Minnenas återvändsgränd

Det här är dagar i en tid som jag inte förstår

och som känns allt för svår

det här är mörka nätter som bara blir längre

ju djupare jag går

i mitt sökande efter ljus

Det här är tvära kast mellan skratt och gråt,

ibland en klagolåt

och ibland ett bubblande glädjerus

som när man tömmer ett krus

En bild av ditt ansikte börjar ta form

min hopplösa längtan blir enorm

och i mitt huvud far tankarna runt i en känslostorm

Jag minns dina glada ögon och ditt rufsiga hår

som om det var igår

som vi älskade tills botten i sängen gick av

men allt det fina du gav

blev till ett brinnande kaos i mitt hus

För nu är du borta och fastän jag vet var du finns

och kanske hur din kärlek vinns

så är alla sådana tankar strunt

det blir bara dumt

Vår kärlekseld är förkolnad och bränd

nu står jag i minnenas återvändsgränd

och lyssnar till ekot av ditt skratt...