Historian bakom det hela.

För ett par år sedan var vårt tålamod på upphällningen. De lömska odjuren hade då vandaliserat vår köksträdgård fullständigt ett två år i rad. Vi hade försökt allt som var möjligt och en hel del omöjligt:

• Ölfällorna blev tomma på öl och fulla med mördarsniglar (fulla mördarsniglar?)
• Vi saltade trädgården så allt annat dog. Dock icke mördarsniglarna.
• Vi klippte mördarsniglar med sax. (En synnerligen äcklig sysselsättning).
• Vi dränkte mördarsniglar i en hink med hett vatten.
• Vi plockade dem i hinkar och spolade ner dem på toaletten. (Förmodligen förbjudet !).

Allt misslyckades. För varje mördarsnigel vi tog bort fick vi tre nya.

Eftersom vår köksträdgård är inte bara avkoppling och matglädje, utan även en liten del ekonomi så kände vi att snigeleländet höll på att gå oss över huvudet.

DESPERATION !

Vi var som grottmänniskor som fick försvara oss mot grymma monster. Det blev en kamp på liv och död. Skulle vi äta salladen eller skulle mördarsniglarna äta den?

Den enkla lösningen.

Vi satt en vårkväll och spånade om hur man skulle kunna hålla sniglarna borta den stundande odlingsäsongen. Efter att ha hittat på 511 (femtioelva) olika lösningar som alla var lika dåliga blev natten orolig. Olika förflugna ideer susade mellan öronen.
Mitt i natten kom den. LÖSNINGEN! Heureka! Ett vanligt kostängsel, men anpassat för sniglar var givetvis den enkla lösningen.

Den kommande helgen blev hektisk. Allt material som behövdes skulle införskaffas. Hela köksträdgården fylldes med verktyg, sladdar och plankor. Hela området ringades in med elektriska trådar på snigelnivå. Det elektriska skulle kopplas, och på söndagkvällen var allt klart.

Det var med stor spänning som strömmen slogs till. Vad skulle hända?
-Absolut ingenting. Själva tillslaget var absolut händelselöst och vi väntade på vår första slemmiga besökare.
Han (hon/den?) kom målmedvetet krypande mot plocksalladen. Snigeln kröp upp på den första tråden, men inget hände. Så fortsatte snigeln att krypa mot den andra tråden. ZZAPP! En synnerligen död snigel låg på snigelstaketet. Fullständig framgång.

De sniglar som fanns kvar inne i köksträdgården måste givetvis manuellt letas fram, men när detta väl var gjort var våra problem borta. Köksträdgården växer och frodas varje år. Vi äter sallad, bönor, tomater, jordgubbar, smultron och allehanda godis alltefter säsong och vad vi har planterat.
Skötseln av snigelstaketet är inte särskilt betungande. Är det vackert väder behöver man ungefär en gång i veckan plocka bort de förtorkade resterna av döda sniglar. Regnar det mycket kan man behöva spola av snigelstaketet med trädgårdsslangen var/varannan dag. De döda sniglarna blir en slemmig massa som bör tas bort då och då.

Sniglarna har helt enkelt inte en chans att ta sig in i trädgården!