2000-01-07:

Så nu är det gjort, och jag överlevde skiftet till det omtalade Y-2000. Ska vi se om det blir annorlunda! Men det tror jag inte. Det är alltid lika dant inför det nya året. Att det ska lovas en massa skit och ska bli så mycket bättre än det förra. Det blir de aldrig! Snarare tvärt om om man ser det i stort. Det är bara jag som blir bättre och bättre men det är inget löfte. Det bara blir så. Löften har jag föresten sedan länge slutat ge, leder ingenstans, vill man förändra något så sker det ändå. Men för det mesta inte. Det är inte mycket jag kan göra åt den saken.

Jag ska i alla fall börja året med mottot: Jobba så lite som möjligt! Jag har börjat inse att jobbar man för mycket så gör man tillslut inget annat. Den lilla tid man är ledig blir då tråkig och då får man i sin förvirring för sig att då kan man lika gärna arbeta. Det är ingen bra utveckling. Man ska inte jobba mer än man behöver. Risken är stor att man också börjar handla en massa prylar om man tjänar för mycket pengar, tillslut kommer konsumtionen ikapp en och man får då jobba ännu mer för att hålla sig flytande i prylhemmet. Tingen runt en är levande så länge de får leva sitt enda form av liv. Nämligen utnötning. Byter man ut dem i den takt som marknaden vill har de inget liv.

Jag har föresten ett par Echo-dojor som jag köpte då jag flyttade hit till Mölndal 1992 i Augusti. Den 23 tror jag att det var. De är nu så slitna att sulorna är tunna som löv och jag använder dem endast då jag går ut och tar ett bloss, eller går ut med soporna. De ha ett liv. De har haft ett bra liv också! De har varit med mig i 8 års tid nu och de är som en del av mitt liv. Kanske är det tvärt om, att det är jag som är en del av skornas. Jag vet inte så säkert längre. Det är som vilket förhållande som helst! Efter ett tag så vet man inte vilket. Jag har funderat på att slänga dem och köpa mig ett par nya. Men jag kan inte göra det. Det känns som om jag skulle förråda en kär gammal vän eller nåt liknande. Skulle nog hellre bli av med en vän föresten.

Jan sitter föresten här och terroriserar mig med en massa konstigheter som jag i och för sig håller med om. Att tjejer är patetiska och nyfikna. Ger man dem ena fingret så har de mer än en tendens att ta hela handen. Han hade alltså träffat en tjej som hette Anette. Och tjejerna på jobbet hade då undrat vem det var.? Jan svarade då att det var en som han var tillsammans med. Var bor hon blev ju då deras följdfråga.? Hon bor i närheten svarade han då. Efter att de så terrade honom ytterligare så avkrävde de honom att hon kom från mölndal. De nöjde sig dessvärre inte med detta utan frågade:- vilken adress har hon.?
Ja, såna är de.
De tuggar i sig av de liv de kan ...

1999-12-21:

Å..nej, snart är dej Jul! Uscha... Må lyckan stå alla rastlösa bi så att de slipper sitta stilla alltför länge på samma ställe. Jag ska göra mitt bästa för att försöka inbilla mig att Julen:- den finns inte. Några klappar vill jag heller inte ska penetrera mitt motstånd och få mig att mjukna för att tillslut undra! Har jag missat något..?
Så det gäller att hålla sig undan hundarna. (Tillvarons)

1999-12-13:

Ok! Nu är det så Måndag igen. Jag ska börja min första natt av tre. Helgen var lite halvhård och särskilt Lördagen efter som vi var på efterfest till kl 06.00. När man kommer hem efter en liknande blöta är man kung och tänker inte såna tankar som:- bäst jag ställer klockan för jag börjar jobba kl 14.00. Jag vaknade 13.15 av mig själv och jag stod en lång stund framför spegeln och undrade vems kaninögonen var..? Kom på att de var mina efter en stund och han faktiskt rosta ett par brödskivor innan det var dags att ge sig av till gruvan.

Fan vad jag hatar att vakna så här! Att inte hinna vakna till liv innan man måste ge sig ut i den krassa verkligheten, knappt ens nyktra till. Alla känner igen kaninögon också, jaha-ja, du är bakfull idag! Och det är skadeglädje då den är som bäst. Själv har jag vant mig att någolunda hantera bakruset, det vill säga se ut som om man var spik nykter, men inte lyckats dölja de röda ögonen med små trötta påsar under.

