Den mänskliga mortaliteten gör sig påmind inför detta faktum. 1000 år! Och jag får inte vara med sen. Men..?
Då man vridit lite på argumentet fram och tillbaka, sugit på den bittra karamellen, så inser man hur kort detta varat är. Det vi kallar existens (perioden mellan födelse och död) det är en tid som till största delen förslösas. Oack! Oack! Och man får inte en ny chans.

Nyårslöften försöker man ju undvika annars men ett kan man ju förmå sig till att knyta an till, att ta tillvara på den resterande tiden existens som om den vore icke evig. Som om den vore just vår själs enda tillfälle till köttslig manifestation.
Men det blir svårt att hålla det löftet!
Det samhälle vi lever i kräver att vi förslösar livet.
Köer på posten gör en minuts ärende till en halvtimme. Sen ska det handlas mat och då går en 3 kvart fast det borde kunna gå på 10 minuter. Alla prylar vi köper gör själva jobbandet och köpandet till en livsstil där det ena tar ut det andra, och meningen är väl då när vi en gång slutar jobba (pensionerar oss) att vi ska få lite tid över till annat.
Men vem vill göra det man ska göra som ung då man är pensionär..?
Livet funkar inte så.
Levs det inte nu så blir det inte sen heller.
Det enda retroaktiva fenomen jag känner till är då man verkligen tar sig tid och råd att leva (semester kallad) då får man känna en bra stund framöver
- Det där har du inte råd till.
I värsta fall så är det fogden som säger det.

Men år 2000 ska det bli annorlunda, då ska vi handla mindre prylar och se oss omkring som vore vi nyfödda. Slut på övertid för att uppdatera hemmets kaffebryggare, diskmaskin, brödrost, tv, dator osv. i all oändlighet. Vi kör dem så länge de håller, som om tiden "som går" vore deras enda form av liv. Visst är de slitna! Men de funkar ändå. Och då spar de pengar.
Det som sedan blir över är det största av kapital.
Nämligen tid. En liten bit av tusen år.

Vidare om Millenniet's intåg så tror jag att hela himlavalvet kommer att explodera i en sällsam kaskad och kakofoni under nyårsnatten, om någon bombar landet samma natt så tror jag inte någon märker nå't av det. Rasar bostäderna ihop som korthus börjar kanske nån ana oråd. Men jag tror inte att någon är riktigt säker på det förr än det kommer på TV-nyheterna.
Och det gör det inte då det är krig.
Det gör mig lite orolig.
Men vi värjer oss inför nojorna, det är väl ingen som vill kriga sönder det här jävla landet! Det finns ju knappt nåra pengar kvar. Marknaden har fört de flesta miljonerna ur landet för länge sen. Så det finns inte mycket att ta.
Inte mer än tusen år! Men det vill ju ingen ha ...

| Hem | Till artikel | Till topp |