För Etiopiens armé är fred ett nederlag

En svensk pilot dödades när ett affärsflygplan i början av september sköts nedav etiopiskt jaktflyg över det omstridda gränsområdet mellan Eritrea och Etiopien -trots den etiopiska regeringens tillstånd till överflygning. Misstaget är olycksbådande, ett av många tecken på att regeringen förlorat kontroll över armén. Kanske är det istället armén som kontrollerar regeringen - och därmed freden.Regeringen säger sig vilja ha fred. Men för armén innebär vapenvila ett nederlag. Den vill fortsätta kriget, inta huvudstaden Asmara några mil från fronten och återta Eritrea som förlorades 1991. 

Etiopiens försvarsbudget har mångdubblats sedan kriget bröt ut. Alla andra regeringsprogram har skurits ner. I Addis Abeba har fastighetsskatten fördubblats. Livsmedelspriserna har stigit mer än hundra procent. Även de som har fasta arbeten har svårt att försörja sig. Etiopier som är anställda på svenska företag begär lönetillägg för att kunna bo kvar i sina hus. Människor svälter.  Tvångsinskrivningar av sextonåriga barnsoldater ökar. Föräldrarna gömmer sina barn för att undgå att de sänds till fronten för att dö i anfallsvågorna mot Eritreas gräns. 

I början av juli fördrevs 2 740 etiopier med eritreanskt ursprung från sina hem. En hel stadsdel spärrades av. Det visade sig att de etiopiska grannarna solidariserade sig med de utvisade. Totalt har mer än 63 000 av denna kategori utvisats. De fördrivnas egendomar plundras av etiopiska statstjänstemän. 

Allt fler etiopier kräver premiärminister Meles Zenawis avgång. I ett försök att återta kontrollen ökar regeringen förtrycket. Antalet politiska fångar - för närvarande cirka 13 000 - ökar dag för dag, fackliga ledare dör i fängelserna, många journalister har avrättats och massmedierna är helt statsdirigerade. 

Missnöjet växer. Etiopiens största etniska grupp, Oromo-folket, har rest sig. Folken i Etiopien kräver fred. De etiopiska inläggen i den svenska debatt om kriget som uppstod efter Donald Boströms reportage i Dagens Nyheter i augusti visar också detta: kritiken mot den egna regeringen är bitter (på Aftonbladet Debatt 15/8 finns ett exempel). 

Trycket från det internationella samfundet växer, liksom det folkliga motståndet. Men fruktan för en militärkupp hindrar Meles Zenawis regering från att acceptera OAU:s fredsförslag.  Själva ramförslaget har man länge varit överens om. I mitten av juli accepterade båda parter ett förslag om tillvägagångssättet i fredsprocessen. I början av augusti kom en detaljerad plan för det praktiska genomförandet. 

Efter eldupphör skulle parterna dra sig tillbaka till de områden de höll före krigsutbrottet i maj 1998. Internationella experter skulle sedan demarkera gränsen, enligt de koloniala kartorna, stycke för stycke och parterna skulle underteckna överenskommelsen för varje avsnitt. Men då sa Meles nej. 

FN, OAU, USA och EU vill ha ett slut på kriget. Det vill också det plågade etiopiska folket, exiletiopierna i Sverige - och det lilla Eritrea med sina 3,5 miljoner invånare. Omvärlden måste nu med alla medel öka trycket på den etiopiska regeringen. Här har Sverige, som samarbetat med etiopiska regeringar sedan mer än ett halvsekel, ett speciellt ansvar. 

Om ett fredsfördrag slutligen undertecknas måste det internationella samfundet vara berett att ingripa i Etiopien för att förhindra att armén riktar sitt ursinne mot det egna folket för vad man betraktar som ett nederlag. 

Gunnar Stensson 
ordförande 
vänskapsföreningen Sverige-Eritrea

 - Nyckeln till fred finns nu i Addis Abeba

Vänskapsföreningen Sverige-Eritrea är djupt oroad över att den etiopiske utrikesministern i ett uttalande den 4 september 1999 avvisat OAUs detaljerade fredsförslag för att få ett slut på gränskonflikten mellan Eritrea och Etiopien. Mer än en månad har gått sedan dess. 

Vi finner detta mycket egendomligt eftersom den etiopiska regeringen hela tiden betonat sin beredskap att acceptera OAUs fredsförslag. 

När nu genomförandet av de detaljerade tekniska arrangemangen förestår tycks försäkringarna från Addis Abeba bara vara munväder. I mer än 16 månader har folken i Etiopien och Eritrea lidit av gränskonflikten mellan de två länderna. Hundratusentals har tvingats lämna sina hem och 63.000 eritreaner har fördrivits med våld, tiotusentals har stupat i detta vanvettiga krig. 

Eritrea har accepterat allt! 

De enorma mänskliga och materiella resurser som förstörts i detta krig borde i stället ha investerats i de båda ländernas framtid. Nyckeln till fred finns nu i Addis Abeba: Eritrea har utan villkor accepterat varje del av fredsförslaget, samtidigt som OAU och FN garanterar genomförandet. 

Hoppet om en snar fred krossas av Etiopien. Vår uppfattning är följande: det kan inte accepteras att en regering, som investerar miljontals dollar i ett vanvettigt krig samtidigt som flera miljoner människor i Etiopien hotas av svält, öppet förkastar det fredsförslag som OAU, FN och de övriga medlarna utarbetat. 

Vi vädjar till Sveriges regering att använda alla sina ekonomiska och politiska möjligheter att förmå regeringen i Addis Abeba att acceptera ett eldupphör och en fredlig lösning av dess konflikt med Eritrea och att samtidigt verka för att det politiska trycket på Etiopien på internationell nivå intensifieras.

                                   GUNNAR STENSSON