När vi talar om stora synder tänker vi gärna på äktenskapsbrott, mord, stöld, svordomar, fylleri...
Jo, visst är allt det där svåra synder. Men bibeln nämner också många andra synder. En av dem är förtal. Det är mycket mer utbrett. Det är också mycket mer accepterat. Förtala kan man göra så fint.
Om avsikten är att svartmåla andra, är det synd.

  Förtalet väcker i allmänhet allas intresse. Du kan bli populär i ett sällskap, om du kan säga något negativt om någon som du vet att ingen tycker något vidare om. Spännande är det också. Flera uttalar sig och utreder det hela in i minsta detalj.

  Förtalet är sällskapssynd nummer ett. Det frodas ofta kring kaffebordet eller på studentrummet när man skall ha det trevligt tillsammans. I alla gäng och små kotterier finns förtalet alltid med i bilden. Förtalet har ställt till mycket elände i världen. Mycken bitter fiendskap uppstår bland grannar och släktingar när man förtalar varann. Stridigheter och splittring kristna emellan beror också ofta på det här sättet att tala om varann. Hämndgirigheten får näring.

  Om du skall kritisera någon för något negativt har Guds ord en annan metod att ta itu med det. Du får be om kärlek till den det gäller. Så går du direkt till honom eller henne och säger det rent ut - på ett fint sätt. Sedan får ni samtala om saken.

  Om du inte vågar säga det till personen själv är det bättre att hålla tyst. För allt sladder och förtal skall vi sky som pesten. Paulus skrev en gång följande till en församling: "Jag är rädd att jag, när jag kommer... får möta strider, ofördragsamhet, vrede, intriger, förtal, skvaller,..." (2 Kor 12:20). Han var rädd för förtalet. Varför? Därför att det alltid är något ont.

  Märk Luthers ord: "Hur bär man falskt vittnesbörd mot sin nästa? Genom att ljuga om honom, förråda, tala bakom ryggen eller sprida ut onda rykten om honom..."
(Från förklaringen till det åttonde budet.)