Vandring

På min vandring genom stan, ser jag ljus

i alla fönster som Jag passerar i sakta mak

och det ser så vackert ut och alla människor

är glada där under sina snöklädda tak

själv så fryser jag och vet inte vart jag nu är på väg

Trista dagar och tysta nätter

och ingen att prata med när det mörknar

Jag var själv en utav dom, dom som satt där vid sin varma härd

och åt och drack och mådde bra

nu har allting ändrat sej jag följs av svarta tankar på min färd

längre ner för varje dag

ute är det kallt och jag längtar in till värme och ljus

trista dagar och tysta nätter

och ingen att prata med när det mörknar

Jag stannar upp och lyssnar spänt till ljuden från en dörr på glänt

ja ja ja, jag vill så gärna kliva in men någon ropar ­ försvinn!

­ förlåt men var finner jag någon med ett uns sympati?

­ om jag ändå fick komma in och tina min själ i ert varma hus

­ Jag vet att vi har setts förut,

är gästfriheten slut?

­ Jag vill inte vara till besvär (men)

kom ut och känn hur kallt det är

­ Jag vet att vi har setts förut,

är gästfriheten slut när det mörknar?

Ljud av nycklar, lås och bom, där kom till slut min sista dom

Orosmolnen sänker sej och små demoner jagar mej

men kroppen den känns så väldigt slö, jag somnar på en bädd jag gjort utav snö