Prolog

En mörk och stormig januari natt, i nådens år 1997 . På den tiden då vargarna fortfarande smög runt knutarna vid torp och gård . Dom kunde höras yla offta om nätterna så att det skar i märg och ben. Det var farliga tider då, även de starkaste männen aktade undvek för att röra sig i skogarna natte tid. Men det fanns ett skäl till varför åtta okända män , som utan kännedom om varandra rörde sig i skogen denna natt. 

Dom var alla av olika börd och yrke, deras färdigheter var också av vilt skilda slag.  Krigare, Tjuvar, Lönmödare, Sjörövare, Skalder, Krigarmunkar, Magiker och Präster var deras yrken.   Dom hade alla hört det kall som så tråtsigt smugitsig på dom,  Först i drömmar men sedan allt mer intensivt, likt rysningar som när en gengångare paserar igenom en. För att till sist uppta alla tankar. 

Denna natt hördes kallet så intensivt att de inte kunde stå emot, framburet av vargars yl och korpars härskri.   Det kom från de dödas skog .  Likt en döende man i frossande feber gav de sig iväg med endast det dom bar på sig.  Alla kände pulsen stiga mer och mer ju längre in i skogen de kom.  Skuggorna skrek "skynda skynda detta är ditt öde". Träden slog dem blodiga med sina grenar och rötter likt demoner. Stärkta av blod vittrinen jagade korpar och vargar dem djupare in i skogen.

Natten tycktes vara för evigt. Plöttsligt kände männen hans närhet. Vargarna som jagat vek av och korparna tystnade, ja det var som om hela skogen stod stilla i tiden.   En bit längre fram skymtades ett blåaktigt ljus mellan snår och skog.   De kom ut på en äng med en kulle på och det var därifrån ljuset kom. Uppe på kullen stod ett stort skeppsröse och i dess mitt brann elden lockande. 

Det var först nu som männen blev varse om varandra, alla hade kommit till samma ställe exackt samtidigt.  Det var en brokig skara som gick uppför kullen, sårade, haltande och blödande närmade de sig elden som de slog sig ner i en ring runt.  Hade de vänt sig om så skulle dom sett tusentals ögon glimma i skogsbrynet runt kullen. Vargarna hade kommigt för att vaka över männen.

En röst talade till dem och sade. "Vi höggo med svärd. Sport har jag städse att nordmäns lag vi lyda, och av ödet ledas. Glad skall jag öl med asar i högsätet dricka. Linda äro livets stunder. Leende skall jag dö.  Ni är mina ättlingar och ni har de stora kungarnas blod i edra ådror. 

Vem äro ni, frågade männen.

Jag är Vidfarne, kung över göterna och mitt namn är Borka.  Ni äro sådeles jag, för ni har mig i skäl och hjärta.  Men sorgiliga bud väntar er.  För att ni skall få beträda Valhall måsta ni följa nordmäns lag och blicka asagudarna i era handlingar, för det är endast de största männen med hjältemod och äran i behåll som får tillträde hit.  Ni skall kämpa för att återupprätta Göternas forna glans, och ni skall bli berycktade så att det talas om er långt utanför våra gränser. Jag giver er modet, styrkan och kunskapen om ni utför detta som gudarna så högligen önskar.  Vill ni utföra detta i Borkas namn ?

Männen reste sig och sade:  Ja, vi skall bära ditt namn med ära och utföra det som gudarna önskar.

Svär då denna ed:  "Vi skall kämpa för Oden i kunskap, för Tyr i styrka och   för Borka i mod. Vi skall följa gudarnas vilja och aldrig förlora en utmaning från dom ofrälste. I ditt namn Borka skall vi strida och segra"