Ursprung-utseende
Rasen kommer ifrån Tyskland och är inte äldre än 150 år. I Sverige finns ca 3000
exemplar och det registreras omkring 300 valpar /år. Leonbergern är en mycket stor,
imponerande och kraftig elegant hund med livligt men ändå lugnt temperament.
Idealhöjden för en tik är 70cm och för hanhunden 76 cm i mankhöjd. De väger omkring
40-70 kg som fullvuxna. De har massor av lång päls, från lejongul till rödbrun, svart
ansikte (mask) och lång yvig svans. Lång päls på frambenen (fanor), bakbenen (byxor)
och helst skall de ha man - i synnerhet hanarna.
Hur är de?
Det är inte någon särskilt lätthanterlig ras, även om de är både snälla och
trevliga. Bara storleken gör att de kan vara både besvärliga och mycket starka men det
är kanske framförallt egensinnigheten som gör att de är så djupt älskade av sina
supportrar men uppfattas som obildbara av andra. De är enormt intelligenta men lyder inte
slaviskt. Det är en underbar hundras, men som sagt inte helt enkel att ha att göra med.
De älskar vatten och blöter gärna ned sig, de älskar att vara utomhus och tar med sig
all smutsen in och de älskar att springa i skog och mark och många har inget emot att
göra det utan matte eller husse..... De hatar att ha tråkigt och vill vara tillsammans
med sina människor. De är oerhört lättlärda men kan också lista ut saker på egen
hand.
Hur ska de vara?
Deras karaktärsdrag skall vara: bl. a. pålitlighet, nyfikenhet, livlighet, lugn,
mod, lättlärdhet, tålighet och sällskaplighet. En leonberger skall man kunna ta med
sig vart som helst, den skall klara upp alla situationer den ställs inför med upphöjt
lugn och den skall vara fullkomligt pålitlig.
Vad kräver de av mig?
De kräver inte extremt mycket pälsvård eller motion, men tålamod, utrymme,
sällskap, stimulans och fostran. Personligen anser vi att man även bör ha en god
portion humor och ett inte allt för ömtåligt hem samt viss tolerans vad gäller smuts
för att vara en bra leonbergermänniska.
Är det en frisk ras?
Leonbergern är som ras förhållandevis fri från ärftliga problem, men:
Som alla storvuxna hundraser är de beroende av att ha ett friskt skelett och som de allra
flesta hundar är även leonbergern utsatt för ett visst tryck vad gäller ärftliga
defekter såsom höftledsfel och armbågsledsartros. Det finns även uppenbarligen en
mentalitetsdefekt som nedärvs: feghet. Dessa hundar är ofta mycket rädda för
främmande människor och det är inte rastypiskt, det är dessutom plågsamt för både
hund och familj eftersom dessa hundar lider om man tar dem med bland folk. Man bör noga
kontrollera både hälsa och mentalitet hos föräldrarna till en valp innan man köper
den. Uppfödaren skall visa papper på att hunden är friröntgad (UA) både fram,
(armbågarna/AD-röntgen) och bak (höfterna/HD-röntgen) och du själv bör kontrollera
att föräldradjuren är glada och trevliga! Eftersom leonbergern är en så pass
krävande hundras är det även bra att du känner att du kommer att få mycket stöd av
din uppfödare, det brukar behövas. Om inte annat så att du har någon att ringa till
ett par gånger om året och berätta om din uuunderbara hund:)
Ytterligare information får du av Kennelklubben, Leonbergersällskapet eller kanske framförallt från vår bok!
Denna webbplats är gjord och sköts av Ulrika Rogert som också har copyrighten.
uppdaterad 1999-06-21