|
|
Alien Trilogy
I första numret av PC Gamer kunde ni läsa om Alien Trilogy och vi lovade er mer information om spelet så fort som möjligt. Nu har det funnits att köpa i butikerna sedan en tid tillbaka - lever det upp till alla förväntningar? Läs vidare och se vad vi tycker... Det första spelet jag såg på en PC var Wolfenstein, jag kunde inte tro mina ögon. Tidigare hade jag bara spelat på min Amiga, och så får man då se ett spel som har sådan grafik man tidigare hade fantiserat om. Mycket har hänt sedan dess. id Software som gjorde Wolfenstein, släppte senare Doom och succén blev ett faktum. Doom blev under några intensiva månader det enda samtalsämnet hos de flesta PC spelare. Faktum är att Doom säkerligen var anledningen till att PC började säljas mer än tidigare. Gör Quake, id Softwares senaste spel, samma sak för PC:n nu? Med tanke på vilken otrolig massa pengar som detta naturligtvis innebar för id är det inte så konstigt att andra speltillverkare började kopiera spelidén. Det finns idag en väldig massa s k Doom-kloner, av mycket varierande kvalitet. Hur klarar sig då Alien Trilogy ibland alla dessa, och har det något unikt? Spelet är uppbyggt (vilket namnet antyder) kring de tre Alien-filmerna. Vilket ju ger spelet en story som är svår att slå, för vem har inte sett någon av dessa filmer? Efter ett snyggt litet intro släpps man rakt ner i handlingen, första banan går ut på att "röja" undan tunnor samt pumpa alla aliens du träffar fulla med bly. Man är (så klart) Ripley som ju också är huvudfiguren i filmen. På de första banorna finns det två olika slags aliens. Först den lilla "face-huggern", som kommer glatt kommer krypande på golvet för att någon meter framför dig hoppa och försöka landa i ditt ansikte! Ofta räcker det med ett vanligt pistolskott för att döda de små äckliga kräken. Sedan finns det modellen större, dvs den vanliga alien som inte bör dödas med pistolen (även om det efter fem minuters intensivt skjutande går). Ta istället och leta upp pumphagelbössan och ge honom en rejäl omgång, men se upp för syran som sprutar ut när du träffar en alien, akta dig också för att gå över en död alien. Även när kräken ser ut som en grön pizza på golvet är de farliga, eftersom deras blod fräter på dina fötter. (Skada kan undvikas om man har hittat ett par syrabeständiga stövlar - acid boots). En detalj som lyfter spelet är rörelse-scannern som man alltid har till sitt förfogande. Den är ofta praktisk att ha då rummen man rör sig i ofta är mörka. Det kan faktiskt vara otroligt spännande när det helt plötsligt dyker upp en vit prick på scannern som indikerar att något närmar sig bakifrån. Ofta är det då klokast att spring fram en bit innan man vänder sig om och blåser ett hål i de små otäckingarna. Man kan dock inte förlita sig helt på scannern då den bara registrerar aliens som rör på sig. Vapnen är förutom pistolen och hagelgeväret en eldkastare, granater, pulsgeväret (som används flitigt i den andra filmen) samt en Smart Gun. Något som drar ner betyget på spelet är hastigheten på skotten, man kan skjuta av en salva med skott och se dem långsamt glida genom luften. Det är precis som att programmerarna upptäckt att spelet var för lätt till en början, och gjorde kulorna "slöa"! Följden blir att det är svårt att träffa en fiende på långt håll, för när skotten väl kommit fram så har målet redan flyttat på sig. Detta är faktiskt irriterande och förstör helhetsintrycket av Alien Trilogy. Ytterligare en sak som är jobbig är att det ofta blir brist på ammunition, något som jag anser att man inte direkt skall behöva snåla på. Särskilt inte när man är omringad av aliens som inte vill annat än att käka dig till frukost, eller kanske placera sin avkomma i din mage... Något man har lyckats med är att föra över den underbara atmosfären från filmen till spelet. Ljudeffekterna är perfekta (förutom att det låter som om Ripley går runt i högklackade skor), musiken är stämningsfull och välkomponerad. Banorna är stora och många - kanske något enformiga efter ett tag. Ibland känns det också lite mörkt och de ljusare rummen som då och då dyker upp är ofta välkomna då ögonen börjat svida. Spelet är uppbyggt i tre olika sektioner med ett tiotal banor i varje sektion, med en boss för varje sektion. Bossen är i det här fallet den inte allt för trevliga aliendrottningen. Alltså en drottning på varje slutnivå - trist. Rent grafiskt har inte Alien Trilogy mycket att erbjuda. Visst ser det bra ut i högupplösning och med 16-bitars (65 000) färg, men i detta läget får man bara halvskärm. Vilket är ganska konstigt med tanke på att t e x Duke Nukem 3D flyter på bra mycket bättre i 800x600 än Alien Trilogy. Och jämför man med Quake kan Alien Trilogy hälsa hem (var de nu kommer ifrån) direkt! Acclaim skröt mycket med att de använt sin toppmoderna utrustning till göra så kallad motion capture, en teknik som används för att föra över en riktig människas rörelser till digitala data, som sedan kan användas till att få objekt i spelen att röra sig naturtroget. Detta har Acclaim verkligen lyckats med! Problemet är bara det att tekniken endast har använts till introt och i mellansekvenser under spelet. Dessa är renderade full motion videos. I själva spelet har man dock inte använt något av denna varan. Alla motståndare är istället sprites, dvs tvådimensionella varelser ritade ifrån olika vinklar, samma teknik som man använt i spel som Doom och Duke Nukem (och faktiskt så tidigt som i Wolfenstein). Detta känns idag som en gammal teknik. Spelet har även nätverksstöd, något som jag tyvärr inte haft nöjet att prova. Men allvarligt talat så tror jag inte det kommer i närheten av Quake, Duke eller ens Doom. Alien Trilogy är ett bra spel, så är du obotligt frälst i filmerna och inte kan tänka dig något mer spännande än att ta på dig dina högklackade skor och skjuta aliens, då ska du inte tveka - köp Alien Trilogy. Annars tycker jag nog du skall härda ut ett litet tag till, för snart kommer det några spel i samma genre som troligen kommer att ha mer att erbjuda (t ex Unreal. Dregel, dregel..., reds anm.). PC GAMERS BETYG 75% Gillar du Aliens-filmerna ska du köpa det här. För er andra finns ju alltid Quake. Av FREDRIK BOLANDER (Ur PC Gamer nr 4 1997) |