Klitten och Torrlids dag

Varje år ordnas Älvdalens bygdevecka. Klitten och Torrlids dag brukar avsluta bygdeveckan. I Klitten brukar det vara servering av mat och kaffe, musikunderhållning, tipspromenad, loppmarknad, fiskdamm, försäljning, lotterier, tunnbrödsbakning sen brukar en hemlig gäst uppträda.
I Torrlids levande fäbod brukar det vara servering som kan bestå av kaffe, hembakat bröd, tunnbrödssmörgås, och bitå, tillverkning och försäljning av fäbodprodukter, musikunderhållning, hårarbete, hemslöjd, träarbete, kurbitz och dekormålning, hästskjuts m.m.

Här följer några historier:

Munkstolen

När kung Gustaf Wasa på 1500-talet drog in klosterförmögenheterna till kronan fördrevs också munkarna åt olika håll. Från Gråbrödraklostret i Dala Husby sökte sig munkarna ut till socknar och byar där de kunde få leva sitt eget liv.
En av dessa kom till Klitten och nu fick klittkarlarna "fuel an"(försörja honom). De byggde honom en stuga nedanför tväråbacken, där grinden förut fanns. Platsen kallas än idag för Munkkitt. Nu fick de bära mat till honom varje dag. Munken var ett stort tekniskt snille och konstruerade en märkvärdig stol med många finesser.
Stolen använde munken för att vinna motsträviga unga flickors gunst. En dag kom som vanligt en flicka med välling åt munken och han bad henne sätta sig i stolen medan han åt. Flickan vägrade, vis av andras erfarenhet, ty när munken satt sig till bords hade han där en mekanism som han utlöste och satt någon då i stolen var den hjälplöst fast. Flickan var slug och ville att munken själv skulle demonstrera stolen och själv sätta sig däri, varpå hon sedan ville prova den.
Munken tog plats i stolen men flickan var snabbt framme vid bordet och där satt nu munken själv i fällan. Stolens konstruktion var sådan att när någonsatte sig däri, kom bakifrån ett par lemmar som låste den sittandes armar i ett järngrepp, sedan förvandlades stolen till liggsoffa. Nu, ömsom bad och bannade munken att flickan skulle lösa honom, men hon gick istället upp till Klittbyn och talade om att hon fångat den vidrige munken i hans egen fälla.
Karlarna gick nu dit någon gång om dan för att se hur han pinades och svalt, för att till sist dö. Nu började det spöka på platsen och en dag när en gumma gick Buckelraisvägen mellan Kittan och Klitten hörde hon hur det jämrade sig och skramlade av gammeljärn där. Det är många som sedan hört oknytt där i närheten.

En fäbodberättelse från slutet av 1930-talet.

När det var dags för kvällsmjölkningen i fäboden såg Johanna att en ko fattades. Hon gick ut för att söka och gick upp mot Kajdam, samtidigt som hon ropade och kulade.
När hon kom upp på kullen och tittade ner mot Kajdam såg hon till sin fasa ett vitt huvud sticka upp ur källan. Det var Docka som hade gått ner sig, och ju mer hon kämpade desto djupare sjönk hon. Nu fick Johanna bråttom, hon sprang så fort hon kunde ner till fäboden och rusade in i fäbodstugan. Just den dagen hade ett 20-tal ungdommar samlats i fäboden för att ha ett SSU-möte och nu blev fart på alla. Väl uppe vid källan stod dom alla i sina lågskor och finkläder runt kon och hjälptes åt och kunde till sist få upp henne.
Kon var så medtagen och nedkyld att man fick lov att hämta häst och kälke för att köra ner henne till fäboden. Kon klarade sig. men till Kajdam gick hon aldrig mer.

Källa:Turistbyrån.