1999-12-08:

Jo jag somnade i går och sov fan till 05.15 så det var bara att skicka sig upp från sängen och hoppa i kläderna som jag lagt i beredskapsläge breve sängen i fall jag skulle vakna sent. Och det gjorde jag. Jag går hemmifrån kl 5.30 så jag går normalt upp vid 4.50 så jag kan slänga i mig en macka, ett glas juice och vakna till liv lite sakta. Sen vill jag borsta tänderna, släcka ljuset i köket, lägga mig en stund på kökssoffan och lyssna en stund på radion innan jag tillslut ger mig av. Det fick jag inte göra idag! Det var grymt ...

1999-12-07:

Usch Vilken dag! Första förmiddagen är grym och den första i en serie på 9 dagars slit o släp. Så trött att jag knappt orkar skriva fast jag skulle vilja. Efter jobbet, kl 14.00 då vi slutar, skulle vi på miljöutbildning och det hade jag ju naturligtvis glömt av så det kom som en överaskning. Eller snarare som en chock. Sen var jag hemma och tog mitt nu mera kattlika ansvar, gav han mat, gav mig av igen för att gå ner till Mölndals bokhandel som ligger i centrum. Hade tänkt att hitta någon Julklappsbok men jag velade och det slutade med att jag kom hem med en vegetarisk kokbok..? Vad skulle jag med den till egentligen! Som om jag fick för mig att jag kan ju inte gå hit ner till bokhandeln och inte köpa en bok. Det hade verkat veligt också. Det kändes så. Tror jag.

Nu lägger jag ner detta och går och lägger mig. Möjligen ska man vara riktigt pigg och alert i morgon då för klockan är bara 20.30 nu. Min erfarenhet säger mig att det är dumt att lägga sig innan 23.00 eftersom man lätt kan få för sig att vakna klockan 1 eller 2 på natten och tro att man är pigg då. Men jag orkar inte tänka på det.

1999-12-06:

Jaha ja! Nu är det Måndag morgon, tänkte jag då jag steg upp. Jag jobbar ju skift så jag är i allafall fri till tisdag morgon:- kan där med lyssna på en hel förorts mödosamma strävanden till sina respektive arbetsplatser. För gå ut tänker jag inte göra! Inte mer än utanför dörren där jag har en trägårdsstol som är avsedd endast för rökare. Ja, och vem skulle sätta sig där förutom en rökare..? och stirra ut mot det stora tomma..? Men med en sigg är det annorlunda! Då öppnas en värld av mening och innehåll. Men det där fattar aldrig en ickerökare. Klockan var 06.50 AM och det regnar ute och det ser ut som om det skulle fortsätta med det resten av dagen. Ok, får satsa på en dag till vid datorn då! Och så ska jag laga till lite mat så jag klarar mig en två tre dar nu, börjar jobba igen i morgon kl 06.00 och då vill man ha något snabbt då man kommer hem.

I dag ska jag göra en gratäng på sojabönor, det är för visso nästa veckas mattips men vill du se hur det går till redan nu så kan du då komma dit med denna länken > GRATINERAT
Jag gör en dubbel sats så det räcker längre, en ny rätt varje dag känns lite överdrivet tycker jag, och är det gott så varför då inte fortsätta äta det tills det är slut..? Det är väl snudd på ett neurotiskt beteende att frysa in rester bara för att äta en ny rätt varje dag. Visst har man till leda hört att det skall vara variation i maten, annars får man skörbjugg. Själv tror jag att risken ökar för att maten inte blir variationsrik då man byter varje dag. Ofta kommer man alldeles för snabbt tillbaka till den första rätten. Ärtsoppa med fläsk på torsdagar i folkmun talar väl för detta. Jag kör den lugna stilen och hinner tänka efter vad jag ska ha om tre dagar.

Tanken på mat får mig att tänka:- hur kan de äta kött..? Det är ju äckligt! Uscha... Har de någonsin tänkt på att 70/80 % av tjocktarmen, efter några års ihärdigt köttätande, består av ruttet kött. Har de någonsin varit på ett slakthus och lyssnat på den sällsamma symfonin från 2000 grisar som skriker i dödsångest, medans de anställda går med hörselkåpor för att stå ut med detta "oljud". Helgad måtte den vara maten som ligger på en sådan tallrik efter som ingen ens ställer sig frågan:- vad kommer maten ifrån..? Va! Va menar du..? "Vi har betalt för den". Och där slutar det.

