Bussystem SAE J1850.
 070321/GG.
Allmänt.
Ett ökat antal komplexa elektroniska komponenter i bilar, skulle inneburit en massiv ökning av ledningsdragningen i fordonen. Detta ledde till önskemål att hålla nere antalet ledningar, medan man  samtidigt önskade en bättre kommunikation mellan komponenterna. Med hjälp av mikrodatorn blev det möjligt att utföra denna kommunikation via s.k. bussystem. SAE J1850 är ett system för detta med medelhastighet (klass B), för användning i bilar. Detta är en seriel multiplexad kommunikation som reducerar ledningsdragning och ökar mängden av data som kan delas mellan olika komponenter i ett system. Detta möjliggörs genom att varje komponent (nod) ansluts till en seriell buss, bestående av en enkelledare (VPW) eller ett tvinnat par av ledare (PWM). Varje komponent mottar data som är användbar för komponenten själv eller för andra komponenter. Data sänds sedan via bussen, vidare till andra komponenter som behöver tillgång till dessa data.

Meddelandeformat.
Ett meddelande enligt SAE J1850, består av ;
- startbit (SOF)
- en- eller tre byte ”header”
- noll till 8 data byte
- ett byte CRC eller checksumma
- ett byte slut på data (EOD)
- som option, ett byte IFR
- ett byte slut på meddelande (EOF)

Header.
Inledningen av ett meddelande kallas ”header field”. Fältet innehåller information om vad mottagaren skall vänta sig för data i följande del av meddelandet.
Ett meddelande kan innehålla en eller tre bytes header, beroende på aktuella systemkrav. En byte header skall innehålla meddelandets prioritet,  meddelandetyp och mottagaradress i ett enkelt byte. Detta byte skall också vid förstärkt headerformat, innehålla information om att det är ett meddelande av detta format. När bit 4 i headern är satt till ”1”, är meddelandet av typen ”förstärkt header”.
Vid tre byte header, placeras prioritet och typ i första byte, mottagaradress i det andra och avsändaradress i det tredje bytet. Bit 4=0 i första byte indikerar att detta är en tre byte header.
           

 
                             Fig.2.  1a header byte.

PPP = meddelandets prioritet: 0 till 7 (0= högsta prioritet).
H = header typ: 0 = 3 byte, 1 = 1 byte.
K = meddelandesvars format (In Frame Response, IFR), 0 = krävs, 1 = inte tillåtet. (0=PWM, 1=VPW).
Y = adresseringstyp, 0 = funktionell, 1 = fysisk.
ZZ = är beroende av adresseringstyp (Y), enligt följande:

Bit:   2(Y),  1(Z1),  0(Z0),
000 = en funktion efterfrågas (funktionell adress).
001 = sändning
010 = fråga
011 = läs
100 = adress till adress (nod till nod), fysisk adressering.
101 = reserverad.
110 = reserverad.
111 = reserverad.

Ett meddelande kan vara funktionellt eller fysiskt adresserat. Funktionell adressering används när de data som sänds kan identifieras genom sin speciella funktionskod, istället för mottagarens adress. Mottagaradress är baserad på operationens kod eller innehåll. Meddelandets data avkodas som en funktion av mottagaren. Detta är av speciell betydelse i nätverk där den fysiska adressen hos mottagaren inte är känd eller kan ändras, medan funktionen kvarstår oförändrad. Fysisk adressering ger direkt åtkomst till mottagarens fysiska adress.

Feldetektering.
Vid enkel checksumma summeras innehållet i alla byte i ett meddelande, förutom styrtecken och checksumma.
Ett cykliskt redundant check byte, alstras genom att skifta header- och databyten genom ett seriellt skiftregister. Resultatet inverteras och sätts in som CRC-byte. I mottagaren skiftas header-, data- och CRC-byte, genom ett identiskt skiftregister. En felfri överföring skall ge $C4 som resultat .

Krav på meddelandesvar (In Frame Respose, IFR).
IFR i ett meddelande är en option. Om det ingår, framgår av K-biten i headern. IFR-byte som följer efter EOD, innehåller en av tre former av information.
Typ 1 begär ett enkelt ID-byte från en enda mottagare som indikering på att meddelandet gått fram. ID-byte är som regel mottagarens fysiska adress.
Typ 2 begär ID från flera mottagare som indikering på att meddelandet gått fram.
Typ 3 begär data byte, med eller utan CRC, från en mottagare.

Vid VPW-modulation (VPW-protokoll) är IFR svarsbyte föregånget av en normaliseringsbit. Denna fordras för att returnera bussen till aktivt tillstånd före sändning av första biten i IFR.