Emma och Jag
En berättelse

Emma och jag levde tidigare ett väldigt normalt och inrutat liv. Varje månad betalade vi punktligt våra räkningar, men vi satte också regel- bundet in en slant på bankboken. En semesterresa till varmare breddgrader om året och en flaska vin och färska räkor på fredags- kvällen hörde till det vi unnade oss. Ekonomiskt klarade vi oss ganska hyfsat. Någonstans inom oss gnagde tanken att vi borde kunna effektivis- era familjeverksamheten och hushålla bättre med pengarna.

   Vi diskuterade och funderade mycket på hur vi skulle bära oss åt och en kulen höstdag för ungefär ett år sedan kom vi helt plötsligt på lösningen - vi borde divisionalisera! Sagt och gjort!

Arbetet påbörjades

Emma blev affärsområde Marktjänst och jag affärs- område Overhead. Alla till- gångar och allt arbete i vårt hem fick en prislapp. Efter- som jag stod som ägare till lägenhet, bil, möbler, telefon, TV osv, fick Emma betala till mig för att utnyttja de här tillgångarna. Å andra sidan skötte Emma det mesta i hemmet och jag fick betala henne för bl a städning, matlagning och tvätt.

   Varje kväll satte vi oss vid var sin ända av köksbordet och antecknade noga vad den andre utnyttjat under dagen. Räkningarna överlämnades dock bara en gång i månaden. Vi ville ju inte att det skulle bli för byråkratiskt och krångligt.

Emmas rivstart

Prislistorna fungerade som riktiga väckarklockor. Det är inte klokt vad kostnads- medveten man blir när man får klart för sig vad saker och ting kostar och inget är gratis längre. Vi satte målen högt och ställde mycket tuffa resultatkrav på varandra.

   Emma var den som angav tonen. Hon är snabb i huvudet och insåg omedelbart var hon kunde skära i kostnader. Genom att bara utnyttja vardagsrummet, halva sovrummet, en liten bit av matrummet där hon placerat sin gamla brudkista, lyckades hon pressa sina hyreskostnader rejält.

TV-tittandet inskränkte hon till lördagar. Alla telefonsamtal ringde hon i en telefonkiosk på väg hem från jobbet och minskade på så sätt även den kostnaden. Hon slutade att utnyttja bilen och började istället åka kommunalt.

   I början tyckte vänner det var lite konstigt att jag kom i bil och emma en stund senare med bussen, men när vi förklarat hur mycket Emma tjänade på att ta bussen istället för att åka med mig, så förstod man hur smart det var. I förtroende kan jag nämna att när vi varit på fest tillsammans, så brukade jag faktiskt låta Emma köra mig hem utan att det kostade henne något. Hon får det som bonus för sitt ambitiösa sätt att angripa sina kostnader.

Jag följer efter

Emmas rivstart och lyckosammakostnadsjakt gjorde att jag inte på långa vägar fick de intäkter jag hade väntat mig. Jag tvingades snabbt försöka minska mina kostnader. Först av allt strök jag strykningen av tvätten. Sedan begärde jag omförhandling angående Emmas priser vilka jag tyckte var alldeles för höga.Hon vägrade dock att lyssna på mina argument, utan påstod att hennes priser var marknads- mässiga. En kort period funderade jag därför på att själv utföra en del hem-     arbeten, men de tokerierna slog jag snart ur hågen. Istället gick jag runt till kärringarna i trappupp- gången och undersökte om någon till ett rimligt pris kunde tänka sig att utföra Emmas arbetsuppgifter.

Fru Svensson, som bor på våningen ovanför, erbjöd sig att göra samma arbetsuppgifter till ett pris som var hälften av Emmas. Naturligtvis fick hon jobbet!

Jag måste erkänna att jag saknar Emmas hemlagade kalops och fantastiska såser. Fru Svenssons kokkonst är, ärligt talat, inte så mycket att hurra för. Faktum är att det mesta hon serverar mig är på gränsen till oätligt. Även städningen och tvätten lämnar mycket i övrigt att önska. Bland annat har hon ovanan att blanda vittvätt med kulörtvätt. Alla mina kläder är numera därför lätt grådaskiga.

   Jag måste alltså erkänna att kvaliteten har blivit betydligt sämre på arbetet i hemmet men sådana smällar får man ta. Det absolut viktigaste är ju att till varje pris hålla kostnaderna nere. Kosta vad det kosta vill.

 

 

Emma flyttar

I och med att fru Svensson övertog ansvaret för städning, tvätt och matlagning så försvann i ett slag alla Emmas intäkter. Man kunde ju förmoda att hon skulle knäckas fullständigt av en sådan motgång, men Emma ar ju av prima virke och fann snart på nya råd. Hon lyckades hitta en trevlig 2:a i ett av stadens ytter-områden och flyttade för en månad sedan. Numera betalar hon därför bara 2 500 kronor per månad i hyra. Ett riktigt klipp alltså!

   I och med att Emma och jag inte bor tillsammans längre så träffas vi numera inte speciellt ofta. Vi pratar däremot ofta i telefon med varandra. Emmas snilleblixt att skaffa en egen lägenhet innebar nämligen att hon halverade sina hyreskostnader. Hon fick därmed inte bara råd att hyra en TV, utan dessutom pengar över till att skaffa telefon.

Divisionalisering är bra

Divisionaliseringen har verkligen revolutionerat vår vardag. Visst saknar vi varandra ibland, men vi är dock helt överens om att divisionaliseringen har varit bra för oss. Visserligen har vi tillsammans fått nya utgifter på nästan 5 000 kronor per månad men vad gör det när och en av oss minskat kostnaderna med 3 500 kronor i månaden.

JAG

"Vi tränade hårt - men varje gång vi började få fram fungerande grupper skulle vi omor-ganiseras. Jag lärde mig senare i livet attvi är benägna att möta varje ny situation genom omorganisation och också vilken underbar metod detta är att skapa illusion av framsteg medan den åstadkommer kaos, ineffektivitet och demoralisering."

Gaius Petrónius (död 66 e Kr)