HELGEN MINA GRANNAR SENT SKALL GLÖMMA

FREDAG:

...var väl egentligen från början tänkt som en softad kväll för de få som skulle dyka upp redan då. Nu visade det sig sedemera att så gott som alla var inställda på en helhelg i huvudstaden och uppslutningen var så gott som total redan då.

Rapporter om tjuvträning på fredageftermiddagen kom från Järvasekretariatet. Bl.a. var både tävlingens etta och trea ute en runda redan då. Nåja, framgång är ju inte gratis, som det heter.

Efter förfestande hemma hos mig var det Snaps som gällde, krogen alltså.

LÖRDAG:

Tidig(?!) uppstigning, frukost planerad att intagas på HardRock Cafe. Detta visade sig dock vara stängt för morgonpigga trots försäkran om motsatsen från säker(?) källa. Efter en oplanerad burgar-frukost och en del ännu mer oplanerad sightseeing runt Norrtull kom vi då äntligen iväg till Järva.

Snart dags för första start och adrenalinet flödade och pulsen steg. Här ser vi fyra förväntansfulla gossar i väntan på start.

Tävlingen drog igång och det svettades åtskilligt under långa par 4 hål och svåra lägen. Det gäller att få en bra start. En missad putt på ettans korg är ju ingen rolig start på dan.

Efter 18 hål summerades ställningen och även startordningen inför de sista 18 hålen ändrades så att de 5 bästa gick i ledarbollen. Inför sista rundan hade Pyyny lyckats roffa åt sig en ledning med tre kast före Jerker och Mats, tätt följd av Sundberg och Erik om jag inte missminner mig (Sumpan har nog exakta besked).

Startfältet var ändå förhållandevis väl sammanhålle, ingen placering var säker inför de sista 18 hålen, strid både i botten och toppen alltså.

Striden mellan dessa båda herrar t.ex. var mycket jämn och hård för att inte tala om hur prestigeladdad den blev. Förvisso hade ingen av dem något med den absoluta toppen att göra denna gång, men av Robins sammanbitna min att döma var den inbördes kampen av stor vikt.

Alla gjorde väl i detta läge sitt yttersta för att plocka kast, beskåda bara dessa vackra stilstudier.

Enligt vissas sätt att se det är detta ett övertramp från Erra, döm själva... Protester lämnas förslagsvis över personligen den 5 december, vilket är ett lämpligt tillfälle i och med att det då är dags för en annan av årets stora händelser.

Så småningom drog det ihop sig till de sista 4 hålen. Här skulle allt avgöras och ett spurtpris fanns även att hämta för den bästa avslutningen. Ett pris som kammandes hem av denna glada herre.

När alla hålat ut på sista hålet visade det sig att Pyyny inte klarat hålla sin ledning. En trio innehållande Mats, Pyyny och Hedman hade alla lika många slag och tävlingen fick gå till ett mycket rafflande omspel.

Nu var det verkligen mycket nerv och stor dramatik. Flera gånger trodde vi att både Mats och Hedman var uträknade, men ömsom starka puttar och ömsom utanpåliggande nerver gjorde att trion följes åt till tredje omspelshålet där Mats föll ur (Sundberg - rätta mig om jag har fel). Duellen mellan de båda kvarvarande kombatanterna blev hård och det var riktig match-karaktär över spelet. Spelkvliteten sjönk också, men som sagt, det gäller ju endast att vara bättre än sin enda motståndare.

Efter stora problem för båda på det femte omspelshålet lyckades slutligen Hedman sänka sin 10-metersputt för vinst. Starkt jobbat med tanke på den skada Hedman tidigare ådragit sig under älgridning på kåren. Här ser vi den glade segraren med den slagne motståndaren direkt efter avgörandet.

Tävlingen var avgjord och det var nu dags för en välförtjänt avkoppling på Centralbadet.

Även här var det svettigt värre. Denna gång inte beroende av hård ansträngning utan istället avkopplande bastubad mm. Pigga och glada, samt stärkta med en och annan öl från baren begav sig hela sällskapet hem till mig för att återigen festa till det. Det skulle bli prisutdelning och lite annat skojsigt!

Segerbanketten förgylldes också av lite kvinnlig fägring. Som bekant är ju inte Plan3+ tjejjerna särskillt intresserade av frippa (vilket kanske är bra), men fest har de nog aldrig bangat för. Här ser vi Erik Cantona (ursäkta Almquist) i sällskap med Anna och Helén.

Festen började lite lugnt (vilket var allt annat än den kom att bli), men det tog inte lång tid innan partystämningen höjts några grader. När väl alla var på plats var det så dags för prisutdelning. Fem priser delades ut.

1. Segraren - Jerker Hedman förärades givetvis med diplom men framför allt med den åtrovärda bucklan. Här ser vi honom just i färd med att bevisa att han druckit ur all segerchampange.

2. Andrapristagare - Mikael Pyyny, diplom även till denne. Det var ju så nära, så nära... Det är bara att komma igen nästa år.

3. Spurtpris - till Mats Berglund (se bilden längre upp). Gjorde sig välförtjänt av detta med en stark avslutning och lyckades därmed ta sig till särspel.

4. Tree Seeking Device Price - till Robin Nyberg. Detta var ett hemligt pris. Dock måste Robin ha haft siktet inställt på att kamma hem detta pris med tanke på alla stackars träd som massakrerades så brutalt. Siken som i dessa sammanhang gjort sig känd som en stabil träd-sökare lyckades denna gång inte nå riktigt upp i Robins klass.

5. Betongkepan - kammades hem av Fredrik Rönn. Alla vet vi väl hur en Rönare kan se ut dan efter. Det bör nog sägas att inte heller denna pristagare var utan konkurrens. Själv mådde jag ungefär som en salt sill en bra bit in på dan.

Överraskande bra spel ändå från Rönarns sida med en stark upphämtning på sista 9 hålen. Det är kanske inte den hårdast tränande killen av alla när det gäller frippa.

Prisutdelningen var över och festandet tog mer och mer fart. Festen forsatte långt inpå småtimmarna och det där med utgång blev snarast en nödvändighet till slut för att inte min grannar skulle bryta ihop totalt. Själv hade jag jätteroligt och hoppas att det var samma för alla andra som var med.

Som man bäddar får man ligga, heter det. Jag vet inte hur det var med bäddningen men tio pers lyckades i alla fall sova på en minimal yta bestående av min lägenhet på ca 35 kvm. Resultatet blir som på bilden härunder.

SÖNDAG:

En viss baksmälla kan skönjas, men inte hindrade detta oss. Söndagen var vigd åt scrambe där de tre finalisterna från gårdagens särspel bildade var sitt lag. Det blev en jämn kamp om segern även detta. Team Hedman hade en till synes klar seger efter 9 hål, ett försprång som hämtades upp av Team Berglund och vändes till seger med ett kast.

Helgen var över och den hårda träningen inför nästa mästerskap är väl redan igång kan jag tänka. Det återstår bara för mig att tacka för utomordentligt bra genomförd tävling från de deltagandes sida och en trevlig återförening med det gamla gänget.

Vid tangentbordet

Mattias Nilsson