Det sägs att Hitler tog död på hundratusentals Judar, att världen såg på utan att göra nåt. Kärleken var blind.

Det sägs att det dör ett barn av svält varje sekund som tickar sig fram genom tiden, att världen ser på utan att göra nåt. Kärleken är blind.

Forna Jugoslavien utrotar sitt eget folk. Världen ser och agerar genom att bomba sönder landet själva. Kärleken är blind.

Oavsett var man befinner dig i världen, på vilken sida om kriget man än står, så älskar alla mödrar och fäder sina barn. Ändå står människan i begrepp att mörda de som hotar sina egna barn. Om kärleken såg så skulle den se detta.
De som lever för det de älskar kan också mörda för det de hatar. Om den kärleken var omtanke skulle den inte kunna göra detta.

Därför anser den homoludénska vetenskapen att det som är viktigare än kärlek är att förstå varför man älskar - Att förstå varför man hatar. Innan mänskligheten lärt sig behärska och förstå sina känslor lär de inte heller komma ur den primitiva driften att lösa konflikter med våld och tvång.

Det som finns i det stora finner man ock i det lilla, därpå föds följande lilla historia ur fantasin: Jag träffade min fru och hon älskade mig, jag älskade henne - På så vis skapade vi en mur mellan oss redan från början. Vi fick barn tillsammans som i sin tur lärde sig älska oss vilket ledde till att det nu fans murar åt alla håll. Det finns en förklaring till varför jag älskar henne, varför hon älskar mig, varför vi älskar barnen, varför de älskar oss. Förklaringen håller vi fången var och en för sig inom oss, bakom respektive mur, bevarad som en slags livets hemliga skatt som aldrig ska se ljuset eller komma i någon annans ägo.

Problemet är i dag detta; att det finns en rädsla för att intellektualisera en känsla, dvs. förstå den, för att den försvinner sedan. Då man avmytiserar ett så pass stort begrepp som kärlek så löser man ju upp komplexet som håller det vid liv, men det innebär ju inte att man låter bli att känna - Utan att man inte styrs av ett begrepp och kan på så vis vara medveten om vad man har. Det är ju inte så illa. Jag kan riktigt höra min fru nu! ... Måste du analysera allting*

Jag tror att patriarket är lika rädda för att bli av med begreppet kärlek/älskar, som prästendomen var att bli av med gudsbegreppet då vetenskapen gjorde sitt intåg i det mänskliga medvetandet. Om man analyserar kärleken så kan man se att den förvånande nog är mest egoistisk i sin natur, på det att den uppfyller parternas respektive behov, samt krav från samhället att hålla ihop familjen. Föga liten är den del där man ger utan att få nåt tillbaka. Här kan jag, fast om än lite motvilligt tillstå, den kvinnliga kärleken är mindre egoistisk.

Om nu kärleken är mest egoistisk, vilket vi alltså påstår, så är den inte alltigenom vacker som man annars vill ge sken av. I och med att vi tas med det, så kan vi också säga att saker och ting kan förbättras i tillvaron. Tillgodose varandras behov utan att krångla till det genom att kalla allt vi gör, för och emot varandra, för kärlek. Den som slår sin fru för att han är rädd att mista henne, gör det för att han älskar henne. De som slår sina barn för att de ska lära sig veta hut, gör det för att de älskar dem. Rädsla i olika former rider världen men döljs i det vi kallar kärlek ...