Allmänt om vatten

Människokroppen har två livsviktiga ämnen som den inte kan vara utan, nämligen syre och vatten. Utan dessa ämnen kan livskraften inte upprätthållas.
Vattnet har flera viktiga funktioner i kroppen. Det skall bl.a. fungera som smörj-, lösnings-, kyl-, spridnings- och transportmedel. För att klara av detta måste kroppen lagra upp vatten. Minsta avvikelse från det normala ger signaler i form av törst och smärta. För att vattnets funktioner inte skall krångla, är det av största vikt att vattnet är rent från föroreningar och smittoämnen.

Hur viktigt är vattnet för din kropp? - Döm själv!

Det finns inget nytt vatten på vår jord!

Det finns inget nytt vatten på vår jord! Det som finns har alltid funnits och kommer alltid att finnas i en ständig cirkulation mellan jord och atmosfär. Vi lånar t.ex. dricksvatten för att sedan återlämna det till den eviga cirkulationen. Under detta kretslopp utsätts vattnet för ett flertal olika föroreningar orsakade av både människa och natur. Man skall ha klart för sig att det vatten som vi har druckit sedan 1950, inte är av samma kvalitet som våra förfäder har druckit.

Vattnets kretslopp kan enkelt förklaras på följande sätt: Med hjälp av solvärmen, uppstår vattenånga ur haven. Vattenångan stiger upp i atmosfären och leds med vindarna över kontinenterna där den fälls ut som nederbörd. En del av regnvattnet tränger ned i marken och bildar grundvatten. Resten förs med vattendragen tillbaka till havet - cirkeln är sluten.
Detta gigantiska cirkulationsförlopp styrs helt av vindarnas och bergskedjornas hjälp. Sverige får största delen av sitt vatten ur Nordatlanten. Den Nordatlantiska vattendistributionen försörjer ca 75 miljoner km2 land. På vattnets väg genom jord och berg sker ett ständigt materialutbyte. Ämnen tas upp, byts ut och avges i olika områden. Var man än påträffar vatten är det bara på tillfälligt besök - det är alltid på väg någon annanstans.

Några tänkvärda siffror om vårt vatten.

En kartläggning över vårt dricksvatten

Vårt dricksvatten hämtar vi som antingen ytvatten eller grundvatten. Ytvattentäkten är i form av vattendrag och sjöar, medan grundvattnet finns i marken. Grundvattnets mängd regleras av regnvattnet och står aldrig stilla utan rör sig mot ett vattendrag, t.ex. en flod eller sjö.
I regel använder större samhällen ytvatten, då grundvattnet inte räcker till alla invånare, medan mindre samhällen och enskilda förbrukare använder grundvatten. Grundvattnet finns överallt på vår jord, men på olika djup. I Sverige kan man finna grundvattnet på bara några meters djup, medan i Afrikas torra områden måste man ned till ca 200 meters djup för att finna det.

Surt vatten

Ett rent och friskt grundvatten har länge varit en självklarhet. Det är först under senare år som det visat sig att även grundvattnet är utsatt för påverkan, t.ex. genom surt nedfall. Försurningen beror framför allt på förbränning av kol och olja. Det svavel som finns i fossila bränslen bildar tillsammans med syret och vattnet i luften, försurande ämnen, vilka faller till marken med nederbörden.
Oron över att grundvattnet håller på att försuras har fått stor uppmärksamhet, speciellt när det gäller grunda brunnar. Går försurningen för långt kan man befara att vissa ämnen i marken frigörs, t.ex. aluminium - jordens vanligaste metall.
Ett surt vatten, dvs med lågt pH-värde, anses inte vara hälsovådligt i sig, men på sin väg genom distributionsnätet kan det lösa ut ämnen ur rören, t.ex. koppar, zink, bly mm.
Sveriges distributionssystem för dricksvatten har en längd på över 50 000 km (ett varv runt jorden är ca 40 000 km). Ca 70 % av vattenledningarna är av järn, där korrosionsangrepp kan uppstå. Den rost som bildas i ledningarna, lossnar stötvis och följer med ut till konsumenterna. Våra huvudledningar är oftast av betong eller asbestcement. Även dessa drabbas av korrosionsangrepp, vilket medför att främmande ämnen löses ut i vattnet. Koppar är ett lättarbetat material och används i stor utsträckning som ledningar i våra fastigheter. Koppar tål inte låga pH-värden, då ökar korrosionen kraftigt. Förhöjda halter koppar misstänks av många orsaka diaréer hos barn, sk kopparförgiftning.

