Stortoppen (Sarektjåkkå)

I mars-april 1996 for jag, min bror samt en kompis till oss, till Sarek för att bestiga den 2089 meter höga Stortoppen i Sarek massivet. Stortoppen (eller Sarektjåkkå enligt samerna) är den högsta toppen i Sarek och den näst högsta i Sverige (efter Sydtoppen i Keb).
Vi utrustade oss enligt alla konstens regel för att vistas ute i fält under en dryg vecka. Vi valde att gräva snöbivack så tält lämnades hemma.
Vi utgick från Surova (Stora sjöfallet norr om Sarek) och efter två dagar så hade vi nått fram till den dal (Pielajaure) som skulle bli vårt hem under veckan. Vi fann en perfekt snödriva där vi grävde en mycket stor och bekväm snöbivack.
Det visade sig ganska snart att de gaskök samt gastuber som vi tagit med oss för våran "expidetion" inte fungerade speciellt bra, trots att vi inhandlat vinteranpassad gas. Detta ledde till ransonering av matkokning och vatten smältning. För att lyckas få tag på vatten blev vi tvugna att skida ca 8km tor till en fjällbäck som inte frusit.
Dagen innan toppbestigningen beslöt vi oss för att lata oss maximalt. Vädret var kanon med några plusgrader och strålande solsken. Vi passade på att göra korta utflykter i närområdet, samt skida efter vatten.
På bestigningsdagen skidade vi från Pielajaure till foten av Stortoppen via Mikkaglaciären. Till en början var vädret perfekt, men efter vi nått toppen slog det över och blev otroligt disigt och mulet. Vi såg inget. Nedstigningen gick bra, fast det tog en väldans lång tid. När vi kom tillbaka till Pielajaure kunde vi inte finna vår snöbivack pga vädret.

På bilden visar min bror Paul ingånget till våran snöbivack i Pielajaure. Framför Paul är kompisen Mattias.

På bilden är jag (till vä) och min bror Paul. Vi befinner oss i våran snöäbivack och är ganska törstiga samt besvikna på gasköket som inte fungerar längre.

Jag på skidtur i Pielajaure under våran lata dag.

Vi lyckades dock finna en renvaktar stuga i Pielajaure, där vi kunde ta skydd för natten. Vilket var en otrolig tur, då det stormade under hela natten. Dagen efter fanns det knappt ngn snö kvar på fjället. Efter ytterligare två dagar kom vi fram till Saltoloukta fjällstation där vi avslutade våran "lyckade expidition".  Då hade vi skidat i två dagar utan tillgång till vatten och endast kunnat äta frusna vingummin!

Delar av min bror och jag (till hö) på Stortoppen. I bakgrunden syns den branta och ngt lägre norra toppen. Bilden togs i samband med väderomslaget.

Till startsidan "Bragder" och äventyr