Fia blir en Wigers  
Hem
Om mig
Brittiskt korthår
Mina katter
Kattungar
Bilder
Länkar
Kontakt
Gästbok




Nenas graphics 		  Slutet av sommaren 1997 bestämde jag mig hastigt och lustigt för att jag ville ha en egen katt. En alldeles egen. Huskatt förstås, eftersom jag var arbetslös vid det tillfället och inte hade ens närheten av de pengar en raskatt kostar. Så alla annonser i hela Arboga, jag bodde där då, luslästes flera gånger. Inte en enda kattunge !! Jag ville ha en som var leveransklar omgående. Dessutom hade jag vissa krav. Den skulle helst vara av manligt kön. Fattig som jag var, resonerade jag så att en hane är billigare att kastrera. Och den skulle absolut inte vara svart. Tyckte det fanns alldeles för många svarta katter. Man ville ju ha nått annorlunda. Och svarta katter hade, enligt mig, inte det där lilla extra. Tänk va? Hur kan man tänka så? Sen började jag drömma om en sköldpaddsfärgad. Drömmen gick i kras när jag läste att hanar inte kan ha den färgen… Motvilligt kunde jag väl tänka mig en hona. Men bara om den hade just den färgen !!

Aldrig har det väl funnits så få annonser om kattungar som när jag letade. Det tog 3 veckor innan jag äntligen hittade en på en av Arbogas djuraffärer. Dessutom annonserade de ut en sköldpadda !! Monika var i extas !! Att den skulle vara såld hade jag inte en tanke på. Det fanns även en svart, men den intresserade mig inte ett dugg. Ringde så fort jag kom hem och fick direkt reda på att den jag ville ha var tingad. Men den svarta fanns ju kvar… Det tog emot, men jag satte mig på cykeln och cyklade 6-7 km till uppfödaren. Mamman min var strängt emot mitt eventuella kattköp och vägrade skjutsa mig med bilen. Körkortet var på gång. Sen 1,5 år tillbaka (!?). Så det blev cykeln. Väl där kom alla och mötte mig, utom den svarta honan. Typiskt va? Här kom jag som räddare i nöden och så ville hon inte ens träffa mig. Hur skulle detta gå? Tillslut kunde de i alla fall plocka fram henne från baksidan av soffan och jag fick se. OJ ! Säger som en bilreklam; ”Från noll till kär på 7 sekunder” Det var det sötaste jag sett !! Iofs, alla kattungar är ju söta. Men den här !! Den skulle jag ha !! Så gick det till när jag fick min första katt. En svart hona som jag ju absolut inte skulle ha.

Hon fick efter mycket om och men namnet Fideli, men går till vardags under smeknamnet Fia. Det är en väldigt speciell dam som skrämt slag på veterinärer och djurvårdare, men som charmar det minsta barn. Hennes största nöje är att följa med mig eller någon av mina grannar ner i tvättstugan. Där kurrar hon så det ekar i väggarna och håller sällskap. Till allas glädje, för de flesta vet väl hur trist och ensamt det kan vara i en tvättstuga? Fia är utställd en gång med kanonbedömning, men med det humöret hon har så slutade hon det hela med att hoppade på domaren. Så vi åkte raskt ner till näst sista plats. Sista kom en kisse som inte gick att bedöma alls. Så utställningskarriären har vi lagt undan. Nu går hon som utekatt här i Mosås och trivs som fisken i vattnet. Dessutom kommer hon när jag ropar och det gör henne till min lilla stolthet!