Vattnets väg genom marklagren

När vattnet passerar olika marklager, fälls olika ämnen ut i vattnet och ger grundvattnet dess sammansättning. Det som avgör vilka ämnen som hamnar i grundvattnet, beror på jordmånen.
De vanligaste problemen i grundvattnet är, förutom lågt pH-värde, även höga järn- och manganhalter. Då vattnet har tagit upp järn ur marken, kommer syret i jorden att oxidera järnet till järnhydroxid (rost). Järnhydroxiden klumpar ihop sig och fastnar sedan i jorden tillsammans med bl.a. metaller och organiskt material.
En stor bidragande orsak till störningar i naturens reningsförlopp är grundvattennivån. Vid hög grundvattennivå, t.ex. i ett träsk, är syreinnehållet i marken för låg för att kunna oxidera järnet och manganet. Som resultat hamnar järnet och manganet i grundvattnet, vilket ger vid användning i hushållet, missförgning på bl.a. kläder, sanitetsartiklar och dylikt.

Droppande kran Kan vi dricka vårt kranvatten?

Det händer att privata brunnar ligger alldeles för nära avlopp och gödselstackar, men även i kommunala vattenverk kan det inträffa att avlopp och förorenat vatten blandar sig med ledningsnätet för dricksvatten.
Som exempel inträffade en sådan händelse 1980 i Skåne. Av 2500 konsumenter, insjuknade 2000 i mag- och tarmsymptom, kräkningar och diaréer. Orsaken var inläckage av förorenat vatten i en vattenreservoar. 1988 drabbades 11000 konsumenter i Boden av förorenat kranvatten. Under 1995 insjuknade över 13000 konsumenter sedan de druckit kommunalt kranvatten.

Ett svenskt medelhushåll använder varje dygn:

liter vatten / person Användningsområde
70 för personlig hygien
40 för WC-spolning
30 för tvätt
40 för disk
10 för mat och dryck
25 för övrig användning
Tillsammans: 215 liter vatten / person och dygn

Då vi har en så pass hög konsumtion på vatten i samhället, och all användning leder till att vattnet förorenas på ett eller annat sätt, måste flera avgörande faktorer beaktas för att vi skall erhålla ett tillfredsställande dricksvatten, nämligen:

Farliga ämnen

Genom analysering kan hundratals olika ämnen spåras i vårt dricksvatten. De ämnen som är skadliga ur hälsosynpunkt, bör omedelbart avlägsnas ur dricksvattnet.

Kloroform:
Bildas vid desinfektion då vi klorerar ytvatten. Kloroform misstänks orsaka cancer.
Klordioxid:
Är också ett desinfektionsmedel. Klordioxid bildar dock ej kloroform, men utgångsämnet klorit stannar kvar i vattnet och bör avlägsnas.
 
Asbestfibrer:
Löses ut från asbestcementrör. Asbestfibrer misstänks orsaka cancer.
 
Aluminium:
Ingår som flockningskemikalie vid reningsverk. Dock är resthalten i vattnet normalt låg.
Till följd av försurningen löses aluminium ut i marken och finns nu i förhöjda koncentrationer i många sjöar och ytliga grundvatten. Aluminium har tidigare ansetts vara helt ogiftigt för människor, men anses numera ha varit orsak eller en bidragande faktor till allvarliga hjärnskador och flera dödsfall i Sverige när vanligt vatten använts vid bloddialys av njursjuka personer.
 
Kväve:
Orsakar stora problem i grundvattnet inom jordbruksområden med höga halter av kväveföreningen nitrat. I kroppen kan nitrat ombildas till nitrit och cancerframkallande nitrösaminer.
 

När bör jag analysera mitt vatten?

Om kommunen distribuerar vattnet till Er, har den hårda krav på sig att lämna ifrån sig ett rent vatten. Som tidigare påpekats drabbas ändå konsumenter av dåligt dricksvatten. Man skall även ha i minnet att det vatten som erhålls vid vattenverket, normalt inte är samma vatten som kommer ut ur kranen. I distributionsnätet kan skadliga ämnen fällas ut från ledningar och följa med vattnet ut till konsumenterna.
Om vattnet hämtas från en egen brunn, är det värt att notera att det enbart är Ni som är ansvarig för vattnet som Er familj dricker och använder i hushållet.
Genom en vattenundersökning får man reda på vattnets egenskaper med avseende på hälso- och estetiska krav. Genom analysunderlaget och vårt kunnande, kan framtida problem undvikas helt.

Home