Vem
använder egentligen mobiltelefonen?
Mobiltelefonen är idag så vanlig att den är
snart i var mans mun. Man kan roa sig med att studera alla dessa
telefonpratare närmare. Man ser då snart att de kan
indelas i ett antal sinsemellan klart urskiljbara grupper. Låt
oss titta på vad som utmärker dessa olika pratare.
Indelningen är synnerligen personligt gjord, och kan säkert
diskuteras, men den är inte alltför långt från
sanningen.
Skrytmånsen
Den här figuren håller numera på att försvinna,
men ser honom fortfarande då och då. Skrytmånsen
var bland de första som skaffade en mobiltelefon, som då
oftast användes som statussymbol och för att understryka
hans ego. Då mobiltelefonen var ett mycket säkert tecken
på att att man var Någon var den hans viktigaste ägodel.
Det var då som uttrycket Yuppienalle myntades. Idag när
telefonen är mera var mans egendom måste skrytmånsen
ta till grövre metoder för att påpeka hur viktig
han är. Därför hittar man honom till exempel
ofta talande i telefon i frukostmatsalen på våra hotell.
Över ett stilla tidningsprassel och kaffedrickande hörs:
- ...... hördudu, vill du ta och greja den där sammanfattingen
till styrelsemötet på tisdag.
Överhuvudtaget talar skrytmånsen gärna i telefon
bland folk, där man inte kan undgå att se och höra
honom. Att se denne figur i pausen på en konferens samtidigt
dricka kaffe, sköta ett telefonsamtal och snacka med sina
kompisar är en uppvisning i den högre skolan i simultankapacitet.
Den här figuren är nästan undantagslöst en
man, här har emancipationen inte en chans.
Ungdomarna
Dessa är i motsats till skrytmånsen den nyaste telefonpratargruppen.
Ungdomarnas attityd till mobiltelefonen är mera praktisk,
och för många har mobiltelefonen helt enkelt ersatt
den gamla vanliga trådtelefonen. Man kan hålla kontakt
med kompisarna var man än är, och ständigt hålla
sig informerad om var och när det händer något.
Problemet är här snarare att telefonpratandet känner
inga gränser. Gå på krogen en kväll. Mitt
i glammet och stojet hörs plötsligt telefonkvitter och
någon av ungdomarna tar upp sin telefon och svarar.
Eller gå ner på stan och flanera omkring lite. Chansen
är stor att du kommer att möta ett gäng på
4-5 ungdomar som livligt pratande med varandra går gatan
fram. Det är bara det att en av dem inte är med i gänget,
han pratar i telefon istället. Bland ungdomarna är könsfördelningen
mera jämn, flickorna har i lika hög grad som killarna
anammat den nya tekniken.
Serviceteknikern eller småföretagaren
Det här är mobiltelefonins verkliga tungviktare.
Antingen han är sin egen, eller anställd bygger hela
hans tillvaro på mobiltelefonen. Han far från jobb
till jobb, från kök till kök, eller från
stad till stad. Tidigare levde den här kategorin ett stressat
liv. Kontoret visste inte alltid var deras killar var, och ett
snabbjobb berodde på om någon råkade höra
av sig lagom för att kunna göra en utryckning.
Idag är sådana problem ett minne blott. Ring Berra
(fingerat namn) när som helst och han kan hjälpa till.
Idag har Berra har rationaliserat bort kontoret, hans mobiltefon
tar hand om alla som ringer. Kan han mot förmodan inte svara
själv så svarar han telefon istället för
honom, den tar emot hans fax om han är ute på jobb,
och han kan tillochmed ta emot skriftliga meddelanden direkt på
sin telefon.
Det som utmärker den här kategorin folk är att
de ofta har akut ensidig telefonitis (telefonöra). Vad de
än håller på med, var det än är så
är högerörat oftast (med kortare avbrott) fastsatt
vid mobiltelefonen. Berra lagar diskmaskiner, kör entreprenadmaskin
eller säljer sybehör och korta varor med ena örat
i luren.
Familjeprataren
Detta är en stor men ganska diffus grupp. Familjeprataren
har skaffat en mobiltelefon för att har insett hur praktisk
den är. Familjepratarens telefonerande är i det här
sammanhanget mycket avslöjande. Om man undersöker när
han ringer (eller blir uppringd) är det en mycket markerad
topp klockan 7.30-8.00 och motsvarande topp 16.00-16.30
-- glöm nu inte att köpa vin till i kväll.
-- Var nu rädd om dig och kör försiktigt.
-- Jag är vid Shellmacken nu, så du kan sätta
på potatisen.
Familjeprataren är oftast mannen i huset som har kommit
på hur praktiskt det är att ha en telefon i fickan,
i båten, i sommarstugan eller på svamputflykten.
Någonting som slår en betraktare, är
något som är gemensamt för nästan alla grupperna.
Det här är en synnerligen manlig sysselsättning.
Det är en förkrossande majoritet män som talar
i telefon. Den enda grupp där kvinnorna är märkbara
bland alla manliga telefonpratare är bland ungdomarna. Varför
det? Vill, får, eller kan inte kvinnorna tala i telefon?
Eller är det någon slags teknikångest som håller
kvinnorna ifrån telefonerna, på samma sätt som
det är mannens bekymmer att byta tändstift på
bilen? Här har emncipationen en oplöjd åker att
ta sig an.
Peter
Efterskrift i mars -99
Detta skrev jag i slutet på
1997. Jag tror att jag i viss mån måste revidera min
uppfattning om vem som gör vad i detta fallet. Mobiltelefonen
är verkligen på väg att bli en var mans egendom.
Men Jag tror ända att vissa av dessa kategorier fortfarande
finns kvar till allmänt beskådande, tyvärr. För
visst är det många fördelar med mobiltelefonen,
rätt använd nota bene!!
DS.
