Gameness

Gameness är svårt att förklara för den som inte är så insatt i Pitbulls. Man brukar säga att gameness är rasens adelsmärke. En hund med mycket game ger aldrig efter för något, den dör hellre än ger upp det den har börjat med, tex i weightpulling och andra grenar, och det gäller även hundkamp. Vissa tror att gameness är hur aggressiv en hund är, men så är det inte. I hundkamperna var det oftast de aggressiva hundarna som förlorade eftersom de tröttade ut sig i början, medan en hund som inte var aggressiv väntade tills den andra hunden tröttat ut sig innan den tog sin chans.

Kamp

Även om hundkamp idag är förbjuden i hela västvärlden, pågår det tyvärr fortfarande, fast i mindre skala. Det låter otrevligt med hundkamp, men det var otroligt nog väldigt få matcher som slutade med en dödlig utgång, endast 4 % sägs det. En Pitbull vann inte på sin storlek utan på gameness, kondition och uthållighet. Oftast i en kamp mot en större ras vann Pitbullen, då det finns väldigt få hundraser som kan mäta sig med en Pitbullterrier i uthållighet och kondition.

Tävling

När man ska träna sin Pitbull måste man göra det när hunden är motiverad och när den tycker att det är roligt, för att träningen ska ge bästa resultat. Pitbullen är en mycket viljestark och även väldigt känslig hund, så den blir lätt sårad om den behandlas illa eller fel.

Man tävlar med Pitbulls i många bruksgrenar, som tex sök, spår weightpulling (dra vikter på en kärra), skydd och lydnad. En hund med lite gameness ger upp relativt snabbt, medan en hund med bra game drar hur långt som helst. Pitbullen Banndog Dread, som ägdes av djurskyddskonstapeln Diane Jessup var en av världens mest meriterade hundar inom allt från lydnad, spår och skydd till boskapsvallning och ankvallning (!). Innan han avled medverkade han också i många stora filmer och var så populär att han led av för hög kolesterolhalt för att alla smög till honom godsaker.