Men storsint som jag är så fördömer jag ingen, bara ifrågasätter, för det mesta så är det jag som ifrågasätts eftersom jag då hamnar under den matematiska gräns som det normala utgår ifrån. Denna omvända gräns förutan så skulle jag kunna ses så som normal. Men det gör mig inget att det är som det är. Jag är nöjd! Det jobbiga är i så fall då man är borta någonstans där de äter kött, det är då det inte brukar stämma riktigt och man är ju då plötsligt en ganska besvärlig person. Om någon kom hit till mig och åt, som ville ha kött, skulle jag tycka det vara mycket besvärligt och tråkigt att de inte ville smaka på den ypperliga måltid som jag själv har gjort. Fan vet om de ens skulle vara välkomna.

Radion har jag varit tvungen att stänga av idag för all jävla reklam inför Julen. Det blir för mycket! Jag orkar inte lyssna på det. Men jag har en massa MP3-låtar på PC'n så jag klarar mig bra ändå. MP3-låtarna är det bästa som har hänt i låtbranschen på länge. Lite konkurrans mår de gott av eftersom jag tycker att det är ockerpriser de har på en CD-skiva av plast. Den kostar minst 160 kr om det är någon nyhet i den och fans konkurransen så skulle den inte kosta mer än 16 kr. Vill man tjäna pengar på musik ska man göra bra låtar som säljer med hjälp av omsättningen och inte genom att höja priset. Så hurra för MP3!

1999-12-05:

Tja! Idag så var jag "uppe med tuppen" kan man säga. Klockan fem vaknade jag och trodde det var morgon. Troligen så var det snöskottningen som ryckte upp mig från min remsömn, där jag intet ont anande låg och drömde om alla de sakerna som inte får plats i livet. De som skottar snö bryr sig inte om det konstaterade jag.

Nåväl jag steg upp och käkade frukost, tunnbröd från Norr med falafel. Kokte en panna kaffe å gick ut i vinterkylan och satte mig där jag brukar sitta, och tog mitt morgonbloss. Mmmm... livet är inte så tokigt ändå! Sen gick jag in och drog igång datorn, satte på lite musik och allt verkade arta sig till en ganska så normal dag. Bra det för jag hade inte tänkt mig något slags äventyr idag.

Jaha! Då ska vi se om vi fått någon E-post. Men se där: - Brev från Fia! Det var inte igår. Hmmm.. kanske inte ska gå in på det här, men det verkar intressant. Tjejer är ganska intressanta faktiskt, förutom det där specifika som alla killar tycker är intressant med dem, vad jag menar är mer att de inte tänker på samma sätt som oss killar. De har sin erfarenhet, vi har vår. Och allt vi är blir vi ju av erfarenheten. I allafall enligt min åsikt. Alla är inte överens om det inom filosofin.

Jag tycker detta med erfarenheten i relation till de vi är verkar fullkomligt logiskt ty vi kan aldrig vara varken mer eller mindre. Jo möjligtvis mindre men då missbrukar man väl sin erfarenhet. Människor som inte använder sig av erfarenheten gör ofta om samma misstag hela livet igenom. - Får vi låta skalla som visdomsord över nejden.
Nåväl. Jag är då den sammanlagda erfarenheten av allt jag upplevt. Förhoppningsvis! Fast visst är det som så att den jag är kunde ha optimerats en gnutta till, jag menar! Jag går fortfarande på industrin som löneslav. Bland annat. Erfarenheten ekar från mina inre djup och man kan höra:- men det bryr jag mig inte om därför att det är heller inget som säger att jag skulle uppnå ett högre mänskligt Karma om jag blev statsminister. Tittar man på Göran Person så ser man det.

Nä jag ska nog tillbringa största delen av dagen framför datorn. Jag håller just nu på att bilda mig i Adobe PhotoShop (bildredigeringsprogrammet) tänkte jag skulle ta Dr's grad i detta programmet också. Dr Jönitz. Leker med tanken om Dr titeln. Det passar mitt namn Jönitz lika bra som en fläskläpp. Det sitter där! Och visst är det så att alla doktorer har knepiga namn:- har aldrig hört talas om en Dr som heter Svenson i efternamn. Min handstil är inte heller särskilt estetisk och det gör ju inget heller.

|Till toppen | Till startsidan |