EOBD.  Kommunikation.
030416/GG. Rev.050212/GG

Standarden (OBD2 / EOBD) kräver en standardkontakt för kommunikation med fordonsdatorn. Kontakten kallas för diagnoskontakt och används för att läsa data, felkoder och status från datorn. Data till datorn består av avfrågningskoder men det finns också ett kommando för nollställning av datorn. På de flesta OBD2 kompatibla bilar, är felkoder endast tillgängliga via diagnoskontakten.
Standarden kräver att samma kontakt avvänds i alla bilar, oavsett fabrikat. Däremot skiljer det mellan bilfabrikanterna, vilka stift som används i kontakten. Detta beror på att standarden godkänner fyra typer av kommunikationsprotokoll. Ett protokoll kan sägas vara det ”språk” som skall användas vid kommunikation med fordonsdatorn.

Standardiserade stift på OBD2 kontakten:
Stift 2          SAE J-1850 buss +               
Stift 4          Batterispänning – (chassiejord)
Stift 5          Signaljord
Stift 6          SAE J-2284, CAN-buss hög
Stift 7          ISO 9141-2 / ISO14230-4, K-line
Stift 10        SAE J-1850 buss -
Stift 14        SAE J.2284, CAN-buss låg
Stift 15        ISO 9141-2 / ISO14230-4, L-line
Stift 16        Batterispänning +.
Övriga stift i kontakten är tillåtna för tillverkarspecifika ändamål.
ISO K-line tillåter dubbelriktad kommunikation. L-linjen endast enkelriktad kommunikation,
till fordonsdatorn. L-linjen saknas därför i många bilar.
ISO14230-4 = KWP2000.

Kommunikationsprotokoll.
ISO 9141-2 / ISO14230-4.  Används av Europeiska och de flesta Asiatiska bilar
                                             samt vissa modeller av Chrysler.
J-1850 VPW.                       Används av GM och Chrysler.
J-1850 PWM.                      Används av Ford och vissa modeller av Jaguar och Mazda.
CAN-buss.                           Differentiell framtidsbuss för höga datahastigheter. Börjar implementeras
                                             i bilar från och med år 2003.

Hos aktoriserade bilverkstäder finns analysutrustningar för kommunikation med det egna märkets fordonsdator.
Som regel kan dessa bara använda det egna märkets kommunikationsprotokoll. På marknaden finns också ett antal handhållna apparater varav de enklaste enbart kan läsa felkoder från fordonsdatorn. De mer avancerade kan läsa all tillgänglig information. En del av dessa handdosor är också ”multifunktionella”, dvs de kan kommunicera via alla typer av kommunikationsprotokoll.
Men på marknaden finns nu relativt billiga signalomvandlare som gör att kommunikation med fordonsdatorn kan ske med en standard PC (Persondator). En bärbar PC, så kallad ”Laptop” är speciellt lämplig för detta ändamål.. I PC:n skall också finnas ett diagnosprogram.
Tyvärr finns i Sverige eller för övrigt i hela Europa, mycket begränsat utbud av utrustning av detta slag. Det är faktiskt problem att över huvud taget få tag på en OBD2 kontakt. Men i USA som har längre erfarenhet av den nya standarden, finns ett otal företag som levererar utrustning och program. Dessa är genom standardiseringen, användbara även på våra europeiska bilar.

                                        Diagnosprogram, ScanTool, USA

CAN-buss (Controller Area Network).
Alla stora bilfabrikanter har nu meddelat att de kommer att övergå till CAN för OBD2-kommunikation.
Tidsschemat är följande:

Bilfabrikat.            2004       2005      2006      2007      2008
Audi/WW                   x             x            x             x       100           Procentandel CAN, nya bilar.
Chrysler                      5           15          35          85        100
Ford                          50           85          90        100        100
GM                           15           40          70          70        100
Volvo                        10           95        100        100        100.

Från och med år 2008, kommer alltså alla nylevererade bilar att ha CAN-buss och kommunikation
via CAN-protokoll. Dvs, ännu ett steg mot standardisering.