktum att karaktärerna och monstren drar nytta av 3Dfx-stöd, medan de finurligt renderade bakgrunder som de traskar omkring på inte alls har fått samma uppmärksamhet. Vid 640x480 blir bakgrunden oskarp, och även om det troligtvis beror på att renderingarna från början designades för TV och det var för dyrt och tidsödande att rendera om dem (när allt kommer omkring sägs det ju att all SGI-utrustning i Japan gick åt för att programmera spelen) smälter karaktärerna inte samman med dem lika bra som de gjorde på TV:n.

Det här är mindre problem. Som spel betraktat är FFVII superbt. Okej, handlingen sviktar här och var och för att få karaktärerna tillräckligt starka för att klara av de tuffare bossarna måste man ta sig igenom till slut långtråkiga strider, men Final Fantasy VII är fortfarande ett av de få spel jag har spelat där jag har brytt mig om hur det har slutat, istället för att koncentrera mig på slutbossens grafik (som i och för sig är överdådig). Det är både häpnadsväckande och tilldragande, och det innehåller faktiskt FMV som man inte har något emot att se om. Och om du fortfarande suktar efter statistik och siffror erbjuder Materiasystemet möjlighet för analyser. Man kan inte annat än beundra ett spel där man faktiskt kan avla fram och tävla med fåglar!

Om du aldrig tidigare har spelat ett japanskt äventyrsspel, kommer Final Fantasy VII köra över dig. Om du uthärdar (det är svårt i början) kommer du att belönas med så mycket taktiskt spelvärde och handling som PC:n kan erbjuda.

Unikt, spännande, häpnadsväckande spel från en helt annan värld.


VÅLDETS ANSIKTE
En av de saker i Final Fantasy VII (och de flesta japanska RPG) som det är allra svårast att vänja sig vid är att man aldrig vet när det drar ihop sig till strid. Ena stunden traskar man omkring och beundrar det helt öde landskapet, och sedan - blaff! - byter spelet till en stridsskärm där man står omringad av monster. Sådana här slumpartade strider används i många japanska RPG, men vanligtvis ser västerlänningar det som något de får försöka anpassa sig till, eller tycker att det är värre än djävulens påfund. De flesta sväljer sin lilla förtret när spelet bestämmer att man måste slåss en gång i halvminuten. Striderna är så integrerade i Final Fantasy VII att det känns ganska meningslöst att försöka undvika dem hela tiden.

FAST SÄLLSKAP
Cloud är huvudfiguren i Final Fantasy (det är han med spetsigt hår och jättesvärd), och det är han som du kontrollerar för det mesta. Under spelets gång kommer du att samla på dig upp till åtta andra, och de har alla historier att berätta. Du kan välja två som följer med Cloud ut på äventyr. Helt i enlighet med den japanska karaktärstraditionen är inte någon av figurerna så stereotyp som i många andra spel. Vår favorit måste vara Cid, den suveräna piloten som ger sig ut i strid med en kuban mellan tänderna. Ge honom en bomb så kommer han att tända den nonchalant med fimpen innan han kastar den.

Av WILL OVERTON
(Ur PC Gamer nr 21 1998)