"Skamligt hemlighetsväsende"

Det finns många vilda och fantasifulla anklagelser mot frimureriet, men knappast några av dem har kunnat beläggas eller göras trovärdiga för en objektiv iakttagare. Då återstår ett faktum, som är obestridligt och ofta tjänar som en sista utväg för den som har behov av att hitta fel på frimureriet: man angriper slutenheten och hemlighetsmakeriet.

Då anförs Jesu egna ord om att han inte undervisat i hemlighet utan öppet (Joh. 18:20) och ofta citeras Paulus i 2 Kor 4:2, som i 1917 års översättning lyder: "Vi har frånsagt oss allt skamligt hemlighetsväsende" och i Bibel 2000 "Jag avhåller mig från allt skamligt smussel".

Det finns inga hemliga läror i kristendomen. Så finns ej heller i frimureriet några hemliga läror. Allt det andliga innehåll som förmedlas i frimurarnas ceremonier, är öppet och offentligt tillgängligt i Bibeln och den kristna traditionen. Man kan få kunskap om allt detta där. Samfundsskiljande doktriner undviks och den gemensamma kristna bekännelsen att Jesus är Herre, betonas. Frimurarna gör inte anspråk på att äga någon särskild uppenbarelse eller djupare insikt i det andliga, än kyrkan. När frimurare talar om trons hemligheter, är det i samma betydelse som det har i Bibeln: insikter som finns öppet framlagda i Skriften, men som inte är omedelbart begripliga för läsaren utan kräver att man ser de större sammanhangen i frälsningshistorien. (Se "hemlighet" i uppslagsdelen i Bibel 2000).

Ur kommentaren "Tolkning av Nya Testamentet" (Svenska Kyrkans Diakonistyrelses förlag) citerar jag angående 2 Kor 4:2:

Skulle Paulus taga hänsyn till den överväldigande opinion, som de olika åskådningarna (judars och grekers) i hans samtid utgjorde, så skulle han icke ha vågat framkomma med det dåraktiga och med alla dessa åskådningar oförenliga evangeliet.

Vad Paulus talar om är alltså att han inte smusslar med vad han står för. Sådant förekommer ju tyvärr hos vissa sekter, exempelvis mormonerna som på ytan försöker framstå som kristna och helst tiger om sina särskiljande villfarelser till dess att de fått en människa i sitt grepp. Men Paulus lägger fram sitt anstötliga evangelium med Guds kraft och inte med listiga undanflykter. Hans ärende är alltså inte att fördöma människor som inte genast lämnar ut all information om sig själva och sina liv. Frimurarnas hemligheter är inte hemliga för att där finns något som inte tål dagsljuset, utan av tre helt andra skäl:

1. För det första att frimurarnas ceremonier är en upplevelsepedagogik vars effekt försvagas eller omintetgöras om eleven känner till alltihop i förväg. Det bleve som att se en film efter att någon berättat hela handlingen.



2. För det andra att ceremonier, ritualer och symbolik till sin natur är sådana att de måste upplevas i sitt rätta sammanhang. En verbal beskrivning blir nästan ofrånkomligen missvisande, och särskilt om den läses med negativa förväntningar eller en önskan att hitta fel.



3. För det tredje att allmänheten inte har något legitimt anspråk på att få veta allt om vad som försiggår i en privat krets. Att man inte vill ha utomstående som snokar i en förenings inre angelägenheter är knappast detsamma som ”skamligt smusslel” utan tvärtom en självklarhet, liksom det borde vara självklart för kristna att inte ägna sig åt misantropisk misstänksamhet, ryktesspridning och förtal.