![]() |
Att leka med elden i modern tid är trots vår religiösa
frigjordhet en synd |
| För
att förstå detta måste vi kasta av oss den delen av
vår personlighet som följaktligen skulle kalla detta
stycke för en hyllning till den mänskliga lättjan.
Lika så, för att förstå, måste även den
konstruktion som heter äktenskap eller samlevnad,
skjutas åt sidan så att inte hotbilden blir så stor
att ett försvar upprättas. Vi lever i en tid där vi rent allmänt anser oss frigjorda, men är på samma gång så insnärjda i patriarkets snillrika normer, religionens lika så, och snäva tolkning av rätt o fel (utan att orden uttalas) så att vi inte ens kan se hur vilse och fångna vi är i oss själva. Så mycket man egentligen vill som skjuts åt sidan och försakas för att uppnå acceptans i kulturen som absorberar allt vad längtan och åtrå är. Tillslut så har du samlat på dig ett anseende men har inget liv. Den direkta frågan blir som
följer: Den kvinna som välare än någon annan ser detta med patriarkets fördelar är den kvinna som av tillvaron fått namnet hora. Om hon inte hade denna känsla för hur man sköter kvinnligheten både i och utanför sängen skulle ingen man heller vilja ha henne. Och eftersom hon är en mästarinna inom kvinnans område så ses hon ju som en slags häxa i den kvinnas ögon som inte lyckats bekräfta sig i den manliga världen - som går under det lite märkvärdiga namnet patriark. Vidare då så leder ju detta till att hemfriden nu hotas i den familj där den mindre lyckade kvinnligheten bor, och mannen här tvingas spela ett dubbelliv där han dels ratar horan, dels åtrår henne, och köper hennes kvinnlighet i smyg. Den vara hon har är inte så märklig som man kan tro då man lyssnar på klappjaktspredikanterna. Män masturberar och drömmer om
kvinnor de inte kan få. Att få tränga in den stolta
fallosen i den livliga kvinnlighetens innersta som
skriker av mottagande lycka. Hon kommer alltid att locka
medans den där hemma ska han spela mjukismannen för.
Slapp, avspänt, läsande i Expressen. Alltid hjälpsam
och ta sitt sociala ansvar som familjefar. |

| Ta mig till toppen | Till artikelsidan | The end By Jönitz |