Bland dessa finns främst pangpang-lekar ("paintball", färgboll, laser-tag) som enbart går ut på att man ska smyga omkring och skjuta på sina motståndare, antingen med en sorts plastkulor som innehåller färg eller med infraröda ljusstrålar från s.k. "laserpistoler". Skillnaden mot rollspel är att man här inte alls spelar några roller. Det finns inget äventyr med en tänkt handling, intrig osv, utan allt är en strid där det gäller att pricka så många fiender som möjligt - principen är m.a.o. densamma som i ishockey eller fotboll, det ena laget ska besegra det andra genom att göra flest mål. Eftersom utrustningen är relativt dyrbar förekommer de här spelen mest hos kommersiella arrangörer som hyr ut såväl spelplats som skyddskläder och låtsasvapen.
Vidare har vi de ökända "killer"-spelen. De uppfanns någon gång på 1960-talet vid amerikanska gymnasieskolor och går ut på att deltagarna under en bestämd tidsrymd ska försöka "lönnmörda" varandra enligt vissa givna regler. Sätten att "mörda" finns noga angivna. Om man t.ex. tejpar fast en skylt med texten "GIFT" i botten på ett glas saft och lyckas lura en motspelare att dricka saften, räknas det som att man lyckats "mörda" honom. Att bli mördad betyder inte alltid att man är ute ur leken, utan oftare att den som lyckades får poäng. Som skjutvapen används vattenpistoler, "tidsinställda bomber" utgörs av väckarklockor, osv. Tanken är måhända att trista skoldagar blir lite mer spännande när man hela tiden måste akta sig för att bli "mördad". Men något rollspel är det inte.
Slutligen finns det också en del föreningar där man klär ut sig i historiska dräkter eller fantasikostymer, men där det inte handlar om levande rollspel. Tolkiensällskapen (Forodrim, Midgårds Fylking m.fl.), medeltidssällskap (Kungardömet Nordrike, SCA m.fl.), eller för den delen Medeltidsveckan i Visby, hör till denna grupp. Här är det fråga om att avbilda en historisk eller fiktiv miljö och skapa en stämning av "historiens vingslag". Ofta vill man också lära sig gamla hantverk och skaffa sig insikter i den epok man avbildar. Men man använder inte rollspelens scenario-tänkande och rollerna spelas inte med lika stor inlevelse. Det finns inga "äventyr" utan bara sammankomster där man i större eller mindre utsträckning agerar som sina medeltida eller litterära "alter egon".